Dags för en bra film.
Det blev ingen flytt igår, eftersom min hyresvärd har åkt på semester, petat ut båda ögonen och sen bestämt sig för att kolla om min lägenhet var flyttstädad. Det måste ha varit så, för ingen människa i hela världen med ögonen i behåll kan tycka att en lägenhet är "fräsch" när det är vita fläckar på väggen, centimetertjockt fettlager i ugnsplåten, tvålrester och kalk i duschen och bromsspår i toaletten (a.k.a. "rost"). Nej, jag ville verkligen inte flytta in och det verkligen sprutade eld ur näsan på mig när hyresvärden försvarar sig med "det är den standarden det är". I helvete heller! Jag betalar inte så mycket i hyra för en lägenhet som har crappy läge och är rätt ofräsch för att sedan inte ens få den flyttstädad. Grrrrr....
Nu ska jag trösta mig med att kura ihop mig i soffan med en massa kuddar och filtar och kolla på den här:
Nu ska jag trösta mig med att kura ihop mig i soffan med en massa kuddar och filtar och kolla på den här:
Imorgon smäller det!
Okej, nu har halva min kropp somnat. Ni vet sådär när det liksomsticker i benen för att man har suttit konstigt. Så är det, fast det känns även som om denna stickighet börjar vandra upp till delar där solen inte skiner. Spännande faktiskt.
Anledningen till detta ytterst obehagliga kroppsliga tillstånd är att jag sitter på golvet. Varför? Jo men det är ju så att i morgon flyttar yours truly hemifrån och har därför packat ner allt hon äger och har i högst ofashionabla bruna kartonger och till råga på allt även flyttat ner sängen från övervåningen. För natten ska hon därför sussa i en tältsäng, vilken är högst instabil och förmodligen inte klarar av att man gosar upp sig och kollar på film/spelar FB-spel/bloggar. Därav golvsittandet.
Så, i morgon sker flytten. Efter detta har jag ingen som helst aning när jag kommer att ha internet igen så so long, adjöss, så länge. Detta gör mig lite ledsen, då datorn är min enda vän i Tullinge. Så datorn utan internet, det är som en vän utan... ben. Eller hjärna. Betyder detta att jag i själva verket kommer behöva ägna mig åt sådana hemska saker som att packa upp, laga mat, träna, promenera, fixa fint i lägenheten? Nja just det, det kanske inte är så farligt att vara utan internet. Liksom, folk klarade sig faktiskt på stenåldern......
Värre är att jag då inte kan prata lika ofta med Axel. Vi kom nämligen fram till att Skype nog är det bästa kommunikationsmedlet och framför allt billigast. Lite jobbigt dock, om man inte har internet till sitt förfogande. Axel åkte idag, jag saknar honom redan. Usch. Tänk er, FYRA ÅR?!?! Jag kommer bli galen.
Nej, big day ahead så man kanske ska sova lite nu. Om ni hör en duns följt av ett smärtsamt vrål som ljuder över hela Sverige i natt, så är det jag som brakar igenom tältsängen. Wish me luck. Amen.
Anledningen till detta ytterst obehagliga kroppsliga tillstånd är att jag sitter på golvet. Varför? Jo men det är ju så att i morgon flyttar yours truly hemifrån och har därför packat ner allt hon äger och har i högst ofashionabla bruna kartonger och till råga på allt även flyttat ner sängen från övervåningen. För natten ska hon därför sussa i en tältsäng, vilken är högst instabil och förmodligen inte klarar av att man gosar upp sig och kollar på film/spelar FB-spel/bloggar. Därav golvsittandet.
Så, i morgon sker flytten. Efter detta har jag ingen som helst aning när jag kommer att ha internet igen så so long, adjöss, så länge. Detta gör mig lite ledsen, då datorn är min enda vän i Tullinge. Så datorn utan internet, det är som en vän utan... ben. Eller hjärna. Betyder detta att jag i själva verket kommer behöva ägna mig åt sådana hemska saker som att packa upp, laga mat, träna, promenera, fixa fint i lägenheten? Nja just det, det kanske inte är så farligt att vara utan internet. Liksom, folk klarade sig faktiskt på stenåldern......
Värre är att jag då inte kan prata lika ofta med Axel. Vi kom nämligen fram till att Skype nog är det bästa kommunikationsmedlet och framför allt billigast. Lite jobbigt dock, om man inte har internet till sitt förfogande. Axel åkte idag, jag saknar honom redan. Usch. Tänk er, FYRA ÅR?!?! Jag kommer bli galen.
Nej, big day ahead så man kanske ska sova lite nu. Om ni hör en duns följt av ett smärtsamt vrål som ljuder över hela Sverige i natt, så är det jag som brakar igenom tältsängen. Wish me luck. Amen.
Hearts and arrows.
Det känns som att jag vill blogga, men jag vet itne vad i hela friden jag skulle skriva om.
Eh just det, jag har skrivit på kontrakt för en hyreslägenhet nu. Det är en sån där typiskt bra grej att nämna... Även om lägenheten inte riktigt ser ut som jag hade tänkt mig så är det ändå mitt hem då. Mitt alldeles egna.
Nej, det går lite segt det här med att skriva idag.
Vi hörs, hej svejs!
Eh just det, jag har skrivit på kontrakt för en hyreslägenhet nu. Det är en sån där typiskt bra grej att nämna... Även om lägenheten inte riktigt ser ut som jag hade tänkt mig så är det ändå mitt hem då. Mitt alldeles egna.
Nej, det går lite segt det här med att skriva idag.
Vi hörs, hej svejs!
VARNING! Gör inga plötsliga rörelser!
Jag tror att jag har lite PMS för tillfället. Anledningen till att jag anar detta är för att jag de senaste 24 timmarna bland annat har gråtit över:
* en överkörd hare
* att Axel har kommit längre än mig i Fanglies (ett Facebook-spel)
* att riskakorna med pizzasmak bara smakade oregano
* att jag hela tiden glömde bort att de hette "riskakor" och i stället sa "ostkakor"
* att jag älskar Axel
Eller så är detta helt normala anledningar till varför man snorar, snörvlar och behöver en påse att hyperventilera i.
Senare idag ska jag hem till min f.d. granne och leka med hennes dotter medan hon har en välförtjänt kväll av dans och roligheter. Det ska bli roligt även för mig, den här lilla tjejen har verkligen en speciell plats i mitt hjärta och det är så synd att vi inte ses oftare. Nu sitter jag bara och försöker komma på något roligt att göra med henne ikväll. Det ska helst vara äldigt kreativt och lärorikt samtidigt som det ska vara roligt både för en sexåring och för en 20-åring (fast 20-åringen ligger nog oftast på samma nivå som sexåringen iaf). Det står still i min hjärna, har ni några förslag?
För övrigt tycker jag att det är väldigt mysko väder här i Stockholm idag. Det är mulet och ser helt regnsjukt ut, för att sedan bli soligt och jättefint. Bestäm dig, väder!
* en överkörd hare
* att Axel har kommit längre än mig i Fanglies (ett Facebook-spel)
* att riskakorna med pizzasmak bara smakade oregano
* att jag hela tiden glömde bort att de hette "riskakor" och i stället sa "ostkakor"
* att jag älskar Axel
Eller så är detta helt normala anledningar till varför man snorar, snörvlar och behöver en påse att hyperventilera i.
