Att bara betala för det man utnyttjar.
Läste en artikel om tv-licens idag på Aftonbladets hemsida. Det mest intressanta var inte det självklara, det vill säga artikeln i sig, utan för mig var det roligast att läsa alla kommentarer. Av lite drygt 50 kommentarer var det en som kunde tolkas som för tv-licensen. Även på vemringde finns otaliga kommentarer om Radiotjänst knep för att få tag på folk och få dem att betala (även de som uppger att de inte har någon tv). Mig har de ringt, tja, kanske 10 gånger, dock har jag missat samtalen varje gång, då de ringer på så konstiga tider, t.ex. vid 22 en vardagskväll. I mitt stilla sinne undrar jag över varför de över huvud taget ringer till mig, till min mobil, då jag inte ens äger en tv.
Jag kan inte annat än hålla med många av de som kommenterat artikeln på Aftonbladet; avskaffa tv-licensen! Då jag är så sjut oallmänbildad och i stort sett aldrig tittar på nyheterna (vilket är det enda programmet jag någonsin tittar på på SVT) kan jag inte påstå att jag tittar på någon av SVT:s kanaler mer än... det kan nog inte vara mer än 10 h per år eller något sånt, för inte fasen visar de några bra filmer heller.
Det är helt idiotiskt att man ska behöva betala för något som man ändå inte utnyttjar. Det är som om vi på Friskis och Svettis skulle börja kräva en extra avgift av alla medlemmar, där intäkterna skulle gå till någon medlems hemmabiosystem eller något. Hur skulle alla andra medlemmar reagera? Det skulle bli ramaskri! Självklart skulle vi på F&S aldrig göra något sånt, det var bara en jämförelse, men det visar hur fel det är. Radiotjänst är dock en statlig inrättning (fråga mig inte varför, man kan väl tycka att det borde finnas annat att lägga statliga resurser på) vilket ger dem en slags... immunitet.
Enligt Radiotjänst hemsida är deras uppgift att "se till att SVT, Sveriges Radio och UR får de ekonomiska resurser som krävs för att göra kvalitetsprogram till dig som radio- och tv-avgiftsbetalare.". Kvalitetsprogram, var det, ja. Visst, nyhetssändningarna är bra, men utöver det, vad har SVT att ge oss tittare? En snabb titt på dagens tv-tablå gör att jag kan konstatera att av de tv-program jag kan tänka mig att se idag sänds... inga på någon av SVT:s kanaler. Jag inser även ganska snabbt att utöver fem avsnitt på rad av "Vem vet mest?" och en treminutersfilm om "en serie med ögonblicksbilder från modern dans på 2000-talet" sänder SVT2 även två program som sänds på SVT1... samma dag. Kan man till och med påstå att SVT har samma mall för vilka program som har hög kvalitet nu som för 22 år sedan? Poängen är att Radiotjänst har funnits i 22 år och programmen på de kanaler som sponsras är minst lika förlegade som licenskravet i sig.
Summan av kardemumman är alltså att man borde avskaffa licensen och låta de som vill ha SVT-kanalerna betala för det i sitt tv-utbud i stället.
R.E.S.P.E.C.T. - find out what it means to me
Att träffa nya människor kan vara för jävligt, rent ut sagt. Jag blir alltid väldigt osäker och lite blyg. Gillar de mig? Sa jag rätt saker nu? Jag tror inte att jag är den enda som känner så. Igår kände jag bokstavligt talat ingen mer än Axel. Men det gick bra ändå, jag hade jättetrevligt.
Första delen av dagen var också trevligt, fastän jag överreagerade lite på en situation som uppstod. Jo jag erkänner att jag överreagerade och det var väldigt synd att det hände just på midsommarafton, men ibland orkar man bara inte höra sådana saker om och om igen. Till skillnad mot vad vissa trodde, menade jag faktiskt det jag sa. Jag sa ingenting hemskt, jag svor inte, skrek inte, ingenting sånt. Hon blev arg för att jag käftade emot. Visst, i hennes generation säger man inte emot någon äldre. Jag har dock alltid tyckt, vilket vuxna i min närhet inte alltid kunnat få grepp om, att respekt inte är något man behandlar människor med bara för att de är äldre. Likaså ska inte respekten utebli bara för att den man talar till är yngre. För mig är respekt något ömsesidigt som man får om man ger. I skolan fick vi alltid lära oss att respekt är något man behandlar alla med. Jag vill gärna tro (jag säger tro för jag vet att det förmodligen inte är så) att jag behandlar alla med respekt. De människor jag känner att jag inte kan behandla med respekt beblandar jag mig inte med över huvud taget. Kontentan är att det jag sa till min mormor igår var i stort sett att det hon sa till mig (Nej, hon kunde förstås inte säga det rakt ut, men jag förstod och frågade till och med om det var det hon menade) inte var okej att säga. Jag har hjälpt henne i trädgården, pratat med henne, tagit hennes parti (i och för sig i diskussioner som hon kanske inte ens vet om att de har ägt rum) och inte gjort något för att förtjäna hennes bedömningar och kritik. Det är bara en så onödig sak att säga (igen och igen och igen....) och till slut orkade jag inte höra det längre. Sedan blev hon arg för att jag inte behandlade henne med "respekt" (det vill säga höll tyst och bara log) varpå mitt svar blev att så länge hon behandlar mig respektlöst tänker jag ta mig rätten att säga ifrån och om det då uppfattas som respektlöst tillbaka, må så vara.
Ja, ett lite lättare samtalsämne kanske är på sin plats nu. Idag ska jag leka med Linnéa, vilket ska bli jättekul, det var så länge sen jag träffade henne. Jag tror att vi kommer ha jätteroligt, så nu laddar jag upp med lite kaffe och snart mat, så jag orkar leka läääänge!
Puss och kram.
