Morrn morrn!

Jag har ju varit sjuk och klantig och gud vet vad i några veckor nu, så igår var det äntligen dags för det första träningspasset på evigheter.

Så jag åkte till gymmet, åt en pytteliten KRAV-banan (Det kändes som att äta en bebis, så liten var den. Eller, som jag kan tänka mig att det skulle kännas att äta en bebis. Kanske...) och sen åkte jag hem igen för jag hade visst åkt hemifrån utan någon tröja.

Men visst gills det?

Edit: Utan någon träningströja alltså, jag hade en vanlig tröja på mig...

Igår pratade jag med en kompis på jobbet om vikten av att gå på HLR-utbildningar flera gånger. Hon var lite osäker på om hon skulle gå, eftersom det innebär att man blir "bestulen på en hel lördag" (En tanke som jag verkligen förstår... 9-17 en lördag om man dessutom jobbar samma tider mån-fre. Burr). Jag sa dock att det är lika bra att gå när man får chansen för man vet aldrig hur man kommer reagera i en nödsituation, så ju bättre det sitter desto större sannolikhet är det väl att man kan hantera vad som händer.

Väl...

Jag börjar tvivla ganska starkt på det där, eftersom jag insett att jag i vissa situationer är ungefär lika handlingskraftig som en kissnödig, uppspelt labradorvalp.

Exempel 1:
Jag står i receptionen på jobbet och pratar med M. Helt plötsligt ser han lite förvirrad ut och säger: "Ehm... du har en vattenpöl i receptionen....".
"Vaaaaaaa?!" utbrister jag och ser mig omkring. Då har kylen läckt så på receptionsgolvet är det en stor pöl med vatten. Jag ställer mig lite produktivt och råglor på pölen, som att den av ren förskräckelse skulle självtorka och helst laga kylen på köpet. Det gjorde den inte. Jag blev liksom tvungen att skicka iväg M, för jag var så upptagen med att panikartat stirra på pölen. Det tar kanske fem minuter innan jag kommer på att hämta moppen.

Exempel 2:
Jag vaknar idag och trycker som vanligt igång radion. Nähä, det gjorde jag visst inte. Då har jag väl glömt att sätta i sladden, tänkte jag, så jag sätter igång datorn först och fixar radion sen.

Hm, internet funkar inte. Datorn hittar inte ens mitt nätverk. Jag startar om datorn, den hittar ändå bara typ "JoOnTeS TeLeFåN" som nätverk. Tittar lite snabbt upp på nätverksroutern som står på en hylla. Den lyser inte. Tankarna snurrar lite. Jaha? Den ska funka, ju.

AHA! Det måste vara strömavbrott! Jag går upp och testar att tända lampan. No can do. Yes! Jag är så awesome som listade ut det där! tänker jag nöjt och ska sedan börja med frukosten. Eller vänta. Kan inte tina eller rosta bröd. Kan inte göra kaffe. Te? Nej inte det heller. Inser panikartat att allt i kyl och frys kommer tina och bli dåligt. Jag ringer pappa och får inget svar. Jag ringer mamma och får inget svar. Så jag gör det enda självklara - ställer mig i mitten av rummet och glor lite fånigt. Roterar lite åt höger.... glor på kylen. Roterar åt vänster och glor på datorn. Tillbaka till kylen. Kaffebryggaren (ÅH, jag som inte haft mjölk hemma på år och dar och därför inte kunnat dricka kaffe och nu när jag äntligen har mjölk så funkar inte kaffebryggarjäveln?!) och sedan brödrosten.

Jag kan berätta att jag nästan kissade på mig lite av lättnad över att allt helt plötsligt fungerade igen.

Så, summan av kardemumman är att jag kanske ska gå på HLR-kursen igen?

Jag gillar att folk i min närhet skaffar telefoner med auto correct. Inte nödvndigtvis för att jag avgudar tekniken eller tycker att en telefon som man inte kan använda när man har vantar på sig är värd flera tusen kronor, men för att det blir så mycket roligare att smsa.

