Ja! På nåt lurigt sätt har jag lyckats göra om min bloggdesign. Så, vad tycks?

Hejsan svejsan!

Jag tänkte börja med att berätta hur det gick igår. Det gick sådär, kan man väl konstatera. Eftersom jag börjar noja inför sommaren resten av mitt liv så har jag börjat med såna där trevliga bantningsshaker. Det är ungefär lika gott som att mixa kakao med jord och sedan shakea med 250 ml vatten. Men ändå. Det är liksom lite oklart hur mycket vass det finns i Turkiet, så nånstans ska man väl börja för att slippa skämma ögonen ur sig.

Ja, men igår tänkte jag att "jag ska ju ändå springa 5 km, kanske ska festa till det med en knäckemacka med kalkon" (för det var i stort sett det enda jag hade kvar som var ätbart). Så här i efterhand kan jag konstatera att det kan vara så att kroppen behöver liiiite, aningens mer energi än ca 10 shaker och en knäckebrödsmacka de två dygnen innan man ska träna efter en förkylningsperiod. Kan vara så, ja. Eventuellt.

Så, tiden har jag ingen aning om (tror jag låg på runt 35 minuter ändå, vilket inte är helt fy skam för att vara mig) men jag vet i alla fall att en tant, förmodligen samma årgång som de på tunnelbanan härom dagen, sprang om mig. Då kände jag att jag liksom fick lov att öka lite i alla fall.

Idag har jag faktiskt hunnit med en till kompletteringsuppgift och dessutom pluggat juridik. Det känns fortfarande panikartat inför tentan, men som vi sa igår - paniken blir liksom inte mindre och tentareultatet blir inte heller bättre av att man blir så stressad att man stänger av och inte pluggar alls. Så jag gör det jag kan, helt enkelt.

För övrigt blir man jädra kissnödig av att bara dricka shaker och vatten. Ifall ni undrade liksom. Det vet jag att ni gjorde.

Nu återgår jag till pluggandet, ha en mysig dag i regnet!

God morgon i stugorna!

Det var tänkt att jag skulle gå upp klockan åtta idag, för att hinna plugga och så ordentligt innan jag ska iväg och springa Vårruset [insert laughter here] men jag lyckades på något sätt sova till halv elva. Gött! Fast... inte så gött om man tänker på hur mycket blogg/facebook/bloggläsnings/pluggtid jag har missat nu.

Apropå ingenting har jag blivit redigt trött på min bloggdesign. Någon som kan tipsa om en gör-det-själv-guide eller har lust att hjälpa mig?

Hej svejs!

Som jag påvisat många gånger i denna saliga blogg är barn ibland lite roliga. Och ibland lite kloka. Men framför allt är de ärliga. De kan peka på jättefinnen i pannan och säga "Fröken, varför har du en äcklig bula på huvudet?". De kan peta lite försynt på en och säga "Fröken, hur många barn har du i magen?" och de kan, när man försöker tvinga på dem mössan, vråla "Du är inte min kompis längre!".

I egenskap av fröken har man dock alltid stora öron. De är bra när man ska hålla koll på barnen, för i den stunden öronen inte är till användning längre (det vill säga när allt tystnar), då vet man att nåt är i görningen. Idag hörde jag två tjejer på förskolan viska, tissla och tassla bakom mig. Konversationen bestod av uppmaningar som:
"Du får säga!"
"Nej, du!"
Till sist kom den ena tjejen fram till mig.
"Fröken?"
"Ja?" Åh herregud, vad är det nu för fel på mig? Har jag en "sparka mig"-skylt på ryggen? Är mina skor stora? Har jag tappat en arm?
"Du är så vacker!"
Mahaha! Säger ungarna det, then it must be true!

Sen har jag även utfört en god gärning idag. När jag satt på tunnelbanan idag gick det nämligen på två tanter, daterade till typ 1800 kallt. De såg lite vingliga ut, så jag ställde mig så klart upp och erbjöd dem min plats. Det ledde till att alla under 60 som satt i samma del av tunnelbanan flög upp från sätena de med. Och det var ju tur, för annars hade de två tanterna fått dela säte, vilket i och för sig hade varit något jag gärna bevittnat för mitt eget personliga nöjes skull - en tusenårig tant som sitter i knät på en tusenettårig tant. Nästan lika häpnadsväckande som när jag och min vän såg två tanter äta klubba. De var möjligen så gamla att de inte hade några tänder att knapra med, men det kanske var klubbätandet som föranlett tandlossningen.
Hur som haver, det sägs att bästa sättet att själv bli glad är att hjälpa andra. Så det gjorde jag!

För övrigt kom jag nyss på att det är Towel Day om två dagar. Kruxet är bara att jag inte har någon skola eller någonting, faktum är att jag har planerat att sitta hemma och plugga. Jaha, vem fan ska då se min handduk?! Jag får väl springa ett varv runt huset kanske?

Igår kväll var jag om möjligt ännu tjurigare än i förrgår. När jag satt där och pluggade och som bäst hatade allt och alla kände jag att "nu får det bannemig räcka med surerier!" så jag begav mig mot staden med stort S och träffade min fina vän C. Vi knatade runt lite på söder och insåg att ingen av oss hade någon aning om var det fanns någonstans att fika så till slut åkte vi till Rådmansgatan och Café 60.

