Jag måste erkänna att jag under dagen känt mig lite... besegrad. Förbrukad. Lite som en tom vinflaska som man ställer under diskhon för att man inte orkar gå till återvinningsstationen för det är så jääääävla kallt ute och det regnar och jag har faktiskt lite ont i halsen så kanske borde jag inte göra nåt alls idag? Jag ställer den här så länge och därför har jag inte heller varit på humör att vara social eller att över huvud taget engagera mig.

Den främsta anledningen till allt detta är att jag efter noga övervägande kommit på att jag har seriösa commitment issues. Sedan Mr. Asshole (som min kära vän har döpt om honom till. Inte mitt val. Jag är inte bitter. Men namnet passar honom, hehehehe....) har jag uteslutande träffat/dejtat/sneglat på/andats samma luft som killar med seriösa problem eller defekter.

Så nu undrar jag; vem har stängt av min radar? Den där som borde tjuta högt när ett psycho kommer i närheten. Den som borde hålla mig borta från överengagerade karlar. Den som ska hjälpa mig.

Eller är det helt enkelt så att jag inte klarar av tanken på att vara ensam, så jag letar och letar efter någon, men är så fruktansvärt rädd att känna något att jag stöter bort honom vid första ursäkten till det?

Gud fader, sonen och den heliga gräsanden, amen.

Hej svejs i lingonskogen!

Hoppas att ni mår bättre än jag gör idag, hehehe. Å andra sidan kanske det är såna uppoffringar man får göra ibland, typ som... som.... Aa... jag är alltså inte på topp idag, kommer inte ens på någon liknelse, utan ni får nöja er med att det är en uppoffring.

Igår var jag alltså ute. Halva kvällen dansade vi med Moe. Han hade afro och var från Brasilien. Han kunde inte dansa alls men alltså... han hade afro. Sedan spillde jag en cider över hela mig, vilket ledde till att jag stod, full frontal, och torkade mig framför två gubbar som satt och dreglade. Det var väl tanken på cidermarinerat lammkött som var så lockande. Sen såg det ut som att jag hade kissat på mig ett tag. Aaah, good times.
Andra halvan av kvällen dansade jag med Ali. Eventuellt Muhammad. Jag blev aldrig riktigt på det klara med vilket som var för- och vilket som var efternamnet. Men det var inte boxaren i alla fall. Det hade varit coolt. Fast... han är väl ganska död? Inte så coolt.
Anyways. Han lärde mig arabiska och jag försökte lära honom skillnaden på att skratta (åt någon... Han flinade hela satans kvällen) och att le (som han påstod att jag inte gjorde. Jag skrattade tydligen också). Det gick inte så bra för någon av oss att lära sig. Vi dansade och dansade och flickorna flinade och Ali/Muhammad flinade. Sedan kom Moe och vi dansade och dansade och Ali/Muhammad flinade. Sedan gick vi och folk slogs i kön och jag hade ont i fötterna och Ali/Muhammad flinade. Det värsta var att Ali/Muhammad fick så fina ögon när han flinade. Ajabaja, Miss Issa.

Som vanligt finns det ingen riktig poäng med inlägget mer än att berätta om mina bravader. Eller... äventyr.

Tjing!

Fint att stillbilden blev på när jag hostar... i videon... Dubbelfail :D

God morgon mina solstrålar!

Idag har jag så äckligt mycket träningsvärk i hela överkroppen. Det var så att jag gnydde till lite och funderade på om jag verkligen var tvungen att duscha och klä på mig innan jag gick till skolan. Hotpants och sportbh har väl alltid varit modernt? Och framför allt lagom varmt nu när det till och med börjar bli plusgrader ute. Men till slut insåg jag att det kanske skulle ta uppmärksamheten från de som ska ha redovisning i skolan idag. Annars hade jag så klart gått klädd så.

Men så satt jag här, intet ont anande, och väntade på att kaffet skulle bli klart och så hittar jag helt plötsligt en frukostblogg! Vem gör så mot mig?! Innan jag fått i mig någonting. Där kan vi tala om att jag verkligen bara satt och dreglade bakom skärmen, som en annan nätpedofil.

Nu vet jag att ni undrar ihjäl er men, nej, jag ville absolut inget särskilt med detta inlägg. Hittar du ens en poäng bjuder jag på en kaffe.

Puss och kram!