Jag pratar med Emma om sminkning inför kvällen.
Emma: Men skinka dig snyggt, fast lagom...
Jag: HAHAHAHAHA skinka, jag kissar snart på mig! (Satt för tillfället i en bil, med ca två timmar kvar till min toalett, och bilen skumpade...)
Emma: Om du vill kan du sätta på dig lite skinkor, jag har hört att vägen till männens hjärtsvikt går genom magen...

Och där kissade jag nog på mig lite.

Idag ringde det en väldigt trevlig kille. Han hette Patrik och var skåning.

Patrik: Hej! Du får (blablablablabla) helt gratis!!
Jag: Ja, det låter ju trevligt!

Och vips hade jag alltså sagt ja till diverse tv-kanaler och sen eventuellt tackat ja till en gratis extragrej som han slängde in för att han sa att han tyckte att jag var väldigt glad och trevlig.

I slutet av samtalet, när han läst upp och spelat in vårt muntliga avtal, alla villkor och när han sa "Idag är det den sjunde augusti tvåtusenelva, stämmer det?" och jag fnittrande svarar "Hihihi nej", så kom jag på att jag var tvungen att fråga en sak.

Jag: Men den där boxen ni alltså skickar hem till mig... passar den till alla tv-apparater?
Patrik: Ja det ska den göra, vad har du för tv?
Jag: Nej alltså... jag har inte riktigt någon tv...
Patrik: (tystnad)
Jag: Men snart så har jag nog det, så skicka på du!

Så nu ska jag få grundutbudet, ett gratis utbud i två månader, en gratis tilläggsgrej i 6 månader och sen en liten digitalbox till min tv. Som jag inte har.

Fundering:
Jag undrar om det är samma sak med att smsa som med att gå på en offentlig toalett.

Ni vet, man står i kön i evigheter och alla andra är minsann så sjukt långsamma att man typ hinner kissa på sig och ändå bli kissnödig igen innan de är färdiga. Liksom, vad gör de där inne? När man själv går, så är man snabbare än Clark Kent på att ta av sig kjol, strumpbyxor och jättekrångliga spetstrosor som man har på sig bara för att man ska känna sig fin, inte för att någon faktiskt ser dem, och så känner man sig inte fin, man känner sig fångad i spetsen och riktigt känner hur kasslermönstret blir mer och mer permanent för varje sekund som går. Trots allt detta är man alltså fasansfullt snabb när man går på toaletten och man förstår inte varför inte alla andra är lika snabba.

Är det lite likadant med sms?
Man själv skriver sms så snabbt att fingrarna glöder och man behöver aldrig stanna upp för att tänka efter innan man svarar utan det bara går av farten, och bra blir det också. Sen väntar man på svaret.... och väntar.... och väntar.... går på toa under tiden man väntar (och passar på att kissa långsamt nu när man inte är på krogen).... och sen kommer svaret:
"k :)"

.....

Hiss:
Att man är så sjukt snabb på att kissa. Och svara på sms. Och byta om. Och det är aldrig mitt fel att jag är sen någonstans.

Diss:
Att tvätta. Seriöst. Det är så tråkigt att jag vill äta tvättmedel.

I helgen har jag svävat i limbo. Sett det vita ljuset och rört mig mot det. Samtalat med Sankte Per och... Nåväl, jag har varit sjuk helt enkelt. Så idag när jag vaknade och var feberfri för första gången sen i fredags bestämde jag mig för att ta en promend till bussen och ta mig till centrum och handla lite.

Väl i centrum ringde min kompis för att kolla om jag levde, eftersom jag alltså inte hört av mig sedan förra veckan. Medan jag stod och uppdaterade henne om precis hur synd det varit om mig i helgen försökte jag även bryta loss ett par bananer och lägga dem i en påse. Telefonen glider ur huvud-mot-axel-under-halsduk-greppet och åker i affärens stengolv.

Jag: HAHAHAHAHAHAHAHA! (Var medveten om att jag inte varit ute ur lägenheten på fyra dagar, så det här var väldigt underhållande)
En tant tittar förtvivlat på mig, sedan på alla mobildelar som ligger spridda på golvet, sedan på mig igen och så ser hon väldigt orolig ut.
Jag ler därför vänligt och säger: Jag lägger den där så länge, liksom!
Tanten (förskräckt): Men... Men... Tänk om den gick sönder!!!
Jag: Mm... (drömmer om en ny telefon)... Tänk om...
Tanten går därifrån, ansiktsuttrycket uppgraderat från förtvivlat till aningens skrämt.