På Café 60 är det jättemysigt, men de har liksom för mycket att välja på! Man står där och dreglar över cheesecake och chokladtårta och maränger och lattesorter och teer. För mig blev det därför kortslutning och det slutade med en kopp chaite och en kanelbulle. Jag kan lova att nästa gång jag är på något café som egentligen har sådär lagom mycket att välja mellan, så kommer jag stå där och undra var cheesecaken och lakritsteet är.

Apropå det, någon som kan tipsa om ett gott chaite jag kan köpa hem?

Idag tvättar jag och så ska jag göra en uppgift som vi har i läxa till i morgon. Hinner jag ska jag nog städa lite också, det kan behövas. Vad ska ni göra idag?

Puss och kram.

Jag har nog jordens sämsta reaktionsförmåga. Liksom, nu börjar jag ta till mig saker som hänt. För flera månader sedan. Typ när ett förhållande inte längre fungerar, varesig det är med kärleken eller en vän. Typ när allt runt omkring en bara faller samman och man känner sig sviken av de som aldrig ska svika. Typ när man sviker sig själv. Typ när man inte alls mår bra. Jag multi taskar och sparar allt till en och samma meltdown, kan man säga.

Samtidigt som det liksom aldrig blir någon riktig meltdown. De gånger jag faktiskt varit ledsen och gråtit sedan jag flyttade hemifrån kan jag nog räkna på en hand. Och ingen av ovan nämnda scenarion har varit något av gråt-tillfällena. Jag känner mig som Cameron Diaz i The Holiday.

Den här är i alla fall bra för mig just nu:

It must have been love...

Igår kväll skulle jag äta jordgubbar. Men ibland undrar man vad det egentligen är man får för pengarna...?

Det här med att vara sjuk är ändå ganska bra. för min kreativa ådra. Inte för grannarna.

Ikväll har jag, förutom att jag siktar på att hosta upp lungorna innan jag somnar, skrivit en låt (Okej, den är typ bara en minut lång och i klass med "lilla snigel" men ändå), börjat skriva en bok och pluggat massa. Om jag bara kunde ara så här produktiv när jag inte var sjuk, så skulle jag ju hinna allt och lite till här i livet.

Men i nuläget får jag väl nöja mig med det här. Hoppas inte grannarna ringde störningsjouren för att jag började klinka på en ostämd gitarr kl welva på kvällen bara.

Amen.

Tydligen har det varit massa strul på blogg.se den senaste tiden. Jag funderade ett tag på att använda det som ursäkt för att jag inte bloggat. Självklart har jag försökt massor, men det har helt enkelt inte gått att publicera.

Eller så har jag varit upptagen med att fika i solen, sitta på uteservering (efter en utmaning som involverade orden "Äh jag tror inte du klarar det..." druckit en hel ubåt i en klunk), promenerat hem mitt i natten för att sen bli
sjuk och tappa rösten. En helt vanlig helg för Miss Issa alltså.

För övrigt är tankarna många nu. Kring flytt, sommar, jobb, ekonomi, pojkar (män?) och livet i allmänhet. Som avslutning på detta inlägg bjuder jag på en helt random bild som inte på något sätt återspeglar det jag pratat om:

Hej svejs!

Jag är många saker. I det här inlägget tänker jag lyfta fram två av dem; lat och student.

Att vara student innebär att man har lite knapert med pengar. Det är liksom inte så att man investerar i ett strandhus någonstans i Spanien, med grannar som har en pytteliten hund som skäller för minsta lilla och så en vit stenmur runt det stora, lyxiga strandhuset, och muren bryts av med en järngrind som smyckas av fina röda blommor, året om, fast man aldrig vattnar, knipsar av döda blommor (för de dör aldrig) eller fyller på med jord. Ja. En sån kanske man inte investerar i för tillfället, nej. Man äter pasta och korv sju dagar i veckan och blir glad om man kan ta en glass i solen.

Latheten är i det här läget en väldigt bra egenskap. Den gör till exempel att man inte gärna går och handlar, utan hellre torkar sin skuggsida med näsdukar i ca. två veckors tid. Dessutom gör den så att man inte riktigt har råd att köpa onyttigheter och att man struntar i morgonkaffet för att man inte orkat köpa mjölk. Så vågen, rumpestumpen och plånboken blir glada över följande egenskap.

Däremot undrar jag hur jag ska förklara för mamma att hon får torka sig med Euroshopper-näsdukar när hon kommer på besök i veckan.

Ja, det går inte så bra för mig att blogga regelbundet alltså. Men ibland är det roligare att göra annat. Jag har lite samma inställning till träning - det är ingen idé om man inte vill. Det kanske är därför jag tränar så sällan? Hm.

Jag håller på att gå igenom min ekonomi och göra en budget för sommaren, eftersom jag drabbats av lite lätt panik. Så, nu ska här snålas! Jag köpte ett paket korv härom dagen och har nu ätit korv tre måltider i rad. Det känns lite sådär när den fjärde nu nalkas.

Apropå det kände jag mig som en femåring igår. Åt alltså korv och makaroner till middag och så somnade jag kl nio framför en tecknad film. En femåring som tar hand om sig själv. Det låter som ett vinnande koncept.

Nej, nu ska jag äta korv och sen ska jag nog googla på statistik över studenter med skörbjugg.