Första delen av dagen var också trevligt, fastän jag överreagerade lite på en situation som uppstod. Jo jag erkänner att jag överreagerade och det var väldigt synd att det hände just på midsommarafton, men ibland orkar man bara inte höra sådana saker om och om igen. Till skillnad mot vad vissa trodde, menade jag faktiskt det jag sa. Jag sa ingenting hemskt, jag svor inte, skrek inte, ingenting sånt. Hon blev arg för att jag käftade emot. Visst, i hennes generation säger man inte emot någon äldre. Jag har dock alltid tyckt, vilket vuxna i min närhet inte alltid kunnat få grepp om, att respekt inte är något man behandlar människor med bara för att de är äldre. Likaså ska inte respekten utebli bara för att den man talar till är yngre. För mig är respekt något ömsesidigt som man får om man ger. I skolan fick vi alltid lära oss att respekt är något man behandlar alla med. Jag vill gärna tro (jag säger tro för jag vet att det förmodligen inte är så) att jag behandlar alla med respekt. De människor jag känner att jag inte kan behandla med respekt beblandar jag mig inte med över huvud taget. Kontentan är att det jag sa till min mormor igår var i stort sett att det hon sa till mig (Nej, hon kunde förstås inte säga det rakt ut, men jag förstod och frågade till och med om det var det hon menade) inte var okej att säga. Jag har hjälpt henne i trädgården, pratat med henne, tagit hennes parti (i och för sig i diskussioner som hon kanske inte ens vet om att de har ägt rum) och inte gjort något för att förtjäna hennes bedömningar och kritik. Det är bara en så onödig sak att säga (igen och igen och igen....) och till slut orkade jag inte höra det längre. Sedan blev hon arg för att jag inte behandlade henne med "respekt" (det vill säga höll tyst och bara log) varpå mitt svar blev att så länge hon behandlar mig respektlöst tänker jag ta mig rätten att säga ifrån och om det då uppfattas som respektlöst tillbaka, må så vara.
Ja, ett lite lättare samtalsämne kanske är på sin plats nu. Idag ska jag leka med Linnéa, vilket ska bli jättekul, det var så länge sen jag träffade henne. Jag tror att vi kommer ha jätteroligt, så nu laddar jag upp med lite kaffe och snart mat, så jag orkar leka läääänge!
Puss och kram.
Today.
Jag har alltid skrivit.När jag har varit glad, arg, ledsen eller förvirrad har jag alltid kunnat sätta ord på mina tankar. Men idag känns orden för komplicerade och tankarna känns för personliga för något så simpelt som en blogg. Så jag nöjer mig med ordinära ord, sådana man kan läsa i vilken blogg som helst.
Igår när jag skulle borsta håret knäppte det på något sätt till i min axel/rygg. Åh herregud vad ont det gjorde. Nackspärr. Jag får det ibland, minst en gång om året har jag konstaterat. Varför är det inte fler än bara jag som har dessa problem? I alla fall, mamma skulle smörja på någon muskelsalva, varpå jag fick en allergisk reaktion, varpå det började klia som satan, varpå jag fick ryck för att det kliade, varpå det gjorde ännu ondare. Sedan kunde jag inte sova förrän klockan var nästan fyra på morgonen, för så fort jag somnade började jag vrida på mig och smärtan väckte mig igen. Men vid fyra gick jag upp, skitförbannad på världen, och tog två alvedon. Nomnomnom, sov som en gris fram till 10 efter det.
Idag är nacken pretty much the same så jag tröstade mig med att köpa två filmer när jag och Axel var på Maxi. Jag köpte klassikern Moulin Rouge (som jag tänker tvinga Axel att se ikväll) och Kalle och chokladfabriken. Kollade på den sistnämnda idag på dagen och även om den var väldigt bra måste jag säga att den inte riktigt levde upp till mina förväntningar. Slutet var lite lamt och tja... den var inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men å andra sidan, när är något någonsin som man tänkt sig?
En ljuspunkt denna dag var i alla fall att jag fick besked från C3L att jag kom in på barskötarutbildningen. Det var i och för sig något jag lite småkaxigt förväntat mig att göra, men man vet aldrig, så jag tänker vara lycklig över att den möjligheten finns för mig i höst. Om vi vänder på det kan jag konstatera att om jag inte hade kommit in på den här utbildningen hade jag förmodligen sjunkit djupt ner i något mörker och inte kommit upp förrän.... hm, när hade jag kommit upp?
Kort och gott kan man säga att allt som inte varit helt åt helvete den här dagen har faktiskt varit helt okej (Jo, jag vet vad jag skrev).
Puss och kram!
Igår när jag skulle borsta håret knäppte det på något sätt till i min axel/rygg. Åh herregud vad ont det gjorde. Nackspärr. Jag får det ibland, minst en gång om året har jag konstaterat. Varför är det inte fler än bara jag som har dessa problem? I alla fall, mamma skulle smörja på någon muskelsalva, varpå jag fick en allergisk reaktion, varpå det började klia som satan, varpå jag fick ryck för att det kliade, varpå det gjorde ännu ondare. Sedan kunde jag inte sova förrän klockan var nästan fyra på morgonen, för så fort jag somnade började jag vrida på mig och smärtan väckte mig igen. Men vid fyra gick jag upp, skitförbannad på världen, och tog två alvedon. Nomnomnom, sov som en gris fram till 10 efter det.
Idag är nacken pretty much the same så jag tröstade mig med att köpa två filmer när jag och Axel var på Maxi. Jag köpte klassikern Moulin Rouge (som jag tänker tvinga Axel att se ikväll) och Kalle och chokladfabriken. Kollade på den sistnämnda idag på dagen och även om den var väldigt bra måste jag säga att den inte riktigt levde upp till mina förväntningar. Slutet var lite lamt och tja... den var inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men å andra sidan, när är något någonsin som man tänkt sig?
En ljuspunkt denna dag var i alla fall att jag fick besked från C3L att jag kom in på barskötarutbildningen. Det var i och för sig något jag lite småkaxigt förväntat mig att göra, men man vet aldrig, så jag tänker vara lycklig över att den möjligheten finns för mig i höst. Om vi vänder på det kan jag konstatera att om jag inte hade kommit in på den här utbildningen hade jag förmodligen sjunkit djupt ner i något mörker och inte kommit upp förrän.... hm, när hade jag kommit upp?
Kort och gott kan man säga att allt som inte varit helt åt helvete den här dagen har faktiskt varit helt okej (Jo, jag vet vad jag skrev).
Puss och kram!
L is for Love, baby. O is for Oh yes, I do.
