Jag kom på att jag nog är världens sämsta på att fullfölja. Till exempel idag, jag skulle skriva min individuella uppgift till skolan. Jag har tittat på ett avsnitt av Sjunde Himlen, tre av The Hills, intagit massa flatbröd och skrivit.... typ en halv sida individuell uppgift.

Ett annat exempel är att jag gav er en fin cliff hanger här för typ.. två veckor sedan. Jag hade en överraskning. Som jag glömde att berätta om sen.....

Så då kan jag väl lika gärna vänta ett tag till?

The Hills och flatbrödsmackorna ropar på mig, jag kanske ska göra dem sällskap?

Gavin vet vad som gäller.

I kväll har jag haft en liten annorlunda form av hemmaspa.

För er som undrar är det där min överarm, inkletad i en djuprengörande tee tree-ansiktsmask. Det är nämligen så att jag har nån slags förkärlek till att få röda och knottriga överarmar och jag har prövat allt. Tja, förutom ansiktsmask då. För att jag ska se om det ger något resultat valde jag att bara ansiktsmaska ena armen. Funkar det här har jag alltså en röd och en vit arm...

Och innan ni klagar på nivån på groteskhet i bilden ovan, sätt er ner och fundera på detta; vet ni hur sablans svårt det är att ta en bild på sin överarm utan att den blir grotesk? Särskilt då den alltså är geggig av ansiktsmask.

Följande kändisar såg mina hökögon idag ute på stadens gator och torg:

* Cher
* Ingvar Oldsberg
* John Lennon
* Ulrica Johansson (en av tv4:as hallåor)

Vid närmare eftertanke så var det nog inte John Lennon. Men de andra är jag ganska säkra på!

Alternativt är minneskonstruktion ett ord som skulle vara användbart här.

... var så fruktansvärt kostigt och lite läskigt.

Jag har ingen aning om hur drömmen var i det stora hela, jag vet bara att i slutet var det typ filmmusik. Ni vet när något läskigt händer så liksom duu-nuuuuh... eller alltså dööuuu... eller äcsh. Ni vet kanske vad jag menar i alla fall? När man letar efter the bad guy och så helt plötsligt är han där och doooong. För i helvete, jag vet inte.

I alla fall. Så lät det. Och sen! Sen var det en hel familj med människor som såg ut exakt som den lilla dockan i Saw. Hela familjen. fast lite mer som asiatiska dockor. Sedan vaknade jag helt klarvaken, kollade ut och såg att det regnade, kände på elementet att det var varmt, kollade på klockan, kvart över tre, och sedan somnade jag om.

Creepy.

Igår var jag på kårmöte och jag gjorde den där klassiska tabben. Ni vet, man kommer till mötet och är lite lagom blyg, tar bara en liten kopp kaffe och inget mer.
Tabbe 1: Jag var för mesig för att våga fråga om de hade mjölk så jag satt där med mitt svarta kaffe och låtsades att jag aldrig druckit något godare.
Tabbe 2: Jag tog en macka. En. Sedan satt jag halva mötet och stirrade på allt annat gott som fanns där på fikabordet. Nomnomnomno... Jaha, skulle man lyssna på vad alla andra säger? Jag drömmer om skagenröra.

Sedan var jag på Friskis och skulle ha mitt första värdpass. Då står man typ längst fram med ledaren, så det kändes som att precis alla såg hur otränad jag var. Jag kände mig lite klen och tafatt, men jag valde att ignorera både det och folks blickar. Det gick sisådär. För övrigt bar jag rött hårband, rött linne, röda byxor, röd-vita strumpor och röd-svarta skor. Till detta hade jag dessutom ett illrött ansikte, innan ag blev så trött att det förmodligen blev likblekt, alltså helt i Friskis färger. Om det var snyggt eller inte på mig, det kan diskuteras.

Jag traasslade till det lite för mig själv igår.

Jag (tänker för mig själv): Hm... I morgon kan jag visa i bloggen vad jag har gjort. Så får Axel se på fredag när han kommer hit!

