Nu är jag hemma från semestern. Jag och M åkte till Alanya i Turkiet, det var hur underbart som helst! Vi gick upp rätt tidigt på morgnarna, la oss på stranden/vid poolen och bakissov, käkade lunch i bikini och solade/badade. Sedan gick vi upp till rummet, tog en powernap och fixade oss innan vi åkte till hamnen och åt middag och festade. Världens bästa semesterrutin!

Idag ska jag städa, tvätta och handla och kanske även åka till Friskis och träna lite. Hehe, jag hinner inte ens vara hemma i ett dygn innan jag får Friskis-abstinens...

Puss och kram!

(Lägger upp lite bilder senare)

Jag överlevde. Ingen blev utkastad genom fönstret. All is good in Issa town, helt enkelt.

Just nu är jag ganska dålig på att blogga. Det kan bero på att jag alltid är dålig på att blogga nu för tiden. Det kan också bero på att medan alla andra har sommarlov och solar och badar och kanske jobbar lite så flänger jag som en jäkla hottentotte och gör saker hela tiden. Det börjar ta ut sin rätt på flera sätt, bland annat skiter jag i allt som är frivilligt. Som att träna. Och sova. Och städa.  Däremot tar jag (tydligen?!) gärna på mig mer jobb utöver det jag redan har. Som att hjälpa folk som mår dåligt. Som att jobba. Som att bjuda på fika på fredag (varpå jag bestämde mig för att baka, så hejdå till den lediga dagen, för jag måste tvätta och städa också). Så, ni kanske förstår min livssituation just nu. Vissa saker är så klart trevliga och vissa saker, som att finnas där för vänner, gör jag mer än gärna. Fast jag kanske måste lära mig att finnas för mig själv också?

Ja, så nu är jag bara lite speedad och vill egentligen ha semester. Jag har insett att denna sommar har jag en semestervecka, inför vilken jag också stressar ihjäl mig för att jag måste packa och hej och hå, men resten av sommaren jobbar jag ju. Så. Det blir lite lagom mycket semester. För det var ju inte som att jag behövde vila upp mig...

Nej nu har jag inte tid med det här längre.

Tjoflöjt!

Tjoflöjt!

Jo jag lever. Ha! Nu blev ni allt lite snopna va?! Vavavava!??!

Mm. Eventuellt är jag lite speedad för att jag ska ha inflyttningsfest ikväll. Jag har typ haft fest... en halv gång i hela mitt liv och aldrig på ett ställe där det faktiskt är jag som kan bli vräkt/få böter från störningsjouren och så.

Okej, vad kan gå fel?

Det kan börja brinna! Å andra sidan, vad ska börja brinna då? Jag har inte tänkt ta fram något stormkök eller tända en brasa (väldigt, väldigt öppen spis blir det då) och sannolikheten att man i den här värmen tänder ljus är... ja, låt oss säga att det inte heller komemr ske.

Någon kan dö. Tja... Om någon är i görningen och har fått för sig att dö så har jag trots allt gått två HLR-kurser (med hjärtstartare som är väldigt bossig) och i värsta fall är det bara att öppna balkongdörren och slänga ut personen, så är det inte vårt problem längre,. Hm, fiffigt va?

Någon kan bli jättefull och spy överallt. Well. Det är jobbigt att torka upp och det kommer stinka, men har jag klarat att rensa ett igenspytt handfat (bakis, might I add) så klarar jag nog detta också.

Polisen/Störningsjouren rings. Jag tänker vara så pass förberedd att jag i alla fall sätter ut en fin lapp i porten som säger att jag kommer ha en liten fest och att man gärna får säga till om det blir för högljutt. Därför hoppas jag på att mina nya grannar först ger mig en chans att dämpa oss, innan de ringer. Denna punkt är dock ganska trolig, i alla fall det faktum att det kan bli högljutt.

Någon bråkar. Bye, bye, åk hem. Problemet löst.

Det blir tråkigt. Den här är jag nog mest rädd för. Men jag har samlat ihop lite lekar och idéer på vad man kan göra om det blir helt dött. Är det ändå tråkigt, ja, då får väl folk åka hem, så får jag tröstäta chips hela natten.

Vi får inte plats. Den här känns som ett faktum. Jag bor på 24 kvm och just nu är det typ 15 pers som kommer. HAHAHAHAHA (hyperventilerar). Jag ska tillbringa dagen med att röja så mycket som möjligt av saker jag tillfälligt kan ställa upp på vinden. Sen får väl folk bli väldigt vänliga väldigt fort helt enkelt.

Well. Nu blev jag aningens lugnare. Jag försöker se de så här; jag är ung och vill ha en inflyttningsfest. Man lever bara en gång och jag tänker inte hålla mig borta från det här för att jag är rädd för vad som kan hända. Been there, done that. Så nu är det bara att tuta och köra (och öppna balkongdörren)!

Puss och kram!

(Här kan ni tänka er att "Fest hos Mange"-låten är. Och sen kan ni tänka er att de sjunger "Fest hos Issa" i stället. Det funkar nästan alltid att byta ut namn mot Issa. Jag är universiell.)

Vadan detta? utbrister ni. Har fröken blivit galen? Går inte flyttlasset till varmare (i alla fall mer civiliserade) breddgrader i morgon?

Indeed they do, folks.

Därför har jag nu tuuuuuusen fjärilar i magen och skulle inte kunna sova om så Tom Cruise stod här och erbjöd en aningen längre version av hans Top Gun-kropp i utbyte mot att få se mig intaga min skönhetssömn (Well... Nu när jag tänker efter så kanske det skulle gå. Ganska säkert. I alla fall om jag fick vara den lilla skeden). Så i stället sitter jag här och hyperventilerar och funtilurar på saker som jag icke borde funtilura på.

Anyways.

Idag i Metro läste jag om en äldre herre som ramlade och blev överkörd av bakhjulet på en buss. För att han sprang. Till bussen. I min hemkommun. Alltså. Om det inte vore så otroligt respektlöst mot familjen som precis förlorat mannen skulle jag tro att det var Emma som hade mutat tidningen att skriva så bara för att hon inte vill att jag ska flytta. Men, enligt polisen som intervjuades i artikeln händer detta på regelbunden basis (särskilt på vintern; hal is+bussar=bad combo) i hela Södertörn. Rätta mig om jag har fel (vilket jag säkert har), men tillhör inte även Botkyrka Södertörn? För i så fall kvittar det ju var jag bor, jag måste ändå köpa isbroddar till skorna i vinter.

Well.

Jag är liiiiite psyked gällande i morgon, men jag kanske borde sova lite nu.

Skepp ohoj! (Oj. Jag kom just på mig själv med att inse att man inte säger "skepp och hoj" som jag trodde när jag var liten. Okej, som jag trodde för fem sekunder sen. Heeeelt plötsligt blev det lite mer logiskt. Varför skulle man liksom gorma om cyklar när man stod på en båt?)