Senare idag ska jag hem till min f.d. granne och leka med hennes dotter medan hon har en välförtjänt kväll av dans och roligheter. Det ska bli roligt även för mig, den här lilla tjejen har verkligen en speciell plats i mitt hjärta och det är så synd att vi inte ses oftare. Nu sitter jag bara och försöker komma på något roligt att göra med henne ikväll. Det ska helst vara äldigt kreativt och lärorikt samtidigt som det ska vara roligt både för en sexåring och för en 20-åring (fast 20-åringen ligger nog oftast på samma nivå som sexåringen iaf). Det står still i min hjärna, har ni några förslag?
För övrigt tycker jag att det är väldigt mysko väder här i Stockholm idag. Det är mulet och ser helt regnsjukt ut, för att sedan bli soligt och jättefint. Bestäm dig, väder!
Simba, allt som solen rör vid...
Träningen fick ta ett steg bakåt idag till förmån för shopping (fast jag lyckades träna i hela 20 värdefulla minuter ändå, nice!). Tjocka strumpbyxor - check! Fast... ehm... någon kofta blev det inte. Istället blev det den här:
och den här:
och en svart tank top (hittade ingen bild, sad face) som det står "LIVE WITH LOVE" på, texten är vit. Så det jag egentligen begav mig ut för att hitta står fortfarande på inköpslistan - en myyyyysig kofta att gosa in sig i i höst. Hittade en på Gina Tricot, men den var liksom inte... bra. Den var inte värd sitt pris, då jag hade bestämt mig att handla för högst 500 kr och stod i provrummet och viskade "ole, dole, doff..." för mig själv.
Alltså... nu fattar jag inte varför allt blir centrerat för? När jag försöker vänsterställa texten så hänger bilderna med. Skitirriterande. Bara så att ni vet.
Hahahaha, måste berätta en sak som hände på Friskis idag. Någon ringde och frågade om det skulle bli utejympa, eftersom det har regnat så mycket.
Sofia:
Ja, eftersom nu har solen gått upp så...
Jag:
GÅTT UPP!!!!!!
Ren reflex är att jag i samband med att jag gormar det här frustar av skratt och liksom... får Sofia att frusta av skratt också. I telefonen. Med en medlem. Hehehehe.
Nej nu måste jag dra. Puss och kram!
Regn och höstshopping.
Ja, precis. Det bara regnar och regnar hela tiden. Fast det gör mig inget. Jag blir t.o.m. lite sugen på att shoppa höstkläder, så innan träningen och jobbet ska jag tvinga med mig min lilla sockertopp (jag har av någon okänd anledning börjat finna stort nöje i att kalla Axel massa namn som är så söta att de framkallar kväljningar) till Handen för att kolla på tjocka strumpbyxor, koftor och annat mys. Har hört att det tydligen ska vara inne med 60-talsmode i höst, vilket passar mig heeeeeelt perfekt. Jag har liksom 60-talskurvor så att säga.
Gud i himmelen vad jag älskar det här tangentbordet!!! Det är sådär så jag typ vill... gifta mig med det och skapa många små, söta tangentbordsknappar tillsammans med det. Förlåt Axel, det är slut.
Nej, nu ska jag fortsätta spela facebookspel med min lilla marsipangris. Vi är så sociala ibland. Jag gillar det skarpt.
Puss och kram.
Stupid girl.
Idag är jag irriterad på såna där varelser med två ben, stora munnar och inga hjärnor. De kallas människor. De går mig på nerverna något enormt idag och de är korkade. Inte alla, men många är helt... IQ fiskpinne.
Jag hade tänkt att jag skulle skriva jä-hä-hä-ttemycket just nu, men alltså, jag har inte lust. Skriver hemma i stället, när jag sitter vid min fina nya dator!
Puss och kram.
Jag hade tänkt att jag skulle skriva jä-hä-hä-ttemycket just nu, men alltså, jag har inte lust. Skriver hemma i stället, när jag sitter vid min fina nya dator!
Puss och kram.
Kladdeli-kladd.
Min första rond mot en mascara skedde när jag var typ åtta år. Jag envisades med att jag skulle få pröva att använda mammas mascara. Det representerade liksom vuxenhet och skönhet. Självklart var mitt tillvägagångssätt inte särskilt graciöst, jag gjorde vad vilken åttaåring som helst hade gjort; petade mascaraborsten rätt in i ögat. Ni som själva har gjort detta vcet två saker; det gör så in i helvete ont och man har mascara i halva fejjan.
Sedan dess har jag liksom fortsatt på samma spår. Jag kladdar. Efter att ha lagt på mascara ser jag ut som en tvättbjörn tills jag tagit bort det överflödiga, det vill säga ungefär 4/5 av allt smink. Detta har jag lärt mig av min mamma.
Nu kanske ni i era stilla sinnen undrar; jaha, när kommer i-landsproblemet? (Konstpaus) Nu!
Att kladda och leva runt med mascaran har funkat väldigt väldigt bra, fram till dess att yours truly bestämde sig för att det nog var klokt att investera i en vattenfast mascara. Då insåg hon ganska snabbt att hennes sminkningsritualer var tvungna att modifieras en smula eftersom vattenfast mascara torkar väldigt, väldigt fort. Problemet är att det helt enkelt inte går att inte kladda. Jag börjar tro att jag är född till denna värld med ett enda syfte; att kladda mascara.
Sen blir jag så fruktansvärt irriterad på trettonåriga tjejer som sitter på bussen och sminkar sig. Liksom, jag har aldrig kunnat och kommer aldrig kunna sminka mig någon annanstans än i mitt badrum, där det finns vatten, tops, stora speglar och en väldig brist på skumig busskörning.
När jag var på Model House och skulle bli fotad, så frågade jag make up-tjejen om hon hade några tips för att råda bot på problemet. Hennes väldigt intelligenta svar var till så stor hjälp att jag funderar på att ge henne Nobelpris i nåt. Typ smarta svar.
"Kladda inte då..."
Jaja, jag ville bara dela med mig av min historia så att andra människor i svåra tider kan finna tröst i att de inte är ensamma. TIllsammans kladdar vi på!
(Ja jag är medveten om att vissa meningar i detta inlägg kan tolkas på lite mer... utmananade sätt. Men what to do, kladdar man, så kladdar man)
Sedan dess har jag liksom fortsatt på samma spår. Jag kladdar. Efter att ha lagt på mascara ser jag ut som en tvättbjörn tills jag tagit bort det överflödiga, det vill säga ungefär 4/5 av allt smink. Detta har jag lärt mig av min mamma.
Nu kanske ni i era stilla sinnen undrar; jaha, när kommer i-landsproblemet? (Konstpaus) Nu!
Att kladda och leva runt med mascaran har funkat väldigt väldigt bra, fram till dess att yours truly bestämde sig för att det nog var klokt att investera i en vattenfast mascara. Då insåg hon ganska snabbt att hennes sminkningsritualer var tvungna att modifieras en smula eftersom vattenfast mascara torkar väldigt, väldigt fort. Problemet är att det helt enkelt inte går att inte kladda. Jag börjar tro att jag är född till denna värld med ett enda syfte; att kladda mascara.
Sen blir jag så fruktansvärt irriterad på trettonåriga tjejer som sitter på bussen och sminkar sig. Liksom, jag har aldrig kunnat och kommer aldrig kunna sminka mig någon annanstans än i mitt badrum, där det finns vatten, tops, stora speglar och en väldig brist på skumig busskörning.
När jag var på Model House och skulle bli fotad, så frågade jag make up-tjejen om hon hade några tips för att råda bot på problemet. Hennes väldigt intelligenta svar var till så stor hjälp att jag funderar på att ge henne Nobelpris i nåt. Typ smarta svar.
"Kladda inte då..."
Jaja, jag ville bara dela med mig av min historia så att andra människor i svåra tider kan finna tröst i att de inte är ensamma. TIllsammans kladdar vi på!