Idag har varit en ganska seg dag. Bortsett från allt plugg jag fått gjort har jag funderat på lite andra saker också. T.ex. varför telefonbolaget som jag varit i kontakt med åttahudrasjuttioelva ggr och som i början av samtalet berättar att de genomför en undersökning och man kan komma att bli uppringd, inte har ringt mig, bara för att jag har massor att klaga på. Well, försöker man framstå som telefonbolaget med "Sveriges nöjdaste kunder" får man nog jobba hårt på att mörklägga de stackare som inte är så nöjda.

Sedan fantiserade jag om hur mycket roligt (Eh ja... mina inlägg är ju alltidså intressanta) jag kunde delge er om jag hade en sån där smartphone. Då hade jag till exempel direkt kunnat återge följande scenario:

Stod i kassakön på Coop när en tant ställer sig bakom mig. Hon pratar högt och tydligt med sig själv om allt och alla. Killen framför mig i kassan tar en Daim från en sån där stycksakslåda precis vid kassan, men lägger snart tillbaka den igen.
- Oooooj, oj, oj!! Nu var han allt duktig, gormar tanten för sig själv.
Dock tar killen precis då upp en Snickers i stället, han hade alltså bara ångrat sig.
- Nähä, han var visst inte så duktig i alla fall, suckar tanten.

Hehehehehe... Fast sen tänkte jag att om hon skulle kommentera det jag la upp på bandet var nog silvertejp nästa sak på min inköpslista.

Sen skulle jag också kunna berätta om alla kändisar jag ser på stan! Härom veckan såg jag till exempel Family Guy. Pappan alltså. Fast otecknad så klart.... Men det var han! Strax efter såg jag Göran Hägglund. Han är ju också lite Family Guy, kan man ju tycka.

Eventuellt ser jag inte alls några kändisar, utan har ett så tråkigt liv att jag måste iscensätta lite spännande situationer?

....

För att se Göran Hägglund är ju fruktansvärt spännande....

Den som bråkar med mig idag bör förmodligen tänka över vad han/hon vill ha för musik spelad på sin begravning, var eventuell aska ska spridas och om det ska vara lax eller parmaskinka i snittarna på mottagningen efter.

Jag vaknade nämligen halv åtta i morse, efter typ två timmars sömn och hör A inne på toaletten. Hon mår inte så bra och vill så klart hem till sin egen säng, så jag ringer en taxi till henne. Då kommer hon ut från toaletten:

-Förlåt, jag spydde i ditt handfat så det är stopp i avloppet nu.

Jaha. God morgon, liksom. Efter ca 45 min har jag lyckats rensa avloppet, samtidigt som S flinar för att jag springer fram och tillbaka till fönstret och hulkar och tror att jag ska spy.

Så, då var det klart. Jag hinner inte äta någon frukost utan slänger bara ner ett äpple i väskan och tänker att jag köper en kaffe och macka på väg till jobbet. Men.... VAR I BÖVELEN ÄR MITT KONTOKORT?!?!

Får ringa till polisen och anmäla kortet försvunnet och så även ringa till Nordea och spärra kortet. S letar efter sin påse med overallmärken som han har tappat någonstans. Jag har panik. Till slut beger vi oss, jag till jobbet, S till en "anställningsintervju", stabila som få. Inte alls bakfulla eller spyaluktande.

Kommer till Älvsjö och ska köpa frukost. Nej juste, jag har ju inga pengar. Alls. Ringer till mamma och frågar om hon kan låna ut lite pengar till mig ifall något skulle hända.

Så nu sitter jag här, grinig och trött som ett as. Orkar inte skriva något roligt idag. Eller vem vet, mina klantiga moves brukar roa folk, så varför inte idag?

Bråka bara inte med mig.

Jaha. Jag som tänkte att nu när jag är på så strålande bra humör så ska jag skriva något riktigt fyndigt och underhållande men det enda jag kommer på är "idag har jag tvättat". Det känns ju inte så fruktansvärt roligt. Såvida man inte typ har tvättfetisch eller är tvätt...person på nåt ställe och är jätteintresserad av sånt. Eller är nån av tanterna i Rent Hus.
Hm, helt plötsligt blev det ganska många som skulle kunna finna det intressant. Here goes...

IDAG HAR JAG TVÄTTAT.

...

Inväntar respons...

Spänningen är oliiiidlig....

Medan vi väntar kan jag berätta att jag börjar ge upp om att hitta en bostad närmare civilisationen så jag funderar på att investera och måla om lite här i stället. Då blir det en fondvägg som täcker fyrkanten. Någon som har några bra tips på fin färg som kan tänkas godkännas att få sitta kvar även när jag (kanske så småningom förhoppningsvis SNÄLLA GUD) flyttar?

Hej och hå, ska jag komma med en ursäkt som vanligt då? I know you want it!

