Just ja.
Det var ju det här med att vara konsekvent. Typ som att blogga i mer en en dag om man försöker upprätthålla någon slags underhållning här.
Men jag har liksom varit lite upptagen på sistone. Jag har jobbat mig upp till högkostnadsgränsen gällande sjukvård, vilket innebär att jag nu har ett frikort. Självklart tänker jag nu go bananas så till den milda gräns att min läkare allvarligt kommer överväga att se till att det inrättas ett besöksförbud för mig. Jag tänker kolla upp alla små leverfläckar (Det var förresten inte alls länge sedan någon uppmärksammade mig på det faktum att jag hr fyra leverfläckar på armen som sitter i en helt rak linje. Lite som de tre vise männen. Fast fyra. Fyra vise leverfläckar. anyway, det ser faktiskt lite coolt ut) och göra allergitester. Eventuellt ska jag också passa på att kolla upp min fot, som så här ett år efter den stora olyckan fortfarande gör ont. Möjligtvis inte helt bra, det där.
Näe nu måste jag springa. Väldigt intetsägande inlägg det här blev, men ja. Varsågod!
Pussiluss.
Men jag har liksom varit lite upptagen på sistone. Jag har jobbat mig upp till högkostnadsgränsen gällande sjukvård, vilket innebär att jag nu har ett frikort. Självklart tänker jag nu go bananas så till den milda gräns att min läkare allvarligt kommer överväga att se till att det inrättas ett besöksförbud för mig. Jag tänker kolla upp alla små leverfläckar (Det var förresten inte alls länge sedan någon uppmärksammade mig på det faktum att jag hr fyra leverfläckar på armen som sitter i en helt rak linje. Lite som de tre vise männen. Fast fyra. Fyra vise leverfläckar. anyway, det ser faktiskt lite coolt ut) och göra allergitester. Eventuellt ska jag också passa på att kolla upp min fot, som så här ett år efter den stora olyckan fortfarande gör ont. Möjligtvis inte helt bra, det där.
Näe nu måste jag springa. Väldigt intetsägande inlägg det här blev, men ja. Varsågod!
Pussiluss.
King of the road.
God morgon!
Här sitter jag och är nördig och lyssnar på Vinyl. De har 60-talsmorgon på söndagar och seriöst, jag gillar det. Man kan inte annat än bli glad av det och just nu testar jag every trick in the book för att bli på bättre humör. Veckan har inneburit major bakslag på M, så jag har inte direkt dansat av glädje. Men idag ska jag göra massa annat, för att få bort tankarna på M.
Igår var jag hos mamma och T på middag och för att se Melodifestivalen (Nej, jag vägrar. Jag kallar det inte för Mello. Hellre dör jag. typ). Jag berättade för mamma om mina Afrika-planer. Hon tog det lugnare än jag förberett mig på. Jag trodde väl att hon skulle börja stortjuta över att jag ska vara borta så länge, men hon tog det chillers. Hon sa till och med att jag inte skulle oroa mig så mycket för att finansiera det hela, jag kan låna av henne om det fattas pengar. Sweet. Fast så vet hon också att jag är så envis att jag ändå kommer försöka spara varenda krona för att kunna betala allt själv. Bara när det börjar närma sig, om jag fortfarande inte har alla pengar, kommer jag be henne om ett lån. Men det är så klart skönt att veta att möjligheten finns.
Ja, nu har jag babblat tillräckligt för idag. det gör mig gladare att blogga. Men ni får nog hålla till godo med såna här inlägg ett tag, de där skämtsamma, hurtiga inläggen jag slänger iväg ibland känns lite malplacerade just nu.
Puss och kram! <3
P.S. Jag röstade på Dead by April. För jag tyckte att de var coola som vågade ta growlandet inför hela svenska folket. Sen röstade jag på Top Cats. Inte för att han sjöng så bra, det var liksom inget kläm i rösten, men låten var svängig och pianisten spelade med foten. Och så röstade jag på Danny. För att jag gillade kostymerna och för att det var en av de låtarna som hade en chans att vina och jag ville hellre se Danny i Baku än Loreen. Fast hon var också bra. Herre min je, vilket långt ps det blev. D.S.