(Ja jag är medveten om att vissa meningar i detta inlägg kan tolkas på lite mer... utmananade sätt. Men what to do, kladdar man, så kladdar man)
When pigs fly...
Är det bara jag som när jag ska logga in och råkar skriva fel lösenord gormar "JAG VEEEEEET!!!!" när texten Lösenordet stämmer inte dyker upp?
Idag har helvetet frusit till is, vågar jag ganska säkert påstå. Två gånger till och med. Det frös till is, sedan tinades det upp lite och sedan frös det på igen. Som svensk slaskvinter. Och så flög det förbi några små griseknoar också.
I morgon kommer Mathilda hem (mitt inre hoppar och skuttar som en fyraåring som ska få lördagsgodis). Jag har saknat henne ochdet ska bli jättekul att träffa henne. Jag skulle dock trycka lite på Ogilla-knappen nu om jag hade en, för hennes pappa har bestämt att de ska åka direkt tillGotland i övermorgon. Liksom, jättekul för Mathilda, men hallå, TÄNK PÅ MIG DÅ?!?! Hehehe.....
Som ni märker har det här med helvetets temperaturskillnader (Woooow, vad man skulle tjäna på att öppna en skridskobutik där nu) liksom tagit mig lite med överraskning, så jag känner mig lite... som att någon högre makt försöker spela mig ett spratt. Höhö, ni vet väl hur dramatisk jag är, så egentligen är det nog inte så farligt.
Igår var jag och Axel på parmiddag. Jag och Axel, de två mest osofistikerade människorna ever. Vi som sitter hemma i bara underkläder och frustar av skratt till Top Gear. Vi blev hembjudna på middag hos Olle och Min. Men trevligt var det! Jag gillar deras regel om att man inte får lämna huset om man inte är proppmätt, hehe. Och så gillar jag deras glassmaskin. När jag blir stor ska jag köpa två stycken, sen ska jag sitta och mumsa ur den ena byttan medan den andra gör ny glass. Herregud, jag kommer vara världens lyckligaste människa. Sen om jag får min Alto så blir jag ännu lite lyckligare. Jag ska sitta i min Alto och äta glass hela dagarna. Då behöver jag inte ens körkort! Bara en parkeringsplats och någon som parkerar den där åt mig.
Mitt liv är då fulländat.
Nej, puss och kram, nu ska jag äta frukost! (Ja jag vet, lite sent. Men bättre sent än aldrig, eller hur?)
Idag har helvetet frusit till is, vågar jag ganska säkert påstå. Två gånger till och med. Det frös till is, sedan tinades det upp lite och sedan frös det på igen. Som svensk slaskvinter. Och så flög det förbi några små griseknoar också.
I morgon kommer Mathilda hem (mitt inre hoppar och skuttar som en fyraåring som ska få lördagsgodis). Jag har saknat henne ochdet ska bli jättekul att träffa henne. Jag skulle dock trycka lite på Ogilla-knappen nu om jag hade en, för hennes pappa har bestämt att de ska åka direkt tillGotland i övermorgon. Liksom, jättekul för Mathilda, men hallå, TÄNK PÅ MIG DÅ?!?! Hehehe.....
Som ni märker har det här med helvetets temperaturskillnader (Woooow, vad man skulle tjäna på att öppna en skridskobutik där nu) liksom tagit mig lite med överraskning, så jag känner mig lite... som att någon högre makt försöker spela mig ett spratt. Höhö, ni vet väl hur dramatisk jag är, så egentligen är det nog inte så farligt.
Igår var jag och Axel på parmiddag. Jag och Axel, de två mest osofistikerade människorna ever. Vi som sitter hemma i bara underkläder och frustar av skratt till Top Gear. Vi blev hembjudna på middag hos Olle och Min. Men trevligt var det! Jag gillar deras regel om att man inte får lämna huset om man inte är proppmätt, hehe. Och så gillar jag deras glassmaskin. När jag blir stor ska jag köpa två stycken, sen ska jag sitta och mumsa ur den ena byttan medan den andra gör ny glass. Herregud, jag kommer vara världens lyckligaste människa. Sen om jag får min Alto så blir jag ännu lite lyckligare. Jag ska sitta i min Alto och äta glass hela dagarna. Då behöver jag inte ens körkort! Bara en parkeringsplats och någon som parkerar den där åt mig.
Mitt liv är då fulländat.
Nej, puss och kram, nu ska jag äta frukost! (Ja jag vet, lite sent. Men bättre sent än aldrig, eller hur?)
Femtonde juli tvåtusentio.
Hejsan svejsan!
Jag öppnade på Friskis idag, vilket innebar att min skönhetssömn fick ett abrupt slut när klockan slog 05.15 i morse. Skönhetssömn och skönhetssömn... Då mina bihålor spökade och gjorde ont igår var det så svårt att gå upp att jag sov till i alla fall elva och således kunde jag inte somna förrän mitt i natten igår. Dessutom var det någon dåre som bestämde sig för att köra rally ute på stora vägen, fram och tillbaka, fram och tillbaka, och det var inte precis en ljudlös aktivitet att bedriva sådär klockan tre en torsdagmorgon. Suck.
Hur som helst har jag kommit fram till att det är väldigt väldigt trevligt att öppna på Friskis så här tidigt på morgnarna (idag öppnade jag kl 7). Man är sådär trevligt morgontrött och kan då sätta sig här med en kopp kaffe och läsa tidningar online samtidigt som det kommer in lite trevliga människor lite då och då. På morgnarna är folk... utvilade, helt enkelt. De är ännu trevligare än vanligt och det ligger liksom en "dagen har precis börjat och möjligheterna är oändliga"-anda i luften. Jag gillar det.
Igår satt jag och dreglade lite på SU:s hemsida, kollade igenom mina kursbeskrivningar och litteraturlista för första året. Omnomnomnom, hihi. Första året är det bl.a. psykologi och juridik som står på schemat. Jag är jättepeppad och planerar att spara mina böcker från min psykologikurs, då jag tror att de kan vara användbara när jag läser psykologikursen. Det är dessutom med fokus på socialpsykologi, vilket tveklöst var den roligaste delkursen under vårterminen som varit, så jag ser fram emot det något enormt. Tänk, om 3,5 år kan jag vara färdigutbildad socionom! Då kan jag alltså t.o.m. få betalt för att göra det jag gjort gratis hela livet (hehe); lyssna på folk och försöka vägleda dem och ge dem råd. Det som för tillfället känns som mitt största problem är att jag är rädd att jag ska bry mig för mycket. Det vill säga, att jag tar med mig jobbet hem. Funderar på lösningar och mår dåligt över någon annans situation och kanske över det faktum att jag inte kan hjälpa till så mycket som jag skulle vilja. Jag hoppas att det är något de tar upp under utbildningen, för det är väldigt viktigt. Visst, man ska självklart bry sig och vara engagerad i sitt arbete, men just i ett sånt här arbete tror jag att det är extra viktigt att kunna skilja arbetsliv från privatliv.
Hm, så mycket mer har jag nog inte att skriva om för tillfället. Mer än att idag är det tio dagar kvar tills jag fyller 20. Åldersnoja; check!
Puss och kram!
Jag öppnade på Friskis idag, vilket innebar att min skönhetssömn fick ett abrupt slut när klockan slog 05.15 i morse. Skönhetssömn och skönhetssömn... Då mina bihålor spökade och gjorde ont igår var det så svårt att gå upp att jag sov till i alla fall elva och således kunde jag inte somna förrän mitt i natten igår. Dessutom var det någon dåre som bestämde sig för att köra rally ute på stora vägen, fram och tillbaka, fram och tillbaka, och det var inte precis en ljudlös aktivitet att bedriva sådär klockan tre en torsdagmorgon. Suck.