Ja, just nu går jag snart in i väggen, för det är så trångt i min lägenhet. Höhöhö, nej men jag har alltså klantat till mig och har därför föjlande att göra klart innan tisdag nästa vecka:

* Plugga till omtentan i juridik
* Skriva en hemtenta i pedagogik
* Intervjua de vars redovisningar jag missar när jag skriver tentan
* Sammanfatta Maria Montessoris pedagogik
* Skriva klart Åmark-diskussionen

Så.... dt känns en aning tajt om tid nu. Ändå sitter jag och bloggar. Men jag har skrivit på hemtentan hela morgonen och känner mig liiiiite lugnare, så jag ska till och med kosta på mig en promenad i vårsolen nu.

Puss och kram!

Ibland händer liksom allting samtidigt. Det är som att tårna ramlar av, samtidigt som huvudet gör ont och magen kurrar. Fast liksom... inombords.

Jaha nu råkade jag kläcka ur mig på facebook att jag har en blogg, varpå jag helt plötsligt fick världens prestationsångest. Och det är ju i just de stunderna som skrivkrampen sätter in som värst. Så i stället sitter jag och dricker chokladte och diskuterar träning med världens mest biffiga kille. Och här sitter jag och myser för att jag har nästan inte helt obefintliga biceps. Slänger sakligt ur mig saker som "Mja, nu får jag nog börja fokusera mer på triceps, för jag vill ju inte att mina biceps ska bli för biffiga."

...

HAHAHAHAHAHAHAHAHHA!!!

Ibland ser man på tv om folk som inte har någon aning om var deras familj är eller hur man städar eller vad man ska klä sig i. Här har ni dock en livs levande människa som inte har någon som helst tidsuppfattning, eller i alla fall en väldigt skruvad sådan.

Kanske, kanske kommer ni ihåg nån gång i höstas när jag lyssnade på julmusik och tillbad vädergudarna i hopp om snö. Då hade jag alltså bestämt mig för att det var jul. Igår köpte jag, som sagt, klackskor och en blommig tröja och vips! är det vår. Men idag... idag har det gått för långt när jag helt plötsligt cravear sill och potatis?! Det är väl i alla fall någon dag kvar till midsommar?

Men så har jag kanske alltid varit lite... speciell. Ni vet, en sån där unge som käkar allt; sill, lax, blodpudding, fiskbullar, you name it. Allt utom gurka. Det går bara inte. Så jo, lite egen är jag kanske. Men jag gillar det! Dock funderar jag på om jag kommer ställa till med kräftkalas snart, för tiden verkar liksom gå lite som den vill i min egna lilla värld, hehe....

Idag ska jag jobba på förskolan. Det är skrikigt och intensivt och som min chef sa "På kvällen har man hela dagens matsedel på kläderna". Men det är tamig fasen nåt av det bästa jag vet, att vara med de där bråkiga, trotsiga, skrikiga ungarna.

Det mest fascinerande är ändå att just de ungarna som kräver mest tålamod och lugn från min sida, det är samma ungar som en millisekund innan man är redo att rycka upp håret från roten för att man är så frustrerad kommer och ska kramas, pussas eller bara vara allmänt jättesöta. Det måste vara nån genetisk skyddsmekanism. Vi andra fick reflexer som att vifta fult med armarna ifall päronen skulle råka tappa oss, men dessa slår på charm-reflexen för att ta sig ur alla lägen. det jobbiga är att de vet hur söta de är.

Ja, eh, substans i inlägget.... Jag hade det nånstans och sen tappade jag bort det.

Det är inte alltid jag orkar vara sådär hyperglad och rolig som jag försöker framstå som (mer eller mindre lyckat?) i den här bloggen. Som idag, när jag var en halv sekund från att skrika på vår lärare att hålla tyst, eftersom han höll halva diskussionen för sig själv. Det är nog därför jagi nte skulle passa som lärare trots allt, jag är också sådär äckligt egenkär. Hm, kanske inte heller är den mest önskvärda egenskapen om man ska bli socionom, hehe...?

Min poäng är att nu tänker yours truly sluta försöka vara någon hon inte är. Jag ska skriva det jag tänker och känner. Ibland blir det kanske roligt, ibland tänkvärt och förhoppningsvis oftast intressant. Ibland blir det nog helt hejdundrande tråkigt också. Men det är liksom så jag är, ganska... varierande.

Nu när jag fått detta infall anar jag en plötslig uppgång i antalet blogginlägg. Just för att jag är mig själv och skriver om det jag vill. Så, hoppas det är något för er. Om inte, hej svejs!

Amen.