Vad är en ätstörning?
Jag utgår ifrån att många bekanta i detta nuet sitter och skakar på huvudet och tänker "Men gud, hon blottar verkligen hela sitt liv, varför? Det är ju så himla onödigt!". Det är just på grund av sådana tankar jag skriver om det!
Det är väldigt många, enligt min erfarenhet, som ryggar tillbaka när någon talar om psykisk ohälsa. Depression, ångest, ätstörningar; allt möjligt inom det området. Varför? Jag har inget säkert svar, kanske beror det på att sjukdomen sitter på insidan och det skrämmer människor att inte veta vad de ska göra. För man kan inte ge en person med ätstörningar en huvudvärkstablett så är det borta. Man kan inte säga åt dem att dricka mycket, sova ordentligt och sen ge dem en febertermometer och en veckotidning.
Eller så är folk rädda för att säga fel saker. Det går inte att bota med mediciner och vad som helst och inget alls kan göra det värre. Men jag skulle ändå vilja påstå att det sämsta man kan göra är att dra sig undan. Här kommer lite info om ätstörningar, så att ni som läser kanske känner er lite tryggare nästa gång ni stöter på det.
Anorexia Nervosa
- är nog den sjukdomen de flesta tänker på när de hör ordet "ätstörning". Anorexi känns igen genom att personen som lider av det ofta är kraftigt underviktig, men också genom att personen har en sjuklig fixering vid mat. Den sjuka undviker ofta mat och sociala situationer där mat finns och självsvält är en stor del av sjukdomen. Inte alltför sällan läggs matvanor och träningsrutiner om radikalt och användande av laxeringsmedel och andra läkemedel är inte heller ovanligt. En person med anorexi är besatt vid att gå ned i vikt och livrädd för att gå upp i vikt. Även om omgivningen idogt påpekar att personen är underviktig ser den sjuka inte detta själv.
I längden kan anorexi leda till bland annat problem med hjärtat och hjärnan, samt andra bieffekter orsakade av näringsbrist. Om anorexi dras till sin yttersta spets kan det leda till döden.
Bulimia Nervosa
- innebär ofta att den sjuka svälter sig större delen av dagen för att sedan äta stora mängder mat (hetsäta) och sedan kräkas upp det. På grund av detta får tänderna ofta frätskador, saltbalansen i kroppen rubbas och hjärtat utsätts för påfrestningar.
Till skillnad från anorexi leder bulimi inte i samma utsträckning till undervikt, vilket kan göra det ännu svårare att upptäcka. Dock finns många andra gemensamma nämnare, till exempel den extrema rädslan för att gå upp i vikt, förändrade matvanor, social isolering, nedstämdhet m.m.
Ur ett personligt perspektiv vill jag understryka den mentala påfrestning en person med ätstörningar genomlider. Som jag beskrivit tidigare finns maten alltid där att ta ställning till, vare sig det innebär att avstå, äta normalt, hetsäta eller något annat alternativ. Dessutom har många med ätstörningar enorma kontrollbehov och upplever ett stort obehag om de inte har full kontroll, särskilt i situationer som innefattar mat.
Sjukdomen gör personen väldigt skicklig på att dölja sina symptom, både psykiska och fysiska. Det är vanligt att den sjuka klär sig i löst sittande kläder för att dölja eventuell förändring i vikten, hittar på olika undanflykter för att slippa äta mat och vid bulimi spolar den sjuka ofta i handfat/dusch för att andra inte ska höra att denne kräks. På grund av att man döljer sin sjukdom är det ofta väldigt svårt för närstående att upptäcka sjukdomen, kanske även på grund av att man sällan vill inse en sådan sak.
Jag hoppas att det här inlägget ger lite mer insikt och kanske mod att ställa någon mot väggen. Jag har baserat texten till stor del på fakta från nedanstående länkar, men det är också utifrån personlig erfarenhet. Självklart finns det lika många former och kombinationer av ätstörningar som det finns individer och det här är inte på något sätt allt som innefattas. Man kan till exempel lida av endast hets- och/eller överätningar, eller en blandning av både anorexi/bulimi.
Vill du läsa ännu mer? På värdguiden kan ni läsa om både anorexi och bulimi.