Idag är det två saker som styr mitt humör. Det första är att jag är sjuk, vilket ger typ tio minuspoäng på humörmätaren. Det andra är att jag blev godkänd på en omtenta, det ger tvåhundrasjuttioelva pluspoäng. Minst. Bara så att ni vet. Hihihi.
Jag har egentligen inte så mycket att skriva om, bortsett från det jag nyss skrev. Check, vad ska jag skriva om nu, liksom? Hm...
En till god nyhet är att detta alltså inte påverkar mina chanser till att få studiestöd i höst, vilket är enormt bra. Kursen i sig skiter jag faktiskt i just nu, det var roligt att läsa men jag får ju ändå inte tillgodogöra mig den så... sak samma typ. Men studiestödet är livsviktigt då det är omöjligt för mig att flytta hemifrån utan det. Jag har pretty much räknat med att flytta i höst så det vore... minst sagt skit att inte få det.
Jamen, nu ska jag göra något annat för att skrämma iväg den här förkylningen.
Puss och kram!
Jag har egentligen inte så mycket att skriva om, bortsett från det jag nyss skrev. Check, vad ska jag skriva om nu, liksom? Hm...
En till god nyhet är att detta alltså inte påverkar mina chanser till att få studiestöd i höst, vilket är enormt bra. Kursen i sig skiter jag faktiskt i just nu, det var roligt att läsa men jag får ju ändå inte tillgodogöra mig den så... sak samma typ. Men studiestödet är livsviktigt då det är omöjligt för mig att flytta hemifrån utan det. Jag har pretty much räknat med att flytta i höst så det vore... minst sagt skit att inte få det.
Jamen, nu ska jag göra något annat för att skrämma iväg den här förkylningen.
Puss och kram!
Det här med kärlek...
Jag tror inte på "love at first sight". Faktiskt inte. Jag tror på förälskelse at first sigt och att man sedan lär sig att älska varandra. Man vänjer sig vid varandras brister och man lär sig att älska varandra. Det må låta sjukt oromantiskt, men jag tycker att det är ganska fint. Idag frågade en kompis mig frågan: "Är du lyckligare med eller utan Axel?". Jag tänker efter en lång stund för att verkligen veta, sedan svarade jag "med".
Jag tror att det är skillnad på att inte vilja vara med någon och älska någon och att vänja sig vid att vara utan den personen. Jag började vänja mig vid ett liv utan Axel, no doubt about it. Men jag ville inte. Varje morgon vaknade jag och saknade honom, längtade efter honom. Jag vande mig vid ett pissigt liv, men jag var allt annat än lycklig. Jag vågar nästan påstå att tiden utan Axel var värre än det jag gick igenom i trean. Och let me tell you, det var no piece of cake.
Fast det är två helt olika saker. Men när jag sitter här, inte helt nykter (kollar alla meningar två (ibland tre) gånger för att vara på den säkra sidan) så känner jag att trots all skit jag fått för att jag har blivit tillsammans med Axel igen, trots att jag ibland är livrädd för att bli sårad, trots allt detta, så är det ändå värt det.
Peace out!
Jag tror att det är skillnad på att inte vilja vara med någon och älska någon och att vänja sig vid att vara utan den personen. Jag började vänja mig vid ett liv utan Axel, no doubt about it. Men jag ville inte. Varje morgon vaknade jag och saknade honom, längtade efter honom. Jag vande mig vid ett pissigt liv, men jag var allt annat än lycklig. Jag vågar nästan påstå att tiden utan Axel var värre än det jag gick igenom i trean. Och let me tell you, det var no piece of cake.
Fast det är två helt olika saker. Men när jag sitter här, inte helt nykter (kollar alla meningar två (ibland tre) gånger för att vara på den säkra sidan) så känner jag att trots all skit jag fått för att jag har blivit tillsammans med Axel igen, trots att jag ibland är livrädd för att bli sårad, trots allt detta, så är det ändå värt det.
Peace out!
Dessa journalister...
Efter att ha scrollat förbi tusentals bilder på Victoria och Daniels bröllop (Jo, jag tittade på vigseln. Ja, jag bölade) hittade jag denna artikel:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7338019.ab
Det handlar alltså om en kvinna i Danmark som genom den danska motsvarigheten till Arbetsförmedlingen fått praktik - på en bordell. Förlåt, men hahahahaha! Det visar verkligen hur fel det kan bli om systemet inte är rätt. Förmodligen handlar det om att Arbetsförmedligen får en liten slant för alla de ger en sysselsättning - oavsett hur bra eller dålig den är.
Sedan kan man ju fråga sig om det var kvinnan som föreslog praktik på bordellen, då det står att det var hon som hittade annonsen om "kropp mot kropp"-massage. Ville hon praktisera där? I så fall är det snarare ett fall för Jerry Springer än för arbetsförmedligen och fackförbundet?
För övrigt förundras jag lite av denna mening "... politiker kräver nu besked av arbetsmarknadsministern och socialministern om det är rimligt att kvinnor skickas till bordeller för arbetsträning.". Är det bara väldigt dåligt skrivet av journalisten i fråga eller är det så att politikerna faktiskt undrar om det är okej för kvinnor att skickas på sådan arbetsträning? Skulle det vara solkklart om frågan hade gällt en man? I så fall (förlåt om jag inte ser det självklara svaret...), skulle de vara helt för det eller helt emot det? Hur menar man egentligen?
Även om det är små frågor att haka upp sig på, så kan jag i mitt stilla sinne undra vad det faktum att kvinnan är vietnamesisk har med saken att göra? Ingenstans i artikeln står det hur gammal kvinnan är eller (vilket jag ifrågasatte tidigare) varför hon ens tog upp annonsen med "kropp mot kropp"-massage. Men att hon är från Vietnam, det är självklart väldigt viktig fakta att ha i en situation som denna (?).
Ja ja, jag kanske bara är petig, men ofta tycker jag att journalister fokuserar på helt fel saker. Jag som läsare behöver inte veta om hon ursprungligen kommer från Vietnam, det finns annat i denna historia som är mer intressant att ta reda på och borde man inte som journalist känna samma sak?
För övrigt var jag med om en liten kulturkrock igår. Det var trevligt, men väldigt långt från vad jag är van vid.