Men får man inte längta efter en ny telefon ibland? Till exempel om man tappar sin nuvarande i ett stengolv och den vid konfigureringen utgår ifrån att man vill att den startar på 1:a januari 2001?

Nu vet jag varför man inte ska sätta ihop IKEA-möbler 23.40 en torsdag. Det är icke för att man inte ska väcka grannarna med sitt bankande, utan för att man helt säkert kommer väcka dem med sitt gormande av svordomar...

Här sitter jag och nördar mig med diverse saker på internet. Så jag märkte liksom att det har mörknat lite sen jag kom hem.

Fördelen med att jag numera nästan enbart läser föräldrabloggar (Nej alltså, det har bara blivit så av någon anledning. Jag har ingen överhängande lust att inte få sova på natten, torka bajs hela dagarna och sedan få mat kastad på mig. Fast jag vet att det inte bara är så. Men nej, jag vill inte ha barn nu. Oj vilken lång parentes) är att de oftast har uppdaterat. Oavsett om man sätter på datorn halv sju på morgonen. De har liksom ingen verklighetsanknytning när  det gäller tid.

Nice. För mig. Inte för dem, kanske.

Innan jag går och lägger mig tänker jag delge er en saga jag nyss knåpat ihop. Så, här kommer den;

Sagan om min kylskåpdörr

Det var en gång en flicka som skulle göra middag. När hon tagit ut alla sakerna ur kylen puttade hon igen kylskåpsdörren med sin armbåge, för händerna var fulla med middagsingredienser. Plus att det inte hade blivit någon saga om flickan hade stängt kylskåpsdörren som hon borde gjort. Men (dramatisk musik spelas) kylskåpsdörren ville inte stänga sig.
- För i helvete, jävla skitkylskåpsdörr, stäng dig!!!! gormade flickan, för hon var hungrig och således på uruselt humör. Sedan fortsatte hon i sin middagslagning en liten stund, innan det slog henne att hon glömt att ta fram margarinet.
- Nämen lilla dööööll, fötood du att jag inte va kla i kyyyylen? utbrister då flickan, med en kärleksfull bebisröst, till sin kylskåpsdörr.

Fråga: Är det någon mer än jag som pratar med sina vitvaror?

Idag är det terminsstart för mig och jag finner mig själv vara pirrig i magen?! Det känns liksom spännande att börja ett nytt år på socionomlinjen och det ska bli kul att träffa klasskompisarna och jag ser fram emot att lära mig nya saker.

Eventuellt beror det på allt kaffe jag druckit denna morgon. Det återstår att se.

Ikväll ska jag och en kompis gå ut och ta ett glas vin på en pub. Detta föranledde en diskussion om huruvida jag måste raka benen. Jag menar, dels är jag ju faktiskt tjingad nu så då behöver man väl inte raka benen alls när man går ut? Dels börjar det bli kyligt och vinterpälsen ska med all rätt börja odlas.

Men. Sen kommer man ju till det där kruxet om att man ändå kanske vill känna sig lite fin och ohårig? Som tidsoptimist blir det onekligen lättare att springa till bussen utan det extra luftmotståndet.

Knepiga saker att tänka på.....

Ni vet när man får nåt mellan tänderna och man sitter där och slickar och suger tills man får kramp i tungan? Sen låter man det vara... i typ en sekund, sen börjar man igen, helt frenetiskt.

Känslan när det man har mellan tänderna äntligen lossnar....

För en liten stund sen var jag inne på en av Sveriges största tidningars nyhetssajt. "Testa dina kunskaper i vårt nutidsquiz!" uppmanade de och jag tänkte att jaha det kan ju inte gå sämre än den gången jag fick 1/8 i alla fall. Och nu har jag ändå följt utvecklingen i Libyen och Syrien...