Hur som helst har jag kommit fram till att det är väldigt väldigt trevligt att öppna på Friskis så här tidigt på morgnarna (idag öppnade jag kl 7). Man är sådär trevligt morgontrött och kan då sätta sig här med en kopp kaffe och läsa tidningar online samtidigt som det kommer in lite trevliga människor lite då och då. På morgnarna är folk... utvilade, helt enkelt. De är ännu trevligare än vanligt och det ligger liksom en "dagen har precis börjat och möjligheterna är oändliga"-anda i luften. Jag gillar det.
Igår satt jag och dreglade lite på SU:s hemsida, kollade igenom mina kursbeskrivningar och litteraturlista för första året. Omnomnomnom, hihi. Första året är det bl.a. psykologi och juridik som står på schemat. Jag är jättepeppad och planerar att spara mina böcker från min psykologikurs, då jag tror att de kan vara användbara när jag läser psykologikursen. Det är dessutom med fokus på socialpsykologi, vilket tveklöst var den roligaste delkursen under vårterminen som varit, så jag ser fram emot det något enormt. Tänk, om 3,5 år kan jag vara färdigutbildad socionom! Då kan jag alltså t.o.m. få betalt för att göra det jag gjort gratis hela livet (hehe); lyssna på folk och försöka vägleda dem och ge dem råd. Det som för tillfället känns som mitt största problem är att jag är rädd att jag ska bry mig för mycket. Det vill säga, att jag tar med mig jobbet hem. Funderar på lösningar och mår dåligt över någon annans situation och kanske över det faktum att jag inte kan hjälpa till så mycket som jag skulle vilja. Jag hoppas att det är något de tar upp under utbildningen, för det är väldigt viktigt. Visst, man ska självklart bry sig och vara engagerad i sitt arbete, men just i ett sånt här arbete tror jag att det är extra viktigt att kunna skilja arbetsliv från privatliv.
Hm, så mycket mer har jag nog inte att skriva om för tillfället. Mer än att idag är det tio dagar kvar tills jag fyller 20. Åldersnoja; check!
Puss och kram!
ELLE - eller?
I morse gick jag upp klockan åtta (okej, halv nio) och satte mig nervöst vid datorn och väntade. Till slut, efter ca. 2 h, kom resultaten upp. Jag pratar om antagningen till höstens studier. I höst hittar ni mig på Stockholms Universitet, förmodligen med en massa litteratur om samhällskrav, psykologi och annat sjukt intressant.
Jag kom in på socionomutbildningen, här i Stockholm! Hela dagen har jag varit i extas, råflinat så fort någon frågat om jag sökt någon utbildning till hösten. Skuttat omkring hemma i bara handduk (jag är ensam hemma för tillfället så ingen skada skedd). Gett ifrån mig små "iiiih":n då och då när jag pratar med folk om det.
Dessutom är jag väldigt stolt över Axel, han kom in på den utbildningen han sökte! Jag har dock behövt jobba ganska flitigt hela dagen för att ignorera det uppenbara i detta; min älskling kommer flytta till Göteborg om ungefär en månad. Jag tänker inte tänka på det just nu, det går inte. Idag ska jag bara glädjas åt våra besked, i morgon kan jag fundera på framtiden.
Okej, nytt ämne, ignorera klumpen i magen.
Idag förvånade jag mig själv då jag faktiskt valde att köpa ELLE när jag var i mataffären. Liksom, jag tycker visserligen att det kan vara kul med mode och så, men jag har aldrig sett mig själv som en sådan människa som köper ELLE (vad det nu är för människor jag syftar på då). Ännu mer förvånad blev jag då jag faktiskt fann den ganska underhållande. Det var dock vissa saker jag blev lite förskräckt över, till exempel det faktum att de föreslår att man ska titta på barnavdelningen om man letar efter "tajta t-tröjor och stickat" eller att de verkar tycka att kurviga kroppar innebär stora bröst - inget annat. Dessutom var i stort sett ingenting i en prisklass lämplig för en student. Jag inser när jag läser det här att det låter som att jag egentligen inte tyckte att tidningen var bra alls, men det var den. Den var inspirerande, men inte så värst förankrad i verkligheten för min del.
För övrigt kan jag delge er information om att jag möjligtvis håller på att få bihåleinflammation. Det gör ont som fasen, bara av att... vara. Jag hoppas på att jag skrämde iväg den med all wasabi som jag åt idag under min och Cissis sushi-lunch. Fast nu när jag känner efter känns det som att jag har feber... Usch, hoppas inte.
Hur har er dag varit?
Puss och kram.
I feel pretty, oh so pretty.
Idag är jag på ganska bra humör. Anlednignarna till det är några stycken; jag är käääääär i Axel, jag och Hanna ska ut i kväll, jag har träningsvärk i magen, Mathilda kommer hem snart, och ja, jag är allmänt glad bara.
Så mycket mer vet jag inte om jag har att skriva, jag bara kände att det var dags att skriva något nu.
Puss och kram!
Så mycket mer vet jag inte om jag har att skriva, jag bara kände att det var dags att skriva något nu.
Puss och kram!
Att bara betala för det man utnyttjar.
Läste en artikel om tv-licens idag på Aftonbladets hemsida. Det mest intressanta var inte det självklara, det vill säga artikeln i sig, utan för mig var det roligast att läsa alla kommentarer. Av lite drygt 50 kommentarer var det en som kunde tolkas som för tv-licensen. Även på vemringde finns otaliga kommentarer om Radiotjänst knep för att få tag på folk och få dem att betala (även de som uppger att de inte har någon tv). Mig har de ringt, tja, kanske 10 gånger, dock har jag missat samtalen varje gång, då de ringer på så konstiga tider, t.ex. vid 22 en vardagskväll. I mitt stilla sinne undrar jag över varför de över huvud taget ringer till mig, till min mobil, då jag inte ens äger en tv.
Jag kan inte annat än hålla med många av de som kommenterat artikeln på Aftonbladet; avskaffa tv-licensen! Då jag är så sjut oallmänbildad och i stort sett aldrig tittar på nyheterna (vilket är det enda programmet jag någonsin tittar på på SVT) kan jag inte påstå att jag tittar på någon av SVT:s kanaler mer än... det kan nog inte vara mer än 10 h per år eller något sånt, för inte fasen visar de några bra filmer heller.
Det är helt idiotiskt att man ska behöva betala för något som man ändå inte utnyttjar. Det är som om vi på Friskis och Svettis skulle börja kräva en extra avgift av alla medlemmar, där intäkterna skulle gå till någon medlems hemmabiosystem eller något. Hur skulle alla andra medlemmar reagera? Det skulle bli ramaskri! Självklart skulle vi på F&S aldrig göra något sånt, det var bara en jämförelse, men det visar hur fel det är. Radiotjänst är dock en statlig inrättning (fråga mig inte varför, man kan väl tycka att det borde finnas annat att lägga statliga resurser på) vilket ger dem en slags... immunitet.
Enligt Radiotjänst hemsida är deras uppgift att "se till att SVT, Sveriges Radio och UR får de ekonomiska resurser som krävs för att göra kvalitetsprogram till dig som radio- och tv-avgiftsbetalare.". Kvalitetsprogram, var det, ja. Visst, nyhetssändningarna är bra, men utöver det, vad har SVT att ge oss tittare? En snabb titt på dagens tv-tablå gör att jag kan konstatera att av de tv-program jag kan tänka mig att se idag sänds... inga på någon av SVT:s kanaler. Jag inser även ganska snabbt att utöver fem avsnitt på rad av "Vem vet mest?" och en treminutersfilm om "en serie med ögonblicksbilder från modern dans på 2000-talet" sänder SVT2 även två program som sänds på SVT1... samma dag. Kan man till och med påstå att SVT har samma mall för vilka program som har hög kvalitet nu som för 22 år sedan? Poängen är att Radiotjänst har funnits i 22 år och programmen på de kanaler som sponsras är minst lika förlegade som licenskravet i sig.