Puss och kram!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7338019.ab
Det handlar alltså om en kvinna i Danmark som genom den danska motsvarigheten till Arbetsförmedlingen fått praktik - på en bordell. Förlåt, men hahahahaha! Det visar verkligen hur fel det kan bli om systemet inte är rätt. Förmodligen handlar det om att Arbetsförmedligen får en liten slant för alla de ger en sysselsättning - oavsett hur bra eller dålig den är.
Sedan kan man ju fråga sig om det var kvinnan som föreslog praktik på bordellen, då det står att det var hon som hittade annonsen om "kropp mot kropp"-massage. Ville hon praktisera där? I så fall är det snarare ett fall för Jerry Springer än för arbetsförmedligen och fackförbundet?
För övrigt förundras jag lite av denna mening "... politiker kräver nu besked av arbetsmarknadsministern och socialministern om det är rimligt att kvinnor skickas till bordeller för arbetsträning.". Är det bara väldigt dåligt skrivet av journalisten i fråga eller är det så att politikerna faktiskt undrar om det är okej för kvinnor att skickas på sådan arbetsträning? Skulle det vara solkklart om frågan hade gällt en man? I så fall (förlåt om jag inte ser det självklara svaret...), skulle de vara helt för det eller helt emot det? Hur menar man egentligen?
Även om det är små frågor att haka upp sig på, så kan jag i mitt stilla sinne undra vad det faktum att kvinnan är vietnamesisk har med saken att göra? Ingenstans i artikeln står det hur gammal kvinnan är eller (vilket jag ifrågasatte tidigare) varför hon ens tog upp annonsen med "kropp mot kropp"-massage. Men att hon är från Vietnam, det är självklart väldigt viktig fakta att ha i en situation som denna (?).
Ja ja, jag kanske bara är petig, men ofta tycker jag att journalister fokuserar på helt fel saker. Jag som läsare behöver inte veta om hon ursprungligen kommer från Vietnam, det finns annat i denna historia som är mer intressant att ta reda på och borde man inte som journalist känna samma sak?
För övrigt var jag med om en liten kulturkrock igår. Det var trevligt, men väldigt långt från vad jag är van vid.
Puss och kram!
Mojito madness.
De följade dagarna har sett ut så här:
Onsdag: Jag och Axel åkte in till stan, träffade Cissi och Vicky och åt sushi (nomnomnom) varpå jag gjorde av med ca. 2000 kronor. Jag köpte ett par träningsbyxor och ett träningslinne, ett par rosa solglasögon och två par tygskor (rosa och svarta) på Stadium, lite smågrejer för rengöring på Kicks och så en bikini och en balconette-bh på Twilfit. Utöver detta fick jag ett par örhängen och ett halsband (jättefina!) av min käresta. Han bara helt sonika bestämde sig för att köpa dem åt mig, för jag tyckte att de var fina. Ibland slår det mig hur lyckligt lottad jag är som har en man som gör mig lycklig. Hehehehe, fast det gör han även om han inte köper smycken åt mig, men ni förstår vad jag menar. Sedan åkte vi till far min och åt mat och tårta och firade honom tills vi höll på att somna stående.
Torsdag: Jag jobbade på dagiset hela dagen och sen åkte jag hem till Axel. Och nu ska ni få höra vad vi gjorde efter middagen. Vi bakade världens mest onyttiga tårta. Jag, gottegriswen/kakmonstret själv, mådde illa om jag åt för mycket tårta på samma gång, för den var så fruktansvärt full av socker. Så här, va: Först tårtbotten (choklad), sedan en hel burk Nutella med mashmallows och kokos följt av ett till lager, nu med hallonsylt och mosad banan, sista lagret tårtbotten och sedan grön grädde, grönt dekorations...slem (sånt där på tub), chokladsås och mashmallows. Herre min je vilken sockerkick man fick. Sedan tittade vi på Morgan Pålsson - världsreportern, jag höll på att garva ihjäl mig. Sova, sova, sova. Det var lätt när blodsockret föll som en jag vet inte vad när tårtbiten tog slut.
Fredag: Inget jobb, inget plugg. Vi sov till typ ett, spelade spel hela dagen och gjorde i stort sett ingenting. På kvällen åt vi tårta och då kom jag på att jag inte varit ute på hela dagen så det i kombination med sockerkicken gjorde att jag först gjorde massa sit ups och solhälsningar och sedan tvingade med Axel ut på en kvällspromenad. Vi gick typ 50 meter, sedan höll vi på att trampa på en groda och det var asmörkt och blött (mitt ute i skogen i Tungelsta) så vi gick hem igen.
Idag gick vi upp med tuppen för jag hade gett mig fasen på att gå på ett spinningpass på Friskis kl 9.30. När jag kommer dit, halvsovandes och med tanken att jag nog mest skulle fjösa med på passet, möttes jag av Jenny som skulle köra spinningen. Jag blev så glad så det gick ju liksom inte att köra mjukt idag. Jag körde på av bara attsingen och jisses vad trött jag blev. Men kul var det.
Nu sitter jag och är typ helt död i benen och försöker återfå lite energi, för i kväll ska jag hem till en kollega från dagis och dricka mojito! Det ska bli jättekul att få vara med henne och träffa hennes två tjejkompisar. Som vikarie känner man sig ofta ganska "bara vikarie"; man får inte vara med på planeringsmöten, man kan aldrig förbereda sig på vilka barn man ska ha och man får aldrig tid att riktigt connecta med de andra i personalen. Så det kändes så himla kul när hon bjöd hem mig. Hihihi!
Axel är för tillfället omöjlig att nå, då han spottar snus och dricker bira med de andra männen. De befinner sig ute i Orsa och meckar med bilar idag. Och i kväll. Och hela morgondagen. Jaja, man måste väl låta dem leka av sig ibland också, hehe.
Om jag orkar/hinner ska jag försöka flörta lite med min kamera och kanske ta några bilder på det jag köpte och så. Det vore ju trevligt med lite bilder för omväxlings skull, inte bara massa tomt snack.
För övrigt tänker jag inte, på något sätt, delta i festligheterna runt Kronprinsessans och Daniels bröllop. Visst, det är väl roligt för dem att de har funnit varandra, men utöver det; couldn't care less, typ. Det har varit så mycket ståhej kring det här och jag kan förstå, det ger enormt med publicitet till Sverige, men kom igen, är det verkligen så kul?
Over and out, puss och kram!
