Morrn! <3
God morgon i stugorna!
Först och främst tänker jag bara påpeka att allt inte är skit och pannkaka (VARFÖR säger man så?! Det låter ju otroligt jättejätteäckligt...) med M. Härom dagen påpekade en kompis att jag har blivit mycket mer självsäker och framför allt (det här har jag märkt själv, till min stora förvåning), jag hänger inte upp mig på saker lika länge nu. Förut kunde en enda kommentar ligga och gro i en vecka eller två, jag ältade liksom sönder allt och alla. Nu finns det snarare tillfällen då mitt gamla jag skriker "Men hallå, det här är ju supersuperviktigt, nu måste du oroa dig! Du måste oroa dig MER för sådär lugn kan du inte vara! Men OROA DIG DÅ!!" men hur jag än gör, fast jag medvetet till och med försöker oroa mig, så går det inte. Jag konstaterar att situationen ser ut på ett visst sätt, säger "jaha" och går vidare. Då blir jag så klart lite misstänksam och förvånad över bristen på oro och panik, så jag på något sätt försöker frammana den själv. Haha, ibland är jag bra lustig.
Utöver det har jag märkt hur mycket energi och tankeverksamhet jag har frigjort, bara hittills. Det är helt galet. Samtidigt som det liksom inte känns som något tomrum i huvudet (Ja, give it to me, jag vet vad ni tänker och sitter och flinar åt. Säg det bara. Jag tar ändå inte åt mig. Hihihi (riding the high)) utan det smyger helt obemärkt in andra saker att lägga energin på. Dare I say konstruktiva saker? Det är välan en märklig värld vi lever i these days.
Idag hade jag tänkt göra massa nytta. Men så vaknade jag, åt frukost och sen började jag känna att jädrarimig vad gött det vore att bara slappa i pyjamasen hela dagen. Nu är det inte riktigt möjligt, för jag har faktiskt lite som jag måste göra, men jag tror att jag skippar att dra igenom dagen i 230 blås. Det får gå i sakta mak, som min mormor hade sagt. Kanske.
För övrigt vill jag påpeka att JA. Jag gillar snö. Men på vintern. Inte i frikkin april. Nu ska det vara vår, halvutslagna träd (jädra pollen..), fågelkvitter och sådär så man nästan, nästan kan ta av sig jackan. Vår jag sa, vår det var! Bulleri bulleri bock! Amen.
Först och främst tänker jag bara påpeka att allt inte är skit och pannkaka (VARFÖR säger man så?! Det låter ju otroligt jättejätteäckligt...) med M. Härom dagen påpekade en kompis att jag har blivit mycket mer självsäker och framför allt (det här har jag märkt själv, till min stora förvåning), jag hänger inte upp mig på saker lika länge nu. Förut kunde en enda kommentar ligga och gro i en vecka eller två, jag ältade liksom sönder allt och alla. Nu finns det snarare tillfällen då mitt gamla jag skriker "Men hallå, det här är ju supersuperviktigt, nu måste du oroa dig! Du måste oroa dig MER för sådär lugn kan du inte vara! Men OROA DIG DÅ!!" men hur jag än gör, fast jag medvetet till och med försöker oroa mig, så går det inte. Jag konstaterar att situationen ser ut på ett visst sätt, säger "jaha" och går vidare. Då blir jag så klart lite misstänksam och förvånad över bristen på oro och panik, så jag på något sätt försöker frammana den själv. Haha, ibland är jag bra lustig.
Utöver det har jag märkt hur mycket energi och tankeverksamhet jag har frigjort, bara hittills. Det är helt galet. Samtidigt som det liksom inte känns som något tomrum i huvudet (Ja, give it to me, jag vet vad ni tänker och sitter och flinar åt. Säg det bara. Jag tar ändå inte åt mig. Hihihi (riding the high)) utan det smyger helt obemärkt in andra saker att lägga energin på. Dare I say konstruktiva saker? Det är välan en märklig värld vi lever i these days.
Idag hade jag tänkt göra massa nytta. Men så vaknade jag, åt frukost och sen började jag känna att jädrarimig vad gött det vore att bara slappa i pyjamasen hela dagen. Nu är det inte riktigt möjligt, för jag har faktiskt lite som jag måste göra, men jag tror att jag skippar att dra igenom dagen i 230 blås. Det får gå i sakta mak, som min mormor hade sagt. Kanske.
För övrigt vill jag påpeka att JA. Jag gillar snö. Men på vintern. Inte i frikkin april. Nu ska det vara vår, halvutslagna träd (jädra pollen..), fågelkvitter och sådär så man nästan, nästan kan ta av sig jackan. Vår jag sa, vår det var! Bulleri bulleri bock! Amen.
Typ sådär får det gärna vara när jag vaknar i morgon.