Summan av kardemumman är alltså att man borde avskaffa licensen och låta de som vill ha SVT-kanalerna betala för det i sitt tv-utbud i stället.
R.E.S.P.E.C.T. - find out what it means to me
Att träffa nya människor kan vara för jävligt, rent ut sagt. Jag blir alltid väldigt osäker och lite blyg. Gillar de mig? Sa jag rätt saker nu? Jag tror inte att jag är den enda som känner så. Igår kände jag bokstavligt talat ingen mer än Axel. Men det gick bra ändå, jag hade jättetrevligt.
Första delen av dagen var också trevligt, fastän jag överreagerade lite på en situation som uppstod. Jo jag erkänner att jag överreagerade och det var väldigt synd att det hände just på midsommarafton, men ibland orkar man bara inte höra sådana saker om och om igen. Till skillnad mot vad vissa trodde, menade jag faktiskt det jag sa. Jag sa ingenting hemskt, jag svor inte, skrek inte, ingenting sånt. Hon blev arg för att jag käftade emot. Visst, i hennes generation säger man inte emot någon äldre. Jag har dock alltid tyckt, vilket vuxna i min närhet inte alltid kunnat få grepp om, att respekt inte är något man behandlar människor med bara för att de är äldre. Likaså ska inte respekten utebli bara för att den man talar till är yngre. För mig är respekt något ömsesidigt som man får om man ger. I skolan fick vi alltid lära oss att respekt är något man behandlar alla med. Jag vill gärna tro (jag säger tro för jag vet att det förmodligen inte är så) att jag behandlar alla med respekt. De människor jag känner att jag inte kan behandla med respekt beblandar jag mig inte med över huvud taget. Kontentan är att det jag sa till min mormor igår var i stort sett att det hon sa till mig (Nej, hon kunde förstås inte säga det rakt ut, men jag förstod och frågade till och med om det var det hon menade) inte var okej att säga. Jag har hjälpt henne i trädgården, pratat med henne, tagit hennes parti (i och för sig i diskussioner som hon kanske inte ens vet om att de har ägt rum) och inte gjort något för att förtjäna hennes bedömningar och kritik. Det är bara en så onödig sak att säga (igen och igen och igen....) och till slut orkade jag inte höra det längre. Sedan blev hon arg för att jag inte behandlade henne med "respekt" (det vill säga höll tyst och bara log) varpå mitt svar blev att så länge hon behandlar mig respektlöst tänker jag ta mig rätten att säga ifrån och om det då uppfattas som respektlöst tillbaka, må så vara.
Ja, ett lite lättare samtalsämne kanske är på sin plats nu. Idag ska jag leka med Linnéa, vilket ska bli jättekul, det var så länge sen jag träffade henne. Jag tror att vi kommer ha jätteroligt, så nu laddar jag upp med lite kaffe och snart mat, så jag orkar leka läääänge!
Puss och kram.
Första delen av dagen var också trevligt, fastän jag överreagerade lite på en situation som uppstod. Jo jag erkänner att jag överreagerade och det var väldigt synd att det hände just på midsommarafton, men ibland orkar man bara inte höra sådana saker om och om igen. Till skillnad mot vad vissa trodde, menade jag faktiskt det jag sa. Jag sa ingenting hemskt, jag svor inte, skrek inte, ingenting sånt. Hon blev arg för att jag käftade emot. Visst, i hennes generation säger man inte emot någon äldre. Jag har dock alltid tyckt, vilket vuxna i min närhet inte alltid kunnat få grepp om, att respekt inte är något man behandlar människor med bara för att de är äldre. Likaså ska inte respekten utebli bara för att den man talar till är yngre. För mig är respekt något ömsesidigt som man får om man ger. I skolan fick vi alltid lära oss att respekt är något man behandlar alla med. Jag vill gärna tro (jag säger tro för jag vet att det förmodligen inte är så) att jag behandlar alla med respekt. De människor jag känner att jag inte kan behandla med respekt beblandar jag mig inte med över huvud taget. Kontentan är att det jag sa till min mormor igår var i stort sett att det hon sa till mig (Nej, hon kunde förstås inte säga det rakt ut, men jag förstod och frågade till och med om det var det hon menade) inte var okej att säga. Jag har hjälpt henne i trädgården, pratat med henne, tagit hennes parti (i och för sig i diskussioner som hon kanske inte ens vet om att de har ägt rum) och inte gjort något för att förtjäna hennes bedömningar och kritik. Det är bara en så onödig sak att säga (igen och igen och igen....) och till slut orkade jag inte höra det längre. Sedan blev hon arg för att jag inte behandlade henne med "respekt" (det vill säga höll tyst och bara log) varpå mitt svar blev att så länge hon behandlar mig respektlöst tänker jag ta mig rätten att säga ifrån och om det då uppfattas som respektlöst tillbaka, må så vara.
Ja, ett lite lättare samtalsämne kanske är på sin plats nu. Idag ska jag leka med Linnéa, vilket ska bli jättekul, det var så länge sen jag träffade henne. Jag tror att vi kommer ha jätteroligt, så nu laddar jag upp med lite kaffe och snart mat, så jag orkar leka läääänge!
Puss och kram.
Today.
Jag har alltid skrivit.När jag har varit glad, arg, ledsen eller förvirrad har jag alltid kunnat sätta ord på mina tankar. Men idag känns orden för komplicerade och tankarna känns för personliga för något så simpelt som en blogg. Så jag nöjer mig med ordinära ord, sådana man kan läsa i vilken blogg som helst.
Igår när jag skulle borsta håret knäppte det på något sätt till i min axel/rygg. Åh herregud vad ont det gjorde. Nackspärr. Jag får det ibland, minst en gång om året har jag konstaterat. Varför är det inte fler än bara jag som har dessa problem? I alla fall, mamma skulle smörja på någon muskelsalva, varpå jag fick en allergisk reaktion, varpå det började klia som satan, varpå jag fick ryck för att det kliade, varpå det gjorde ännu ondare. Sedan kunde jag inte sova förrän klockan var nästan fyra på morgonen, för så fort jag somnade började jag vrida på mig och smärtan väckte mig igen. Men vid fyra gick jag upp, skitförbannad på världen, och tog två alvedon. Nomnomnom, sov som en gris fram till 10 efter det.
Idag är nacken pretty much the same så jag tröstade mig med att köpa två filmer när jag och Axel var på Maxi. Jag köpte klassikern Moulin Rouge (som jag tänker tvinga Axel att se ikväll) och Kalle och chokladfabriken. Kollade på den sistnämnda idag på dagen och även om den var väldigt bra måste jag säga att den inte riktigt levde upp till mina förväntningar. Slutet var lite lamt och tja... den var inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men å andra sidan, när är något någonsin som man tänkt sig?
En ljuspunkt denna dag var i alla fall att jag fick besked från C3L att jag kom in på barskötarutbildningen. Det var i och för sig något jag lite småkaxigt förväntat mig att göra, men man vet aldrig, så jag tänker vara lycklig över att den möjligheten finns för mig i höst. Om vi vänder på det kan jag konstatera att om jag inte hade kommit in på den här utbildningen hade jag förmodligen sjunkit djupt ner i något mörker och inte kommit upp förrän.... hm, när hade jag kommit upp?