Onsdag: Jag och Axel åkte in till stan, träffade Cissi och Vicky och åt sushi (nomnomnom) varpå jag gjorde av med ca. 2000 kronor. Jag köpte ett par träningsbyxor och ett träningslinne, ett par rosa solglasögon och två par tygskor (rosa och svarta) på Stadium, lite smågrejer för rengöring på Kicks och så en bikini och en balconette-bh på Twilfit. Utöver detta fick jag ett par örhängen och ett halsband (jättefina!) av min käresta. Han bara helt sonika bestämde sig för att köpa dem åt mig, för jag tyckte att de var fina. Ibland slår det mig hur lyckligt lottad jag är som har en man som gör mig lycklig. Hehehehe, fast det gör han även om han inte köper smycken åt mig, men ni förstår vad jag menar. Sedan åkte vi till far min och åt mat och tårta och firade honom tills vi höll på att somna stående.
Torsdag: Jag jobbade på dagiset hela dagen och sen åkte jag hem till Axel. Och nu ska ni få höra vad vi gjorde efter middagen. Vi bakade världens mest onyttiga tårta. Jag, gottegriswen/kakmonstret själv, mådde illa om jag åt för mycket tårta på samma gång, för den var så fruktansvärt full av socker. Så här, va: Först tårtbotten (choklad), sedan en hel burk Nutella med mashmallows och kokos följt av ett till lager, nu med hallonsylt och mosad banan, sista lagret tårtbotten och sedan grön grädde, grönt dekorations...slem (sånt där på tub), chokladsås och mashmallows. Herre min je vilken sockerkick man fick. Sedan tittade vi på Morgan Pålsson - världsreportern, jag höll på att garva ihjäl mig. Sova, sova, sova. Det var lätt när blodsockret föll som en jag vet inte vad när tårtbiten tog slut.
Fredag: Inget jobb, inget plugg. Vi sov till typ ett, spelade spel hela dagen och gjorde i stort sett ingenting. På kvällen åt vi tårta och då kom jag på att jag inte varit ute på hela dagen så det i kombination med sockerkicken gjorde att jag först gjorde massa sit ups och solhälsningar och sedan tvingade med Axel ut på en kvällspromenad. Vi gick typ 50 meter, sedan höll vi på att trampa på en groda och det var asmörkt och blött (mitt ute i skogen i Tungelsta) så vi gick hem igen.
Idag gick vi upp med tuppen för jag hade gett mig fasen på att gå på ett spinningpass på Friskis kl 9.30. När jag kommer dit, halvsovandes och med tanken att jag nog mest skulle fjösa med på passet, möttes jag av Jenny som skulle köra spinningen. Jag blev så glad så det gick ju liksom inte att köra mjukt idag. Jag körde på av bara attsingen och jisses vad trött jag blev. Men kul var det.
Nu sitter jag och är typ helt död i benen och försöker återfå lite energi, för i kväll ska jag hem till en kollega från dagis och dricka mojito! Det ska bli jättekul att få vara med henne och träffa hennes två tjejkompisar. Som vikarie känner man sig ofta ganska "bara vikarie"; man får inte vara med på planeringsmöten, man kan aldrig förbereda sig på vilka barn man ska ha och man får aldrig tid att riktigt connecta med de andra i personalen. Så det kändes så himla kul när hon bjöd hem mig. Hihihi!
Axel är för tillfället omöjlig att nå, då han spottar snus och dricker bira med de andra männen. De befinner sig ute i Orsa och meckar med bilar idag. Och i kväll. Och hela morgondagen. Jaja, man måste väl låta dem leka av sig ibland också, hehe.
Om jag orkar/hinner ska jag försöka flörta lite med min kamera och kanske ta några bilder på det jag köpte och så. Det vore ju trevligt med lite bilder för omväxlings skull, inte bara massa tomt snack.
För övrigt tänker jag inte, på något sätt, delta i festligheterna runt Kronprinsessans och Daniels bröllop. Visst, det är väl roligt för dem att de har funnit varandra, men utöver det; couldn't care less, typ. Det har varit så mycket ståhej kring det här och jag kan förstå, det ger enormt med publicitet till Sverige, men kom igen, är det verkligen så kul?
Over and out, puss och kram!
Life's so very simple, just like "lalala".
Idag skulle jag gå upp klockan nio. Jag försov mig. Eftersom jag desutom fastnade framför datorn (Dawson's Creek <3) så reducerades min träningstid från ca. 1,5 h till... eh, ja, hehehe.... 20 minuter. Men, som min vän Sofia sa idag "Den bästa träningen är den som blir av" och i denna anda stånkade och svettades jag i alla fall de 20 minuterna. Detta dels för att jag och Axel var på pizzabuffé igår och dels för att jag drömde att jag, på ett öppet hus på dagis, tryckte i mig typ 20 munkar. Mellan tuggorna sa jag till chockade föräldrar att "Mann måste ju passa på". Panik, eftersom jag försöker bli lite nyttigare (Glöm allt jag sa om pizzabuffén, hehehe).
Aa men jag måste berätta om min dag igår. Jag sa ju att jag inte skulle göra något alls. Jag tog det verkligen på allvar. Vaknade och bloggade lite innan jag spelade The Sims och Axel spelade Halo. Sedan åkte vi till Pizza Hut och kökade pizzabuffé och när vi kom hem igen vid typ halv två så var vi lite mätta så vi skulle bara ta en powernap och bli lite mänskliga. Hehehe, vi sov till typ 17. Sedan skjutsade Axel hem mig (han åkte i alla fall och tränade sen) och jag satte mig vid datorn och kollade på Dawson's Creek hela kvällen. Fett värd dag. Rekommenderas starkt någon gång ibland.
Nu sitter jag och väntar på att Axel ska komma hit. I morgon ska vi åka in till stan, äta lunch och shoppa lite innan vi åker till pappa och firar hans födelsedag. Jag har kommit på en asbra present! Är så himla nöjd med mig själv, hehe.
En av anledningarna till att jag älskar att jobba på Friskis är att alla är så himla glada och trevliga. Som idag, en ny motionär kom in och ville köpa kort. Hon babblade på om allt och inget och bara... gav mig en väldigt trevlig pratstund. Det är hästlängder från att jobba på McDonalds. Som jag brukar förklara det; till Donken komemr folk som är hungriga och griniga och har varit på Coop i typ 3 h men till Friskis kommer folk för att de vill, för att de mår bra av det och blir glada. Det är en helt annan energi. Bara så att ni vet.