Behöver du eller någon du känner hjälp? Du kan göra en egenanmälan på till exempel SCÄ (Stockholms centrum för Ätstörningar) eller Mandometer-kliniken.
Ta hand om er!
Det är väldigt många, enligt min erfarenhet, som ryggar tillbaka när någon talar om psykisk ohälsa. Depression, ångest, ätstörningar; allt möjligt inom det området. Varför? Jag har inget säkert svar, kanske beror det på att sjukdomen sitter på insidan och det skrämmer människor att inte veta vad de ska göra. För man kan inte ge en person med ätstörningar en huvudvärkstablett så är det borta. Man kan inte säga åt dem att dricka mycket, sova ordentligt och sen ge dem en febertermometer och en veckotidning.
Eller så är folk rädda för att säga fel saker. Det går inte att bota med mediciner och vad som helst och inget alls kan göra det värre. Men jag skulle ändå vilja påstå att det sämsta man kan göra är att dra sig undan. Här kommer lite info om ätstörningar, så att ni som läser kanske känner er lite tryggare nästa gång ni stöter på det.
Anorexia Nervosa
- är nog den sjukdomen de flesta tänker på när de hör ordet "ätstörning". Anorexi känns igen genom att personen som lider av det ofta är kraftigt underviktig, men också genom att personen har en sjuklig fixering vid mat. Den sjuka undviker ofta mat och sociala situationer där mat finns och självsvält är en stor del av sjukdomen. Inte alltför sällan läggs matvanor och träningsrutiner om radikalt och användande av laxeringsmedel och andra läkemedel är inte heller ovanligt. En person med anorexi är besatt vid att gå ned i vikt och livrädd för att gå upp i vikt. Även om omgivningen idogt påpekar att personen är underviktig ser den sjuka inte detta själv.
I längden kan anorexi leda till bland annat problem med hjärtat och hjärnan, samt andra bieffekter orsakade av näringsbrist. Om anorexi dras till sin yttersta spets kan det leda till döden.
Bulimia Nervosa
- innebär ofta att den sjuka svälter sig större delen av dagen för att sedan äta stora mängder mat (hetsäta) och sedan kräkas upp det. På grund av detta får tänderna ofta frätskador, saltbalansen i kroppen rubbas och hjärtat utsätts för påfrestningar.
Till skillnad från anorexi leder bulimi inte i samma utsträckning till undervikt, vilket kan göra det ännu svårare att upptäcka. Dock finns många andra gemensamma nämnare, till exempel den extrema rädslan för att gå upp i vikt, förändrade matvanor, social isolering, nedstämdhet m.m.
Ur ett personligt perspektiv vill jag understryka den mentala påfrestning en person med ätstörningar genomlider. Som jag beskrivit tidigare finns maten alltid där att ta ställning till, vare sig det innebär att avstå, äta normalt, hetsäta eller något annat alternativ. Dessutom har många med ätstörningar enorma kontrollbehov och upplever ett stort obehag om de inte har full kontroll, särskilt i situationer som innefattar mat.
Sjukdomen gör personen väldigt skicklig på att dölja sina symptom, både psykiska och fysiska. Det är vanligt att den sjuka klär sig i löst sittande kläder för att dölja eventuell förändring i vikten, hittar på olika undanflykter för att slippa äta mat och vid bulimi spolar den sjuka ofta i handfat/dusch för att andra inte ska höra att denne kräks. På grund av att man döljer sin sjukdom är det ofta väldigt svårt för närstående att upptäcka sjukdomen, kanske även på grund av att man sällan vill inse en sådan sak.
Jag hoppas att det här inlägget ger lite mer insikt och kanske mod att ställa någon mot väggen. Jag har baserat texten till stor del på fakta från nedanstående länkar, men det är också utifrån personlig erfarenhet. Självklart finns det lika många former och kombinationer av ätstörningar som det finns individer och det här är inte på något sätt allt som innefattas. Man kan till exempel lida av endast hets- och/eller överätningar, eller en blandning av både anorexi/bulimi.
Vill du läsa ännu mer? På värdguiden kan ni läsa om både anorexi och bulimi.
Behöver du eller någon du känner hjälp? Du kan göra en egenanmälan på till exempel SCÄ (Stockholms centrum för Ätstörningar) eller Mandometer-kliniken.
Ta hand om er!
<3
Kommentarer
Trackback