Här sitter jag och är nördig och lyssnar på Vinyl. De har 60-talsmorgon på söndagar och seriöst, jag gillar det. Man kan inte annat än bli glad av det och just nu testar jag every trick in the book för att bli på bättre humör. Veckan har inneburit major bakslag på M, så jag har inte direkt dansat av glädje. Men idag ska jag göra massa annat, för att få bort tankarna på M.
Igår var jag hos mamma och T på middag och för att se Melodifestivalen (Nej, jag vägrar. Jag kallar det inte för Mello. Hellre dör jag. typ). Jag berättade för mamma om mina Afrika-planer. Hon tog det lugnare än jag förberett mig på. Jag trodde väl att hon skulle börja stortjuta över att jag ska vara borta så länge, men hon tog det chillers. Hon sa till och med att jag inte skulle oroa mig så mycket för att finansiera det hela, jag kan låna av henne om det fattas pengar. Sweet. Fast så vet hon också att jag är så envis att jag ändå kommer försöka spara varenda krona för att kunna betala allt själv. Bara när det börjar närma sig, om jag fortfarande inte har alla pengar, kommer jag be henne om ett lån. Men det är så klart skönt att veta att möjligheten finns.
Ja, nu har jag babblat tillräckligt för idag. det gör mig gladare att blogga. Men ni får nog hålla till godo med såna här inlägg ett tag, de där skämtsamma, hurtiga inläggen jag slänger iväg ibland känns lite malplacerade just nu.
Puss och kram! <3
P.S. Jag röstade på Dead by April. För jag tyckte att de var coola som vågade ta growlandet inför hela svenska folket. Sen röstade jag på Top Cats. Inte för att han sjöng så bra, det var liksom inget kläm i rösten, men låten var svängig och pianisten spelade med foten. Och så röstade jag på Danny. För att jag gillade kostymerna och för att det var en av de låtarna som hade en chans att vina och jag ville hellre se Danny i Baku än Loreen. Fast hon var också bra. Herre min je, vilket långt ps det blev. D.S.
The Bucket List.
God morgon!
Idag är jag lite mindre bitter. Jag håller på att göra i ordning mig för ännu en dag på M. Hah, den meningen var allt som krävdes för att bitterheten skulle komma tillbaka lite. Fast samtidigt, idag känner jag att alla listor kan få fäste i mina tankar. Den första jag skrev helt på eget bevåg var en s.k. Bucket List. Man ska alltså skriva allt man vill hinna göra i livet innan man "kick the bucket" och jag blev i alla fall väldigt inspirerad. Som det är nu är jag väldigt begränsad på grund av B och det är världens morot - när jag blir frisk kan jag göra allt det där som jag skrivit på min lista!
Första saken jag planerar att beta av är att jobba som volontär i ett annat land. Nästa termin (eller ja, nästnästa eftersom jag fått hoppa ner nu) har jag praktik och den får man göra utomlands om man vill, så det passar ju superbra. Särskilt som min planerade friskskrivning är nånstans där, så det skulle bli min belöning till mig själv. Ja, bortsett från den uppenbara belöningen att bli frisk.
Nej, nu ska jag fixa det sista innan den nya dagen börjar. Tjingeling!
Just ja. Jag har blivit blondie. Mys.
Idag är jag lite mindre bitter. Jag håller på att göra i ordning mig för ännu en dag på M. Hah, den meningen var allt som krävdes för att bitterheten skulle komma tillbaka lite. Fast samtidigt, idag känner jag att alla listor kan få fäste i mina tankar. Den första jag skrev helt på eget bevåg var en s.k. Bucket List. Man ska alltså skriva allt man vill hinna göra i livet innan man "kick the bucket" och jag blev i alla fall väldigt inspirerad. Som det är nu är jag väldigt begränsad på grund av B och det är världens morot - när jag blir frisk kan jag göra allt det där som jag skrivit på min lista!
