Efter att ha plogat igenom fem och en halv säsong av Sex and the City, utöver att vara ganska nybliven singel själv, måste jag berätta vad jag tror är nyckeln till att trivas som singel. Det kanske låter väldigt, väldigt klyschigt och lamt, vissa av er kanske blir besvikna att svaret inte är mer "allsmäktigt" än så. Det jag anser är nyckeln är lycka. Att känna lycka över andra saker i ens liv, känna att man faktiskt överlever utan den där "speciella" (som så ofta visar sig inte vara speciell alls).

Idag gick jag igenom den hårdaste prövningen hittils som singel; att stöta på exet. Visserligen slapp jag träffa honom personligen (tack gode gud) men en vän hamnade på samma fest som honom. Min värld, eftersom den även var fylld med åtskilliga glas rosévin, rasade samman. För första gången sedan vi gjorde slut kunde jag gråta och tro mig, att jag inte gråtit hittills är ett stort mysterium.

Det första jag gjorde, även om det gjorde väldigt ont, var att för en gångs skull tillåta mig själv att vara ledsen. Jag är fortfarande ledsen, men efter att ha varit sådär hysterisk ett tag så samlade jag kraft och påminde mig om något som har väldigt stor betydelse för mig; min tatuering. Ännu ogjord, men allt oftare i mina tankar. Tatueringen står för allt som jag har funnit så svårt hittils i mitt liv, nämligen att älska mig själv och sätta mig själv och mitt bästa i främsta rum. Det kanske också låter väldigt mesigt, men när jag tänkte på den så kände jag mig starkare. Jag vet vad som är viktigast i mitt liv, eller snarare vem som är viktigast och jag vet vad jag vill och inte vill ha.

Det är inte alltid en dans på rosor att vara singel och definitivt inte att vara nöjd med att vara ensam, men jag är på väg och på något sätt så känner jag att jag har kommit så långt. Men man måste tillåta sig själv att falla samman ibland också.

Puss och kram! <3