Fem minuter senare på msn:

Jag: Axel, varför läser du aldrig min blogg längre?
Axel: Jag kan börja läsa igen! Vad är adressen?
Jag: mississa.webblogg.....fast nej du får inte läsa!
Axel: Nähä?
Jag: Nej men nu kan jag ju inte avslöja vad jag gjort!

Så aa. Jag kan inte avslöja något förrän på fredag. Men det gör inget, jag har ändå inte tagit mig i kragen och genomfört planerna än så det hade ändå inte varit så mycket att visa. Mer än mig förstås.

Om ni väntar snällt så har jag en överraskning till er i morgon. Tänkte avslöja det redan idag men jag har inte fått i mig någon middag än så det är första prioritet och sedan kommer mina tighty whities som just nu snurrar runt i en centrifug nere i källaren. Jag hoppas bara att ingen snor dem, mina älskade underkläder. De är ju så dyrbara (om inte annat blir det kallt om skinkorna utan dem).

God morgon, god mooorgon, hör fåglar sjunga glatt....!

Ja, likt en speedad Duracell-kanin är jag nu uppe och skuttar. Inte för att jag är särskilt pigg eller för den delen utvilad (fyra timmars sömn brukar inte göra så mycket för att motverka påsarna under ögonen, snarare tvärtom) utan, mina kära vänner, för att jag har druckit kaffe. Ååh detta underbara beroende! Så här såg det ut när jag serverade mig själv en kopp:

Eller, så såg det inte riktigt ut. Bilden googlade jag (Förresten, googla själv på latte art, det är hur coolt som helst!) men däremot tror jag att det är en likadan mugg som jag har... Hm, det kanske är mitt morgopnkaffe i något slags parallellt universum där jag behärskar konsten som är latte art? I såna fall hoppas jag att jag även behärskar något annat coolt, typ konståkning på världsnivå, det vore grymt.

Igår bestämde jag mig förresten för att det snart är jul. Bara så att ni vet. Jag har redan börjat värma upp vad gäller att lyssna på jullåtar. Även om jag hoppas i mitt stilla sinne att mina hörlurar inte läcker, så vette fasen, för det kändes som att jag fick en och annan blick som sade "Nehe du lilla flicka, än är det långt kvar. Gå tillbaka till att lyssna på sommarlåtar nu innan jag raderar din adress från tomtens lista". Eller så är jag bara paranoid. Dewt är ju trots allt inget man vill. Att bli raderad från tomtens lista, alltså.

Jag har inte direkt hemlighållit att jag försöker gå ner i vikt, men jag har inte heller flaggat för det. Mest kanske för att jag vet att det går bättre om jag liksom får ta det i lugn och ro, i min egen takt. Det känns som att om man snackar för mycket om det så jinxar man det liksom. Men nu tycker jag att det kanske kan vara ett bra sätt att faktiskt skriva ner sina tankar om hela processen. Sen om ni är intresserade eller inte, det återstår att se.

Sedan jag började med detta för 12 veckor sedan har jag gått ner 3.8 kg. Det kanske inte verkar vara så mycket alls, men jag ser det som en del av utmaningen att gå ner i vikt i lagom takt, kanske hellre lite för långsamt än för fort. För fort kan jag liksom redan.

I morse var det invägning igen. Väger mig alltid på måndagar, dels för att hemsidan jag gått med på för viktminskningen har det som standard och sedan känns det liksom självklart. Ni vet, när man suttit där hela helgen och svullat tills det sprutar godis ur öronen på en och man mumlar mellan tuggorna att "i morgon, då börjar mitt nya liv".  Och lite så är det. Inte att mitt liv började den 28 juni sådär helt vips, men jag kör på det varje måndag. Oavsett vad vågen säger och oavsett hur veckan har sett ut, så är det en ny vecka framför en, liksom det kommer en ny dag i morgon oavsett hur många kalorier man tryckt i sig idag.

