Det är ju tanken som räknas...

Morrn morrn!

Jag har ju varit sjuk och klantig och gud vet vad i några veckor nu, så igår var det äntligen dags för det första träningspasset på evigheter.

Så jag åkte till gymmet, åt en pytteliten KRAV-banan (Det kändes som att äta en bebis, så liten var den. Eller, som jag kan tänka mig att det skulle kännas att äta en bebis. Kanske...) och sen åkte jag hem igen för jag hade visst åkt hemifrån utan någon tröja.

Men visst gills det?

Edit: Utan någon träningströja alltså, jag hade en vanlig tröja på mig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0