Fin dag.
Hej svejs!
Idag har jag haft en superbra dag! Jag har varit på lunch med min mamma (hon tyckte att tatueringen var ganska stor) följt av en föreläsning och sedan åkte jag hem och pluggade järnet innan middagen. Hur skönt som helst att känna att man faktiskt har lite koll!
Nu ska jag packa ihop mig för att kunna åka till karln över helgen. Mysigt!
Puss puss!
(P.S. Ibland är autocorrect i mobilen inte så bra. Skulle skriva "trevlig helg, puss" till mamma, men det var tur att jag kikade en extra gång innan jag skickade, för t9 hade fått det till "trevlig helg, pucko". Hehehe. D.S.)
Tatuerad!
Hej på er!
Gissa vad jag gjorde igår?! Ja, det framgår ju liksom av rubriken, hihi.
Jag är supernöjd! Och det gjorde inte så ont som jag trodde att det skulle göra. Jag hade liksom byggt upp världens nervositet, ganska medvetet, för att på så sätt få en trevlig överraskning när det inte gjorde så ont. Visst, hjärtat ligger ju mitt på den ryggkotan som sticker ut, så den gjorde rätt ont, men det var bara att bita ihop.
Tänk vad coolt att jag vågade göra det här! Har funderat på det i flera år nu och jag kände helt enkelt att nu var det do or die. Det blir ju inte mindre läskigt om ett halvår så vad väntar jag på? Haha, dock var min sista tanke innan han började tatuera "Vad FAN gör jag? Är jag helt sjuk i huvudet heller?!" men då var det ju redan för sent för att gå därifrån, haha.
Men ja, det här är bara ännu ett bevis på vad jag faktiskt klarar om jag bara ger mig fasen på det. Så det så!
Idag ska jag först äta lunch med mamma (hon var väldigt snabb på att bjuda mig på lunch just idag, någon annan som ocks tror att hon vill inspektera mig?) och sedan blir det kursens sista föreläsning. SKönt! Sen är det bara tentaplugg kvar. I'm so psyched!
Puss och kram, ta hand om er!
Begränsningar.
Nu har skolan börjat igen och jag måste erkänna, efter ett halvårs sjukskrivning är det fasen så tufft att komma tillbaka. Helt plötsligt ska jag inte bara orka och hinna plugga på heltid, jag ska dessutom hålla mig till matschemat med allt vad det innebär och så ska jag hålla igång mina steg. Varje dag. Det är superfrustrerande, det finns liksom inget rum för snedsteg, vilket så klart är bra på ett sätt, men det känns liksom inte... mänskligt. Ni vet hur man vissa dagar bara känner "Nä, idag spöregnar det och jag har massa plugg att ta itu med, jag har faktiskt ingen lust att gå åtminstone 5 km idag"? Jag får inte ha såna dagar. Om jag står hela dagen och städar och fixar så att svetten rinner måste jag ändå se till att få mina (åtminstone) 10.000 steg. Om jag har föreläsning mellan 10-13 måste jag ändå på något vänster äta min lunch kl 12. Om jag borde äta havregrynsgröt till middag för att pengarna tryter, så går inte det. Nu kanske jag är lite väl negativ. Men det tar på krafterna att alltid förvänta sig 110 % av sig själv, inom alla områden.
Men om man ska se på saker och ting positivt så har jag i alla fall blivit tusen gånger bättre på att lyssna på kroppens egna signaler om när den inte orkar. Jag har blivit bättre på att prioritera mig själv och inte andra och jag har blivit bättre på att faktiskt tycka att det är okej (till och med bra) att göra så.
Nu ska jag faktiskt gå och lägga mig, känner att det är det bästa just nu, jag får nog inte ut något mer av den här dagen hur jag än försöker.
Ta hand om er där ute!
Puss <3
Börjar för övrigt längta efter det här...
Söndagsrutin.
Hallå i stugorna!
Jag har fått en ganska nice rutin på sistone - är hos karln på helgen, gör roliga saker/myser och så på söndagarna åker vi tillsammans och storhandlar. Sen kör han hem mig, jag gör matlådor, tvättar (meddelande till de stackare som aldrig får den här tvättiden på söndagar - sorry) och städar. Det är faktiskt ganska mysigt att veta hur dagen ska se ut, dessutom vet jag att vissa saker inte blir gjorda om jag inte planerar in dem.
Igår åkte vi ner till naturreservatet med K:s föräldrars hund Pajas och så gick vi en runda runt sjön (6 km). Stört mysigt! Pajas badade i både sjön och lerpölar, åt blåbär och jagade fåglar, väl vid bilen igen var han snarare mörkbrun än ljusbrun av all lera, men han såg ändå väldigt lycklig ut (haha, och rolig). Jag tror att karln också njöt faktiskt, det var mysigt att göra något vi inte brukar göra.
Nu ska jag damma och dammsuga och sedan blir det till att planera veckan. Jag gillar det!
Puss och kram.