Ja, invägningen. Eftersom den föregående veckan har kantats av förkylning och ett paket kakor och lite chips (okej, en massa chips. Typ en hel påse på en dag. Och massa alkohol. Och ett fyllebesök på Donken. Men sen - inget mer onyttigt! Okej, förutom den där Marabou Schweizernöt. Men det var bara för att den liksom ropade på mig där den låg på hyllan i affären) så förväntade jag mig inget annat än ett plus denna vecka. Men så hade jag gått ner i vikt! I och för sig bara 1 hg, men ändå. Hehe, jag tror att det här har varit lite som Biggest Loser för mig, fast med motsatt effekt. där ser man människor som går ner typ 4 kg i veckan och bölar ögonen ur sig för att de inte gått ner mer och hemma hos mig blir det glädjedans i bara mässingen när jag gått ner 1 hg. Men som sagt, jag klagar inte.

För övrigt hade jag mitt första pass i repan på "nya Friskis" idag. Det var intressant och inte alls så svårt som jag trodde det skulle vara. Jag har nog fått mycket gratis p.g.a. att jag jobbat inom Friskis tidigare också, även fast det itne är samma datasystem eller något sånt.

Tilläggas bör också att om jag hade haft en Guinness rekordbok nu, så hade jag tagit reda på vem som erhåller världsrekord i mängden snor man kan snyta ut ur näsan på en och samma dag, sedan skulle jag ringa till Guinness alternativt ringa till världsrekordhållaren själv och beklaga sorgen, då jag utan tvekan har slagit rekordet idag. Oavsett tidigare världsrekordmängd, så har jag slagit det med hästlängder. Vinner man någonting mer än ära? Lite stålar skulle sitta fint. Pappersnäsdukar tas också gladeligen emot.

I morogn är det skola och jag ska åka dit lite tidigare för att förbereda mig inför grupparbetet som följer. Fårgan är bara hur jag ska ta mig upp typ halv sex i morgon bitti. Kanske dags att sova snart?

Haha, angående människan som ligger på förstaplats vad gälelr världsrekordet - jag snor platsen!

Idag ska Miss Issas lägenhet intas av fint folk. Närmare bestämt mor, styvfar och bror som kommer på besök. Detta har lett till insikten om att lägenheten kanske behöver piffas till lite, städas lite, få ett besök från Anticimex? Nu håller jag på att städa för fullt här, nästan som tanterna i Rent Hus. Men bara nästan.

Fördelen med en lägenhet som endast är på 20 kvadratmeter är att det inte blir så fruktansvärt stora ytor att städa. Det är inte så att när jag är klar i det ena hörnet så har det andra redan blivit dammigt igen. Min dammsugarsladd är 13 meter lång, varför min far tyckte att jag behövde denna extra långa sladd övergår mitt förstånd. Jag tror att jag skulle kunna dammsuga grannarnas lägenheter också, utan att en enda gång behöva byta kontakt till sladden. Jag kanske ska starta en städfirma?

Jag har ett microproblem. Med det menar jag inte att det är ett väldigt, väldigt litet problem. Min micro är så tjock att jag måste öppna skåpet för att kunna öppna micro-luckan.

När man precis har flyttat hemifrån lär man sig många saker. Till exempel att:

det faktiskt blir stökigt jättefort

det är aningens kontraproduktivt att öppna fönstret för att det är så jädrans varmt inne, samtidigt som man glömt att stänga av spisplattan som alltså står på högsta värme och värmer upp lägenheten

när man köper ett paket mjölk så tar det slut jättefort och när man köper två paket så hinner mjölken bli dålig

Utöver detta börjar man fundera över livets stora frågor, sånt där som Sokrates säkert satt och tänkte på varje dag:

Hur kommer jag att lukta? (Ni vet, alla familjer har en egen lukt, men sin egen lukt känner man ju aldrig...)

Vilket skåp ska jag ställa pastan i?

Hur mycket hörs jag?

Tänk om jag luktar jätteäckligt och ingen säger till? (Se första livsfrågan)

Hur i hela friden bokar man tvättstugan?