Kort och gott kan man säga att allt som inte varit helt åt helvete den här dagen har faktiskt varit helt okej (Jo, jag vet vad jag skrev).
Puss och kram!
Igår när jag skulle borsta håret knäppte det på något sätt till i min axel/rygg. Åh herregud vad ont det gjorde. Nackspärr. Jag får det ibland, minst en gång om året har jag konstaterat. Varför är det inte fler än bara jag som har dessa problem? I alla fall, mamma skulle smörja på någon muskelsalva, varpå jag fick en allergisk reaktion, varpå det började klia som satan, varpå jag fick ryck för att det kliade, varpå det gjorde ännu ondare. Sedan kunde jag inte sova förrän klockan var nästan fyra på morgonen, för så fort jag somnade började jag vrida på mig och smärtan väckte mig igen. Men vid fyra gick jag upp, skitförbannad på världen, och tog två alvedon. Nomnomnom, sov som en gris fram till 10 efter det.
Idag är nacken pretty much the same så jag tröstade mig med att köpa två filmer när jag och Axel var på Maxi. Jag köpte klassikern Moulin Rouge (som jag tänker tvinga Axel att se ikväll) och Kalle och chokladfabriken. Kollade på den sistnämnda idag på dagen och även om den var väldigt bra måste jag säga att den inte riktigt levde upp till mina förväntningar. Slutet var lite lamt och tja... den var inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men å andra sidan, när är något någonsin som man tänkt sig?
En ljuspunkt denna dag var i alla fall att jag fick besked från C3L att jag kom in på barskötarutbildningen. Det var i och för sig något jag lite småkaxigt förväntat mig att göra, men man vet aldrig, så jag tänker vara lycklig över att den möjligheten finns för mig i höst. Om vi vänder på det kan jag konstatera att om jag inte hade kommit in på den här utbildningen hade jag förmodligen sjunkit djupt ner i något mörker och inte kommit upp förrän.... hm, när hade jag kommit upp?
Kort och gott kan man säga att allt som inte varit helt åt helvete den här dagen har faktiskt varit helt okej (Jo, jag vet vad jag skrev).
Puss och kram!
L is for Love, baby. O is for Oh yes, I do.
Idag är det två saker som styr mitt humör. Det första är att jag är sjuk, vilket ger typ tio minuspoäng på humörmätaren. Det andra är att jag blev godkänd på en omtenta, det ger tvåhundrasjuttioelva pluspoäng. Minst. Bara så att ni vet. Hihihi.
Jag har egentligen inte så mycket att skriva om, bortsett från det jag nyss skrev. Check, vad ska jag skriva om nu, liksom? Hm...
En till god nyhet är att detta alltså inte påverkar mina chanser till att få studiestöd i höst, vilket är enormt bra. Kursen i sig skiter jag faktiskt i just nu, det var roligt att läsa men jag får ju ändå inte tillgodogöra mig den så... sak samma typ. Men studiestödet är livsviktigt då det är omöjligt för mig att flytta hemifrån utan det. Jag har pretty much räknat med att flytta i höst så det vore... minst sagt skit att inte få det.
Jamen, nu ska jag göra något annat för att skrämma iväg den här förkylningen.
Puss och kram!
Jag har egentligen inte så mycket att skriva om, bortsett från det jag nyss skrev. Check, vad ska jag skriva om nu, liksom? Hm...
En till god nyhet är att detta alltså inte påverkar mina chanser till att få studiestöd i höst, vilket är enormt bra. Kursen i sig skiter jag faktiskt i just nu, det var roligt att läsa men jag får ju ändå inte tillgodogöra mig den så... sak samma typ. Men studiestödet är livsviktigt då det är omöjligt för mig att flytta hemifrån utan det. Jag har pretty much räknat med att flytta i höst så det vore... minst sagt skit att inte få det.
Jamen, nu ska jag göra något annat för att skrämma iväg den här förkylningen.
Puss och kram!
Det här med kärlek...
Jag tror inte på "love at first sight". Faktiskt inte. Jag tror på förälskelse at first sigt och att man sedan lär sig att älska varandra. Man vänjer sig vid varandras brister och man lär sig att älska varandra. Det må låta sjukt oromantiskt, men jag tycker att det är ganska fint. Idag frågade en kompis mig frågan: "Är du lyckligare med eller utan Axel?". Jag tänker efter en lång stund för att verkligen veta, sedan svarade jag "med".
Jag tror att det är skillnad på att inte vilja vara med någon och älska någon och att vänja sig vid att vara utan den personen. Jag började vänja mig vid ett liv utan Axel, no doubt about it. Men jag ville inte. Varje morgon vaknade jag och saknade honom, längtade efter honom. Jag vande mig vid ett pissigt liv, men jag var allt annat än lycklig. Jag vågar nästan påstå att tiden utan Axel var värre än det jag gick igenom i trean. Och let me tell you, det var no piece of cake.
Fast det är två helt olika saker. Men när jag sitter här, inte helt nykter (kollar alla meningar två (ibland tre) gånger för att vara på den säkra sidan) så känner jag att trots all skit jag fått för att jag har blivit tillsammans med Axel igen, trots att jag ibland är livrädd för att bli sårad, trots allt detta, så är det ändå värt det.
Peace out!
Jag tror att det är skillnad på att inte vilja vara med någon och älska någon och att vänja sig vid att vara utan den personen. Jag började vänja mig vid ett liv utan Axel, no doubt about it. Men jag ville inte. Varje morgon vaknade jag och saknade honom, längtade efter honom. Jag vande mig vid ett pissigt liv, men jag var allt annat än lycklig. Jag vågar nästan påstå att tiden utan Axel var värre än det jag gick igenom i trean. Och let me tell you, det var no piece of cake.
Fast det är två helt olika saker. Men när jag sitter här, inte helt nykter (kollar alla meningar två (ibland tre) gånger för att vara på den säkra sidan) så känner jag att trots all skit jag fått för att jag har blivit tillsammans med Axel igen, trots att jag ibland är livrädd för att bli sårad, trots allt detta, så är det ändå värt det.
Peace out!
Dessa journalister...
Efter att ha scrollat förbi tusentals bilder på Victoria och Daniels bröllop (Jo, jag tittade på vigseln. Ja, jag bölade) hittade jag denna artikel:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7338019.ab
Det handlar alltså om en kvinna i Danmark som genom den danska motsvarigheten till Arbetsförmedlingen fått praktik - på en bordell. Förlåt, men hahahahaha! Det visar verkligen hur fel det kan bli om systemet inte är rätt. Förmodligen handlar det om att Arbetsförmedligen får en liten slant för alla de ger en sysselsättning - oavsett hur bra eller dålig den är.
Sedan kan man ju fråga sig om det var kvinnan som föreslog praktik på bordellen, då det står att det var hon som hittade annonsen om "kropp mot kropp"-massage. Ville hon praktisera där? I så fall är det snarare ett fall för Jerry Springer än för arbetsförmedligen och fackförbundet?
För övrigt förundras jag lite av denna mening "... politiker kräver nu besked av arbetsmarknadsministern och socialministern om det är rimligt att kvinnor skickas till bordeller för arbetsträning.". Är det bara väldigt dåligt skrivet av journalisten i fråga eller är det så att politikerna faktiskt undrar om det är okej för kvinnor att skickas på sådan arbetsträning? Skulle det vara solkklart om frågan hade gällt en man? I så fall (förlåt om jag inte ser det självklara svaret...), skulle de vara helt för det eller helt emot det? Hur menar man egentligen?