Puss och kram.
Aa men jag måste berätta om min dag igår. Jag sa ju att jag inte skulle göra något alls. Jag tog det verkligen på allvar. Vaknade och bloggade lite innan jag spelade The Sims och Axel spelade Halo. Sedan åkte vi till Pizza Hut och kökade pizzabuffé och när vi kom hem igen vid typ halv två så var vi lite mätta så vi skulle bara ta en powernap och bli lite mänskliga. Hehehe, vi sov till typ 17. Sedan skjutsade Axel hem mig (han åkte i alla fall och tränade sen) och jag satte mig vid datorn och kollade på Dawson's Creek hela kvällen. Fett värd dag. Rekommenderas starkt någon gång ibland.
Nu sitter jag och väntar på att Axel ska komma hit. I morgon ska vi åka in till stan, äta lunch och shoppa lite innan vi åker till pappa och firar hans födelsedag. Jag har kommit på en asbra present! Är så himla nöjd med mig själv, hehe.
En av anledningarna till att jag älskar att jobba på Friskis är att alla är så himla glada och trevliga. Som idag, en ny motionär kom in och ville köpa kort. Hon babblade på om allt och inget och bara... gav mig en väldigt trevlig pratstund. Det är hästlängder från att jobba på McDonalds. Som jag brukar förklara det; till Donken komemr folk som är hungriga och griniga och har varit på Coop i typ 3 h men till Friskis kommer folk för att de vill, för att de mår bra av det och blir glada. Det är en helt annan energi. Bara så att ni vet.
Puss och kram.
There's just so much beauty in the world...
Sitter hos Axel och försöker komma på vad det var jag fick en snilleblixt om förut. Det var ett sjukt intressant ämne som jag tänkte skriva om i bloggen. Men jag kommer inte ihåg, det är till och med möjligt att jag bara drömde det.
Anyways, sitter alltså här och ska snart spela lite The Sims. Hehehe, jag har saknat The Sims.
Igår drog jag med mig Axel och Vigge till Friskis och tränade lite innan jag skulle jobba, så idag har jag grym träningsvärk i tuttmusklerna. Sedan jobbade jag som sagt och efter det kom Axel och hämtade mig och vi åkte till Maxi och köpte lite saker, jag köpte fyra filmer! Älskar Ica Maxis "Köp 2 för 99", det är jättebra. Det blev American Beauty, School of Rock, The Bucket List och Music and Lyrics. Var så nära att köpa Titanic och Dirty Dancing också, men kanske en annan gång. De lär finnas kvar där ett tag. Så väl hemma hos Axel kollade vi på American Beauty och en film som han köpte, A Night at the Roxbury. Den var... speciell, hehe.
Idag ska jag göra... ingenting. Gud vad skönt. Kanske se en till av filmerna bara, ta det lugnt. Det är grymt att ha sommarlov nu måste jag säga. Tänker njuta tills vecka 27, då ska jag börja jobba igen, men det ska bli kul!
Jag har inte så mycket intressant att skriva, är lite för hungrig också, hehe.
Ha det! Puss och kram.
Anyways, sitter alltså här och ska snart spela lite The Sims. Hehehe, jag har saknat The Sims.
Igår drog jag med mig Axel och Vigge till Friskis och tränade lite innan jag skulle jobba, så idag har jag grym träningsvärk i tuttmusklerna. Sedan jobbade jag som sagt och efter det kom Axel och hämtade mig och vi åkte till Maxi och köpte lite saker, jag köpte fyra filmer! Älskar Ica Maxis "Köp 2 för 99", det är jättebra. Det blev American Beauty, School of Rock, The Bucket List och Music and Lyrics. Var så nära att köpa Titanic och Dirty Dancing också, men kanske en annan gång. De lär finnas kvar där ett tag. Så väl hemma hos Axel kollade vi på American Beauty och en film som han köpte, A Night at the Roxbury. Den var... speciell, hehe.
Idag ska jag göra... ingenting. Gud vad skönt. Kanske se en till av filmerna bara, ta det lugnt. Det är grymt att ha sommarlov nu måste jag säga. Tänker njuta tills vecka 27, då ska jag börja jobba igen, men det ska bli kul!
Jag har inte så mycket intressant att skriva, är lite för hungrig också, hehe.
Ha det! Puss och kram.
Ge mig nåt som känns.
Kent och kväll. Wow. Det vänder fort.
Over the hills and far away.
Jag vet att jag har blivit jättedålig på att skriva och jag vill väldigt gärna påstå att det inte har något som helst att göra med det faktum att jag tillbringar mycket tid med Axel. Men jo, det har det. Apropå det jag skrev sist (om att inte vara nöjd) så kom jag idag på mig själv med att vara just det - ganska nöjd.
Idag hade jag lite ärenden att springa på förmiddagen, sedan gick jag hem till Axel från Tyresö C (Okej, jag fuskade lite) och åt kycklingsallad. Sedan packade han och jag spelade lite The Sims (Hehehehehe.......) innan han skulle in till tåget och jag gick hem. Väl hemma städade jag hela mitt rum så nu kan man till och med se ytorna som gömde sig under dammet. Jisses, vad äckligt det var egentligen. Men nu så! Det känns som att det här är första gången på hela dagen som jag ens sitter ner. Fast så är det förstås inte. Men jag har varit produktiv idag.
I morgon ska jag nog försöka klämma in lite shopping innan jag ska på grillfest. Cissis babe Mike har fyllt år så det ska firas och ååååh vad roligt det ska bli att få träffa deras kompisar! Hehe jag är barnsligt taggad.
Jo men shopping. Jag har inga skor. Idag, när jag skulle traska hem från Axel, så var det så varmt, så jag lånade ett par shorts av honom (Svinsköna!) men jag måste ha sett ut som hej kom och hjälp mig. Tänk er mig komma gåendes, kritvita ben i ett par herrshorts, ett linne och en konstig axelbränna och så.... vinterpumps på fötterna. What?! Inte okej....