Första saken jag planerar att beta av är att jobba som volontär i ett annat land. Nästa termin (eller ja, nästnästa eftersom jag fått hoppa ner nu) har jag praktik och den får man göra utomlands om man vill, så det passar ju superbra. Särskilt som min planerade friskskrivning är nånstans där, så det skulle bli min belöning till mig själv. Ja, bortsett från den uppenbara belöningen att bli frisk.
Nej, nu ska jag fixa det sista innan den nya dagen börjar. Tjingeling!
Just ja. Jag har blivit blondie. Mys.
747.
Wow, okej. Hej.
Jag ser att ni är några som, trots denna galet inläggsfria period, kikar in här så gott som dagligen. Tack för lojaliteten, får jag väl säga, heh.
Idag började sjunde veckan med M. Tänker inte gå in på detaljer gällande det hela, det känns för personligt, men jag kan meddela att jag mår rätt pissigt för tillfället. Jag sover mig i stort sett igenom dagarna och nätterna, bortsett från när någon väcker mig för rutingrejer. Försöker göra listor. Jag gillar listor. Listor över varför det här är bra, listor över vad jag ska göra sen. Som motivation. Men jag är så sjukt trött på det här nu. Jag orkar inte ens skriva så mycket om det för det känns som att det är det enda jag gör. Pratar om mig och M och allt runt omkring det stället.
Ibland drabbas jag av en enorm saknad efter en person som försvunnit ur mitt liv. Jo, det kommer alltid vara så. Jag tänker då att jag ska skriva något, säga något, sträcka ut en hand. Men så vet jag också att vi båda är sårade och sist jag försökte förklara talade jag för döva öron. Det blev fel, men jag har kommit krypande förut och det har resulterat i att jag sett det som ett privilegium att ha den personen i mitt liv, men jag har inte känt samma tacksamhet tillbaka. Jag tänker att hon hör av sig om hon verkligen menade det hon sa sist. Det var sjukt jobbigt, men jag kände att det fanns något där. Inte bara hat. Utan saknad även från hennes sida. Men jag är ganska säker på att hon inte kommer höra av sig. Det gör ont.
Och när paniken bryter ut
ler du svagt och viskar till mig
"Du är värd att dö för"
men mot gummi, glas och metall
betyder ett mirakel inget alls
Jag ser att ni är några som, trots denna galet inläggsfria period, kikar in här så gott som dagligen. Tack för lojaliteten, får jag väl säga, heh.
Idag började sjunde veckan med M. Tänker inte gå in på detaljer gällande det hela, det känns för personligt, men jag kan meddela att jag mår rätt pissigt för tillfället. Jag sover mig i stort sett igenom dagarna och nätterna, bortsett från när någon väcker mig för rutingrejer. Försöker göra listor. Jag gillar listor. Listor över varför det här är bra, listor över vad jag ska göra sen. Som motivation. Men jag är så sjukt trött på det här nu. Jag orkar inte ens skriva så mycket om det för det känns som att det är det enda jag gör. Pratar om mig och M och allt runt omkring det stället.
Ibland drabbas jag av en enorm saknad efter en person som försvunnit ur mitt liv. Jo, det kommer alltid vara så. Jag tänker då att jag ska skriva något, säga något, sträcka ut en hand. Men så vet jag också att vi båda är sårade och sist jag försökte förklara talade jag för döva öron. Det blev fel, men jag har kommit krypande förut och det har resulterat i att jag sett det som ett privilegium att ha den personen i mitt liv, men jag har inte känt samma tacksamhet tillbaka. Jag tänker att hon hör av sig om hon verkligen menade det hon sa sist. Det var sjukt jobbigt, men jag kände att det fanns något där. Inte bara hat. Utan saknad även från hennes sida. Men jag är ganska säker på att hon inte kommer höra av sig. Det gör ont.
Och när paniken bryter ut
ler du svagt och viskar till mig
"Du är värd att dö för"
men mot gummi, glas och metall
betyder ett mirakel inget alls