Även om det är små frågor att haka upp sig på, så kan jag i mitt stilla sinne undra vad det faktum att kvinnan är vietnamesisk har med saken att göra? Ingenstans i artikeln står det hur gammal kvinnan är eller (vilket jag ifrågasatte tidigare) varför hon ens tog upp annonsen med "kropp mot kropp"-massage. Men att hon är från Vietnam, det är självklart väldigt viktig fakta att ha i en situation som denna (?).
Ja ja, jag kanske bara är petig, men ofta tycker jag att journalister fokuserar på helt fel saker. Jag som läsare behöver inte veta om hon ursprungligen kommer från Vietnam, det finns annat i denna historia som är mer intressant att ta reda på och borde man inte som journalist känna samma sak?
För övrigt var jag med om en liten kulturkrock igår. Det var trevligt, men väldigt långt från vad jag är van vid.
Puss och kram!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7338019.ab
Det handlar alltså om en kvinna i Danmark som genom den danska motsvarigheten till Arbetsförmedlingen fått praktik - på en bordell. Förlåt, men hahahahaha! Det visar verkligen hur fel det kan bli om systemet inte är rätt. Förmodligen handlar det om att Arbetsförmedligen får en liten slant för alla de ger en sysselsättning - oavsett hur bra eller dålig den är.
Sedan kan man ju fråga sig om det var kvinnan som föreslog praktik på bordellen, då det står att det var hon som hittade annonsen om "kropp mot kropp"-massage. Ville hon praktisera där? I så fall är det snarare ett fall för Jerry Springer än för arbetsförmedligen och fackförbundet?
För övrigt förundras jag lite av denna mening "... politiker kräver nu besked av arbetsmarknadsministern och socialministern om det är rimligt att kvinnor skickas till bordeller för arbetsträning.". Är det bara väldigt dåligt skrivet av journalisten i fråga eller är det så att politikerna faktiskt undrar om det är okej för kvinnor att skickas på sådan arbetsträning? Skulle det vara solkklart om frågan hade gällt en man? I så fall (förlåt om jag inte ser det självklara svaret...), skulle de vara helt för det eller helt emot det? Hur menar man egentligen?
Även om det är små frågor att haka upp sig på, så kan jag i mitt stilla sinne undra vad det faktum att kvinnan är vietnamesisk har med saken att göra? Ingenstans i artikeln står det hur gammal kvinnan är eller (vilket jag ifrågasatte tidigare) varför hon ens tog upp annonsen med "kropp mot kropp"-massage. Men att hon är från Vietnam, det är självklart väldigt viktig fakta att ha i en situation som denna (?).
Ja ja, jag kanske bara är petig, men ofta tycker jag att journalister fokuserar på helt fel saker. Jag som läsare behöver inte veta om hon ursprungligen kommer från Vietnam, det finns annat i denna historia som är mer intressant att ta reda på och borde man inte som journalist känna samma sak?
För övrigt var jag med om en liten kulturkrock igår. Det var trevligt, men väldigt långt från vad jag är van vid.
Puss och kram!
Mojito madness.
De följade dagarna har sett ut så här:
Onsdag: Jag och Axel åkte in till stan, träffade Cissi och Vicky och åt sushi (nomnomnom) varpå jag gjorde av med ca. 2000 kronor. Jag köpte ett par träningsbyxor och ett träningslinne, ett par rosa solglasögon och två par tygskor (rosa och svarta) på Stadium, lite smågrejer för rengöring på Kicks och så en bikini och en balconette-bh på Twilfit. Utöver detta fick jag ett par örhängen och ett halsband (jättefina!) av min käresta. Han bara helt sonika bestämde sig för att köpa dem åt mig, för jag tyckte att de var fina. Ibland slår det mig hur lyckligt lottad jag är som har en man som gör mig lycklig. Hehehehe, fast det gör han även om han inte köper smycken åt mig, men ni förstår vad jag menar. Sedan åkte vi till far min och åt mat och tårta och firade honom tills vi höll på att somna stående.
Torsdag: Jag jobbade på dagiset hela dagen och sen åkte jag hem till Axel. Och nu ska ni få höra vad vi gjorde efter middagen. Vi bakade världens mest onyttiga tårta. Jag, gottegriswen/kakmonstret själv, mådde illa om jag åt för mycket tårta på samma gång, för den var så fruktansvärt full av socker. Så här, va: Först tårtbotten (choklad), sedan en hel burk Nutella med mashmallows och kokos följt av ett till lager, nu med hallonsylt och mosad banan, sista lagret tårtbotten och sedan grön grädde, grönt dekorations...slem (sånt där på tub), chokladsås och mashmallows. Herre min je vilken sockerkick man fick. Sedan tittade vi på Morgan Pålsson - världsreportern, jag höll på att garva ihjäl mig. Sova, sova, sova. Det var lätt när blodsockret föll som en jag vet inte vad när tårtbiten tog slut.
Fredag: Inget jobb, inget plugg. Vi sov till typ ett, spelade spel hela dagen och gjorde i stort sett ingenting. På kvällen åt vi tårta och då kom jag på att jag inte varit ute på hela dagen så det i kombination med sockerkicken gjorde att jag först gjorde massa sit ups och solhälsningar och sedan tvingade med Axel ut på en kvällspromenad. Vi gick typ 50 meter, sedan höll vi på att trampa på en groda och det var asmörkt och blött (mitt ute i skogen i Tungelsta) så vi gick hem igen.
Idag gick vi upp med tuppen för jag hade gett mig fasen på att gå på ett spinningpass på Friskis kl 9.30. När jag kommer dit, halvsovandes och med tanken att jag nog mest skulle fjösa med på passet, möttes jag av Jenny som skulle köra spinningen. Jag blev så glad så det gick ju liksom inte att köra mjukt idag. Jag körde på av bara attsingen och jisses vad trött jag blev. Men kul var det.
Nu sitter jag och är typ helt död i benen och försöker återfå lite energi, för i kväll ska jag hem till en kollega från dagis och dricka mojito! Det ska bli jättekul att få vara med henne och träffa hennes två tjejkompisar. Som vikarie känner man sig ofta ganska "bara vikarie"; man får inte vara med på planeringsmöten, man kan aldrig förbereda sig på vilka barn man ska ha och man får aldrig tid att riktigt connecta med de andra i personalen. Så det kändes så himla kul när hon bjöd hem mig. Hihihi!
Axel är för tillfället omöjlig att nå, då han spottar snus och dricker bira med de andra männen. De befinner sig ute i Orsa och meckar med bilar idag. Och i kväll. Och hela morgondagen. Jaja, man måste väl låta dem leka av sig ibland också, hehe.
Om jag orkar/hinner ska jag försöka flörta lite med min kamera och kanske ta några bilder på det jag köpte och så. Det vore ju trevligt med lite bilder för omväxlings skull, inte bara massa tomt snack.
För övrigt tänker jag inte, på något sätt, delta i festligheterna runt Kronprinsessans och Daniels bröllop. Visst, det är väl roligt för dem att de har funnit varandra, men utöver det; couldn't care less, typ. Det har varit så mycket ståhej kring det här och jag kan förstå, det ger enormt med publicitet till Sverige, men kom igen, är det verkligen så kul?
Over and out, puss och kram!