Hm, vad mer kan jag berätta om? Saknar min vän som är far away. Växer fast på Friskis. Ska kanske semestra lite med Axel (Bila någonstans?). Igår träffade jag en gammal klasskompis/vän och jag kände först inte igen henne. Vi catchade up lite, det var trevligt.
Nej, det här duger inte. Te, ostmacka och SATC nästa!
Puss och kram.
Idag hade jag lite ärenden att springa på förmiddagen, sedan gick jag hem till Axel från Tyresö C (Okej, jag fuskade lite) och åt kycklingsallad. Sedan packade han och jag spelade lite The Sims (Hehehehehe.......) innan han skulle in till tåget och jag gick hem. Väl hemma städade jag hela mitt rum så nu kan man till och med se ytorna som gömde sig under dammet. Jisses, vad äckligt det var egentligen. Men nu så! Det känns som att det här är första gången på hela dagen som jag ens sitter ner. Fast så är det förstås inte. Men jag har varit produktiv idag.
I morgon ska jag nog försöka klämma in lite shopping innan jag ska på grillfest. Cissis babe Mike har fyllt år så det ska firas och ååååh vad roligt det ska bli att få träffa deras kompisar! Hehe jag är barnsligt taggad.
Jo men shopping. Jag har inga skor. Idag, när jag skulle traska hem från Axel, så var det så varmt, så jag lånade ett par shorts av honom (Svinsköna!) men jag måste ha sett ut som hej kom och hjälp mig. Tänk er mig komma gåendes, kritvita ben i ett par herrshorts, ett linne och en konstig axelbränna och så.... vinterpumps på fötterna. What?! Inte okej....
Hm, vad mer kan jag berätta om? Saknar min vän som är far away. Växer fast på Friskis. Ska kanske semestra lite med Axel (Bila någonstans?). Igår träffade jag en gammal klasskompis/vän och jag kände först inte igen henne. Vi catchade up lite, det var trevligt.
Nej, det här duger inte. Te, ostmacka och SATC nästa!
Puss och kram.
Stackars oss.
Jag förundras över hur onöjda vi jämt är. Alltid är det något som ska eller kan förbättras. Visserligen tror jag att det ligger i människans natur att alltid sträva efter mer, men vore det inte för en gångs skull trevligt att bara vara nöjd?
Om vi flyttar till en lägenhet, så kunde den alltid ha varit lite bättre, med lite större badrum eller garderob, och hyran kunde förstås ha varit lite lägre. I stället för att acceptera den som den är, kanske dekorera den och göra den till vår egna, måste vi leta efter en ny. Eller helt enkelt klaga på den utan att för den sakens skull göra något åt det.
Jag är förstås inte heller nöjd. Tron på att någon skulle vara nöjd finns inte på min världskarta. Men jag önskar ibland att vi kunde vara det.
Om vi flyttar till en lägenhet, så kunde den alltid ha varit lite bättre, med lite större badrum eller garderob, och hyran kunde förstås ha varit lite lägre. I stället för att acceptera den som den är, kanske dekorera den och göra den till vår egna, måste vi leta efter en ny. Eller helt enkelt klaga på den utan att för den sakens skull göra något åt det.
Jag är förstås inte heller nöjd. Tron på att någon skulle vara nöjd finns inte på min världskarta. Men jag önskar ibland att vi kunde vara det.
Kaosdag.
Jag sitter här och samlar energi. Dels för att dagen har varit energikrävande på alla möjliga sätt och dels för att den kommer kräva ännu mer energi. Min dag har sett ut så här (och ha i bakhuvudet att jag hela morgonen hade en inre diskussion med mig själv om huruvida jag ens skulle åka till skolan och skriva omtentan):
Ville sova lite längre och sedan vakna i lagom takt med Axel vid min sida, för att sedan åta en god frukost på altanen i Tungelsta. Men icke. Vi gick upp typ halv sju, jag tog på mig kläder och mitt allra charmigaste morgonhumör. Deras kaffemaskin är lite knepig när man är trött och inte har använt den på länge, men till slut gick det. Trodde jag, ja. När jag skulle hälla i mjölken så var det typ mjölk-keso eller nåt, alltså dålig mjölk. Suck. Gör en ny kopp kaffe och sätter mig för att äta. Jag skulle göra en kopp till Veronica och den lyckas jag såklart glömma bort så den blev lite... överfull.
Ja, sedan åkte vi därifrån (redan lite sena) och jag skulle ta min pollentablett när jag kom på att "oj, var är min pollenmedicin?". Den låg på köksbordet i Tungelsta. Jaha, men det gjorde väl inget, ända tills Veronica kom på att där låg även min plånbok. Vända om och åka hem igen. Hittade även mina nycklar där på bordet (någon som börjar förstå hur kaosig den här dagen har varit?) och sen åkte vi igen. Vid VH börjar paniken få fäste när Veronica börjar leta efter sina husnycklar men inte hittar dem. "Säg inte att de sitter kvar i dörren!". Det gjorde de som tur var inte men letandet gjorde att vi fick springa till tåget och sedan stå och trycka på de där små knapparna (som jag personligen aldrig fattar om de faktiskt funkar eller inte, dörrarna verkar bara öppnas lite random då och då). Varje gång något hände som gjorde at vi blev lite mer sena så tänkte jag "Det är ödet, det är inte meningen att jag ska skriva provet" och så tänkte jag även vid pendeltågsdörrarna och vad händer? Jo - dörrarna öppnas igen.
Vid centralen står tydligen röda linjen helt still ("ödet...") men vi tar gröna linjen till Odenplan och sen bussen därifrån. Bussfan skulle promt stanna på vareviga hållplats och när jag kom till skolan var jag fem minuter sen till provet. Men var fan skulle jag vara någonstans? Blir till slut inputtad i en sal och får ett prov. En halv mening in i provet tittar jag lite noggrannare på det. Fel prov. Lite creepy att första frågan typ var applicerbar även i vår kurs. Men så jag får ett nytt prov (rätt denna gång), efter att tanterna har konfererat om detta i typ... en och en halv evighet. Sedan fick jag inte sitta i den provsalen så då fick jag byta mitt i allt och sen fick jag skriva provet. Började inte skriva förrän typ 40 min i på provtiden.