Antal frågor om:
fotboll: 2 st
döda kända människor: 2 st
kändisars memoarer: 1 st
patent på teknik: 1 st
pinsamma uttalanden från politiker: 1 st
successionsordningen, med anledning av Kronprinsessans graviditet: 1 st
Libyen: 0 st
Ghaddaffi: 0 st
Syrien: 0 st

Ändå hade jag fyra rätt?!

När jag bodde i Riksten hade jag grannar som såg rakt in genom mitt fönster. Så jag kunde aldrig dansa i underkläder till denna:

Inte heller kunde jag duscha utan att behöva klä på mig inne i mitt badrum som var ungefär en halv kvm stort.

Nu har jag ingen granne som ser rakt in, så nu kan jag göra allt det här. Liksom låta allt hang loose. Skaka like noone is watching. För det gör ju ingen. Hah!

För visst gör det inget att Nynäsvägen går utanför?

Jag var ute och gick i Trollbäcken i natt. Jag hade med mig Serena (alternativt så var jag Serena, lite oklart det där) och Nate från Gossip Girl. Sen var det inte Nate utan Dawson från Dawson's Creek. Han såg en kvinna med kort, blond page-frisyr och en gul jogging suit. Det var tydligen hans gamla älskare, så han hoppar ner från balkongen (jag vet inte hur han kom dit) och börjar springa. Springa som en galning med arslet i lågor. Och kvinnan, vars jogging suit nu är lila, springer minst lika fort efter. Helt plötsligt inser jag att jag är Dawson och blir jagad av den gamla älskaren. Jag springer och fintar och springer, men hon är snabbare än mig. Hela tiden är jag irriterad på mig själv för att jag springer in på de gator som har jättesega uppförsbackar. Sedan dyker jag in på en tomt och.... då ringer väckarklockan.

Any thoughts on this one?

Jag vet bara att det blir en lång startsträcka till pluggandet när man vaknar med andan i halsen.

Min dag har varit dålig. Så dålig att jag knappt kan beskriva den. Ändå är det precis det jag gjort, om och om igen.
Duns, skakande väggar, tvättstuga, blod, polisanmälan, väntan, panik, telefonköer, sjukhus.

Det känns liksom overkligt och det värsta är att de personer jag vill prata med inte finns. Antingen så är de långt borta eller så finns de helt enkelt inte längre. Självklart ska jag inte förminska betydelsen av dem jag har runt omkring mig nu, men ibland är det liksom svårare än vanligt att klara sig utan personer som så länge varit en del av ens liv. Personer man saknar.

Tja. I morgon väntar mer telefonsamtal, besök till sjukhuset och så en alldaglig sväng förbi tandläkaren.

Jag önskar bara att ni var här.

En dag som denna kräver en kaffemugg som denna.

Någon sa nån gång till mig att hårinpackningen tar bättre om man samtidigt har värme på. Så när jag gör hårinpackning ser jag ut så här:

Jag har hört att man är som tröttast som 19-20-åring. Ja, men då har ju jag passerat den perioden med råge och nu är jag hur trött som helst.

Torsdag:
17.00-18.00
Ofrivillig power nap (läs:däckning) på soffan

20.00
Nu går jag och lägger mig!

Fredag:
09.00
Vaken! Mja, i alla fall uppe, tack vare väckarklockan.

02.00
Jag vet att jag är på födelsedagsfest, men nu somnar jag snart stående. Hem och sova!

Lördag:
10.00
Ugh. Upp och baka inför min och mammas födelsedagsmiddag.

15.30
Tar en cider. Däckar nästan stående. Vad fan?! Power napar på soffan tills gästerna kommer.

19.30
Middagen är uppäten. Jag k.ä.m.p.a.r. med att hålla mig vaken. Näe, alltså jag bara måste power napa innan efterrätten.

21.00
Moster med familj åker hem för att kusinbarnen behöver sova (de är tre och sex). Jag behöver också sova och tigger skjuts hem. Sover inom en timme från avresa från mamma.

Söndag:
09.45
Nu har jag snoozat i mer än en och en halv timme. Måste. Gå. Upp.

10.52
Får man power napa nu? ZzzZzzzZ

Jag funderar i mitt stilla sinne på om någon har försett mig med sömnpiller som självutlöses typ varannan timme?