Onsdag: Jag och Axel åkte in till stan, träffade Cissi och Vicky och åt sushi (nomnomnom) varpå jag gjorde av med ca. 2000 kronor. Jag köpte ett par träningsbyxor och ett träningslinne, ett par rosa solglasögon och två par tygskor (rosa och svarta) på Stadium, lite smågrejer för rengöring på Kicks och så en bikini och en balconette-bh på Twilfit. Utöver detta fick jag ett par örhängen och ett halsband (jättefina!) av min käresta. Han bara helt sonika bestämde sig för att köpa dem åt mig, för jag tyckte att de var fina. Ibland slår det mig hur lyckligt lottad jag är som har en man som gör mig lycklig. Hehehehe, fast det gör han även om han inte köper smycken åt mig, men ni förstår vad jag menar. Sedan åkte vi till far min och åt mat och tårta och firade honom tills vi höll på att somna stående.
Torsdag: Jag jobbade på dagiset hela dagen och sen åkte jag hem till Axel. Och nu ska ni få höra vad vi gjorde efter middagen. Vi bakade världens mest onyttiga tårta. Jag, gottegriswen/kakmonstret själv, mådde illa om jag åt för mycket tårta på samma gång, för den var så fruktansvärt full av socker. Så här, va: Först tårtbotten (choklad), sedan en hel burk Nutella med mashmallows och kokos följt av ett till lager, nu med hallonsylt och mosad banan, sista lagret tårtbotten och sedan grön grädde, grönt dekorations...slem (sånt där på tub), chokladsås och mashmallows. Herre min je vilken sockerkick man fick. Sedan tittade vi på Morgan Pålsson - världsreportern, jag höll på att garva ihjäl mig. Sova, sova, sova. Det var lätt när blodsockret föll som en jag vet inte vad när tårtbiten tog slut.
Fredag: Inget jobb, inget plugg. Vi sov till typ ett, spelade spel hela dagen och gjorde i stort sett ingenting. På kvällen åt vi tårta och då kom jag på att jag inte varit ute på hela dagen så det i kombination med sockerkicken gjorde att jag först gjorde massa sit ups och solhälsningar och sedan tvingade med Axel ut på en kvällspromenad. Vi gick typ 50 meter, sedan höll vi på att trampa på en groda och det var asmörkt och blött (mitt ute i skogen i Tungelsta) så vi gick hem igen.
Idag gick vi upp med tuppen för jag hade gett mig fasen på att gå på ett spinningpass på Friskis kl 9.30. När jag kommer dit, halvsovandes och med tanken att jag nog mest skulle fjösa med på passet, möttes jag av Jenny som skulle köra spinningen. Jag blev så glad så det gick ju liksom inte att köra mjukt idag. Jag körde på av bara attsingen och jisses vad trött jag blev. Men kul var det.
Nu sitter jag och är typ helt död i benen och försöker återfå lite energi, för i kväll ska jag hem till en kollega från dagis och dricka mojito! Det ska bli jättekul att få vara med henne och träffa hennes två tjejkompisar. Som vikarie känner man sig ofta ganska "bara vikarie"; man får inte vara med på planeringsmöten, man kan aldrig förbereda sig på vilka barn man ska ha och man får aldrig tid att riktigt connecta med de andra i personalen. Så det kändes så himla kul när hon bjöd hem mig. Hihihi!
Axel är för tillfället omöjlig att nå, då han spottar snus och dricker bira med de andra männen. De befinner sig ute i Orsa och meckar med bilar idag. Och i kväll. Och hela morgondagen. Jaja, man måste väl låta dem leka av sig ibland också, hehe.
Om jag orkar/hinner ska jag försöka flörta lite med min kamera och kanske ta några bilder på det jag köpte och så. Det vore ju trevligt med lite bilder för omväxlings skull, inte bara massa tomt snack.
För övrigt tänker jag inte, på något sätt, delta i festligheterna runt Kronprinsessans och Daniels bröllop. Visst, det är väl roligt för dem att de har funnit varandra, men utöver det; couldn't care less, typ. Det har varit så mycket ståhej kring det här och jag kan förstå, det ger enormt med publicitet till Sverige, men kom igen, är det verkligen så kul?
Over and out, puss och kram!
Life's so very simple, just like "lalala".
Idag skulle jag gå upp klockan nio. Jag försov mig. Eftersom jag desutom fastnade framför datorn (Dawson's Creek <3) så reducerades min träningstid från ca. 1,5 h till... eh, ja, hehehe.... 20 minuter. Men, som min vän Sofia sa idag "Den bästa träningen är den som blir av" och i denna anda stånkade och svettades jag i alla fall de 20 minuterna. Detta dels för att jag och Axel var på pizzabuffé igår och dels för att jag drömde att jag, på ett öppet hus på dagis, tryckte i mig typ 20 munkar. Mellan tuggorna sa jag till chockade föräldrar att "Mann måste ju passa på". Panik, eftersom jag försöker bli lite nyttigare (Glöm allt jag sa om pizzabuffén, hehehe).
Aa men jag måste berätta om min dag igår. Jag sa ju att jag inte skulle göra något alls. Jag tog det verkligen på allvar. Vaknade och bloggade lite innan jag spelade The Sims och Axel spelade Halo. Sedan åkte vi till Pizza Hut och kökade pizzabuffé och när vi kom hem igen vid typ halv två så var vi lite mätta så vi skulle bara ta en powernap och bli lite mänskliga. Hehehe, vi sov till typ 17. Sedan skjutsade Axel hem mig (han åkte i alla fall och tränade sen) och jag satte mig vid datorn och kollade på Dawson's Creek hela kvällen. Fett värd dag. Rekommenderas starkt någon gång ibland.
Nu sitter jag och väntar på att Axel ska komma hit. I morgon ska vi åka in till stan, äta lunch och shoppa lite innan vi åker till pappa och firar hans födelsedag. Jag har kommit på en asbra present! Är så himla nöjd med mig själv, hehe.
En av anledningarna till att jag älskar att jobba på Friskis är att alla är så himla glada och trevliga. Som idag, en ny motionär kom in och ville köpa kort. Hon babblade på om allt och inget och bara... gav mig en väldigt trevlig pratstund. Det är hästlängder från att jobba på McDonalds. Som jag brukar förklara det; till Donken komemr folk som är hungriga och griniga och har varit på Coop i typ 3 h men till Friskis kommer folk för att de vill, för att de mår bra av det och blir glada. Det är en helt annan energi. Bara så att ni vet.
Puss och kram.
Aa men jag måste berätta om min dag igår. Jag sa ju att jag inte skulle göra något alls. Jag tog det verkligen på allvar. Vaknade och bloggade lite innan jag spelade The Sims och Axel spelade Halo. Sedan åkte vi till Pizza Hut och kökade pizzabuffé och när vi kom hem igen vid typ halv två så var vi lite mätta så vi skulle bara ta en powernap och bli lite mänskliga. Hehehe, vi sov till typ 17. Sedan skjutsade Axel hem mig (han åkte i alla fall och tränade sen) och jag satte mig vid datorn och kollade på Dawson's Creek hela kvällen. Fett värd dag. Rekommenderas starkt någon gång ibland.
Nu sitter jag och väntar på att Axel ska komma hit. I morgon ska vi åka in till stan, äta lunch och shoppa lite innan vi åker till pappa och firar hans födelsedag. Jag har kommit på en asbra present! Är så himla nöjd med mig själv, hehe.
En av anledningarna till att jag älskar att jobba på Friskis är att alla är så himla glada och trevliga. Som idag, en ny motionär kom in och ville köpa kort. Hon babblade på om allt och inget och bara... gav mig en väldigt trevlig pratstund. Det är hästlängder från att jobba på McDonalds. Som jag brukar förklara det; till Donken komemr folk som är hungriga och griniga och har varit på Coop i typ 3 h men till Friskis kommer folk för att de vill, för att de mår bra av det och blir glada. Det är en helt annan energi. Bara så att ni vet.
Puss och kram.