Åt lunch med Cissi och hennes kompis och sen åkte jag hem och klippte massa gräs hos mormor. Hej allergi. Hej solsting. Allt sånt. Så nu sitter jag här och bara.... jäser. Jag ska plugga, men efter middagen tror jag.
Juste! Sen på tåget in till skolan insåg jag att min skinnjacka+ipod var kvar i Tungelsta. Flyt man har alltså.
Så ja. Blev ganska mycket text för att egentligen bara säga att första delen av dagen sög och nu är jag trött. Good summary.
I morgon blir det jobb med småttingarna på M, det ska bli så kul! Spännande med nya, söta ansikten också. Hihi, de små guldklimparna får mig alltid på bra humör.
Nu är det mat. Puss och kram!
Ville sova lite längre och sedan vakna i lagom takt med Axel vid min sida, för att sedan åta en god frukost på altanen i Tungelsta. Men icke. Vi gick upp typ halv sju, jag tog på mig kläder och mitt allra charmigaste morgonhumör. Deras kaffemaskin är lite knepig när man är trött och inte har använt den på länge, men till slut gick det. Trodde jag, ja. När jag skulle hälla i mjölken så var det typ mjölk-keso eller nåt, alltså dålig mjölk. Suck. Gör en ny kopp kaffe och sätter mig för att äta. Jag skulle göra en kopp till Veronica och den lyckas jag såklart glömma bort så den blev lite... överfull.
Ja, sedan åkte vi därifrån (redan lite sena) och jag skulle ta min pollentablett när jag kom på att "oj, var är min pollenmedicin?". Den låg på köksbordet i Tungelsta. Jaha, men det gjorde väl inget, ända tills Veronica kom på att där låg även min plånbok. Vända om och åka hem igen. Hittade även mina nycklar där på bordet (någon som börjar förstå hur kaosig den här dagen har varit?) och sen åkte vi igen. Vid VH börjar paniken få fäste när Veronica börjar leta efter sina husnycklar men inte hittar dem. "Säg inte att de sitter kvar i dörren!". Det gjorde de som tur var inte men letandet gjorde att vi fick springa till tåget och sedan stå och trycka på de där små knapparna (som jag personligen aldrig fattar om de faktiskt funkar eller inte, dörrarna verkar bara öppnas lite random då och då). Varje gång något hände som gjorde at vi blev lite mer sena så tänkte jag "Det är ödet, det är inte meningen att jag ska skriva provet" och så tänkte jag även vid pendeltågsdörrarna och vad händer? Jo - dörrarna öppnas igen.
Vid centralen står tydligen röda linjen helt still ("ödet...") men vi tar gröna linjen till Odenplan och sen bussen därifrån. Bussfan skulle promt stanna på vareviga hållplats och när jag kom till skolan var jag fem minuter sen till provet. Men var fan skulle jag vara någonstans? Blir till slut inputtad i en sal och får ett prov. En halv mening in i provet tittar jag lite noggrannare på det. Fel prov. Lite creepy att första frågan typ var applicerbar även i vår kurs. Men så jag får ett nytt prov (rätt denna gång), efter att tanterna har konfererat om detta i typ... en och en halv evighet. Sedan fick jag inte sitta i den provsalen så då fick jag byta mitt i allt och sen fick jag skriva provet. Började inte skriva förrän typ 40 min i på provtiden.
Åt lunch med Cissi och hennes kompis och sen åkte jag hem och klippte massa gräs hos mormor. Hej allergi. Hej solsting. Allt sånt. Så nu sitter jag här och bara.... jäser. Jag ska plugga, men efter middagen tror jag.
Juste! Sen på tåget in till skolan insåg jag att min skinnjacka+ipod var kvar i Tungelsta. Flyt man har alltså.
Så ja. Blev ganska mycket text för att egentligen bara säga att första delen av dagen sög och nu är jag trött. Good summary.
I morgon blir det jobb med småttingarna på M, det ska bli så kul! Spännande med nya, söta ansikten också. Hihi, de små guldklimparna får mig alltid på bra humör.
Nu är det mat. Puss och kram!
Så fort allt kan förändras...
Först vill jag säga att jag står för allt jag har skrivit i tidigare inlägg, även om jag inte längre är singel. Igår blev en vändpunkt och tillsammans med 10 röda rosor fick jag nytt hopp om vårt förhållande. Det är långt ifrån perfekt, det vet vi båda två, men det kan bli bättre. Han vet att han får en smäll och besöksförbud om han någonsin sårar mig igen.
Annars har dagen bjudit på familjeintriger utan dess like. Liksom, om ena grejen löser sig är det klart att den andra måste börja. Eller börja och börja, eskalera kanske är ett bättre ord. Men hur gör man egentligen, när man vill hjälpa någon så mycket, fast man vet att det egentligen är bäst i längden om man inte gör det? När man vet att det inte är hållbart? Det är som att vilja hjälpa en fågelunge att hitta tillbaka till boet, men man vet att man inte borde. Ja, tids nog löser det sig på naturligt sätt. Men det är så hemskt att tänka så.
Nu ska jag snart till Friskis och jobba. Jag håller verkligen på att växa fast där, fast på något sätt gör det ingenting. Jag gillar stället, människorna och mentalilteten. Det enda jag inte gillar är att jag jobbar så mycket att jag inte hinner träna. Så jag tänker i alla fall cykla dit idag.
Nu ska jag äta middag. Puss och kram!
Annars har dagen bjudit på familjeintriger utan dess like. Liksom, om ena grejen löser sig är det klart att den andra måste börja. Eller börja och börja, eskalera kanske är ett bättre ord. Men hur gör man egentligen, när man vill hjälpa någon så mycket, fast man vet att det egentligen är bäst i längden om man inte gör det? När man vet att det inte är hållbart? Det är som att vilja hjälpa en fågelunge att hitta tillbaka till boet, men man vet att man inte borde. Ja, tids nog löser det sig på naturligt sätt. Men det är så hemskt att tänka så.
Nu ska jag snart till Friskis och jobba. Jag håller verkligen på att växa fast där, fast på något sätt gör det ingenting. Jag gillar stället, människorna och mentalilteten. Det enda jag inte gillar är att jag jobbar så mycket att jag inte hinner träna. Så jag tänker i alla fall cykla dit idag.
Nu ska jag äta middag. Puss och kram!
