Min första rond mot en mascara skedde när jag var typ åtta år. Jag envisades med att jag skulle få pröva att använda mammas mascara. Det representerade liksom vuxenhet och skönhet. Självklart var mitt tillvägagångssätt inte särskilt graciöst, jag gjorde vad vilken åttaåring som helst hade gjort; petade mascaraborsten rätt in i ögat. Ni som själva har gjort detta vcet två saker; det gör så in i helvete ont och man har mascara i halva fejjan.

Sedan dess har jag liksom fortsatt på samma spår. Jag kladdar. Efter att ha lagt på mascara ser jag ut som en tvättbjörn tills jag tagit bort det överflödiga, det vill säga ungefär 4/5 av allt smink. Detta har jag lärt mig av min mamma.

Nu kanske ni i era stilla sinnen undrar; jaha, när kommer i-landsproblemet? (Konstpaus) Nu!

Att kladda och leva runt med mascaran har funkat väldigt väldigt bra, fram till dess att yours truly bestämde sig för att det nog var klokt att investera i en vattenfast mascara. Då insåg hon ganska snabbt att hennes sminkningsritualer var tvungna att modifieras en smula eftersom vattenfast mascara torkar väldigt, väldigt fort. Problemet är att det helt enkelt inte går att inte kladda. Jag börjar tro att jag är född till denna värld med ett enda syfte; att kladda mascara.

Sen blir jag så fruktansvärt irriterad på trettonåriga tjejer som sitter på bussen och sminkar sig. Liksom, jag har aldrig kunnat och kommer aldrig kunna sminka mig någon annanstans än i mitt badrum, där det finns vatten, tops, stora speglar och en väldig brist på skumig busskörning.

När jag var på Model House och skulle bli fotad, så frågade jag make up-tjejen om hon hade några tips för att råda bot på problemet. Hennes väldigt intelligenta svar var till så stor hjälp att jag funderar på att ge henne Nobelpris i nåt. Typ smarta svar.

"Kladda inte då..."

Jaja, jag ville bara dela med mig av min historia så att andra människor i svåra tider kan finna tröst i att de inte är ensamma. TIllsammans kladdar vi på!

(Ja jag är medveten om att vissa meningar i detta inlägg kan tolkas på lite mer... utmananade sätt. Men what to do, kladdar man, så kladdar man)

Är det bara jag som när jag ska logga in och råkar skriva fel lösenord gormar "JAG VEEEEEET!!!!" när texten Lösenordet stämmer inte dyker upp?

Idag har helvetet frusit till is, vågar jag ganska säkert påstå. Två gånger till och med. Det frös till is, sedan tinades det upp lite och sedan frös det på igen. Som svensk slaskvinter. Och så flög det förbi några små griseknoar också.

I morgon kommer Mathilda hem (mitt inre hoppar och skuttar som en fyraåring som ska få lördagsgodis). Jag har saknat henne ochdet ska bli jättekul att träffa henne. Jag skulle dock trycka lite på Ogilla-knappen nu om jag hade en, för hennes pappa har bestämt att de ska åka direkt tillGotland i övermorgon. Liksom, jättekul för Mathilda, men hallå, TÄNK PÅ MIG DÅ?!?! Hehehe.....

Som ni märker har det här med helvetets temperaturskillnader (Woooow, vad man skulle tjäna på att öppna en skridskobutik där nu) liksom tagit mig lite med överraskning, så jag känner mig lite... som att någon högre makt försöker spela mig ett spratt. Höhö, ni vet väl hur dramatisk jag är, så egentligen är det nog inte så farligt.

Igår var jag och Axel på parmiddag. Jag och Axel, de två mest osofistikerade människorna ever. Vi som sitter hemma i bara underkläder och frustar av skratt till Top Gear. Vi blev hembjudna på middag hos Olle och Min. Men trevligt var det! Jag gillar deras regel om att man inte får lämna huset om man inte är proppmätt, hehe. Och så gillar jag deras glassmaskin. När jag blir stor ska jag köpa två stycken, sen ska jag sitta och mumsa ur den ena byttan medan den andra gör ny glass. Herregud, jag kommer vara världens lyckligaste människa. Sen om jag får min Alto så blir jag ännu lite lyckligare. Jag ska sitta i min Alto och äta glass hela dagarna. Då behöver jag inte ens körkort! Bara en parkeringsplats och någon som parkerar den där åt mig.

Mitt liv är då fulländat.

Nej, puss och kram, nu ska jag äta frukost! (Ja jag vet, lite sent. Men bättre sent än aldrig, eller hur?)

Hejsan svejsan!

Jag öppnade på Friskis idag, vilket innebar att min skönhetssömn fick ett abrupt slut när klockan slog 05.15 i morse. Skönhetssömn och skönhetssömn... Då mina bihålor spökade och gjorde ont igår var det så svårt att gå upp att jag sov till i alla fall elva och således kunde jag inte somna förrän mitt i natten igår. Dessutom var det någon dåre som bestämde sig för att köra rally ute på stora vägen, fram och tillbaka, fram och tillbaka, och det var inte precis en ljudlös aktivitet att bedriva sådär klockan tre en torsdagmorgon. Suck.

Hur som helst har jag kommit fram till att det är väldigt väldigt trevligt att öppna på Friskis så här tidigt på morgnarna (idag öppnade jag kl 7). Man är sådär trevligt morgontrött och kan då sätta sig här med en kopp kaffe och läsa tidningar online samtidigt som det kommer in lite trevliga människor lite då och då. På morgnarna är folk... utvilade, helt enkelt. De är ännu trevligare än vanligt och det ligger liksom en "dagen har precis börjat och möjligheterna är oändliga"-anda i luften. Jag gillar det.

Igår satt jag och dreglade lite på SU:s hemsida, kollade igenom mina kursbeskrivningar och litteraturlista för första året. Omnomnomnom, hihi. Första året är det bl.a. psykologi och juridik som står på schemat. Jag är jättepeppad och planerar att spara mina böcker från min psykologikurs, då jag tror att de kan vara användbara när jag läser psykologikursen. Det är dessutom med fokus på socialpsykologi, vilket tveklöst var den roligaste delkursen under vårterminen som varit, så jag ser fram emot det något enormt. Tänk, om 3,5 år kan jag vara färdigutbildad socionom! Då kan jag alltså t.o.m. få betalt för att göra det jag gjort gratis hela livet (hehe); lyssna på folk och försöka vägleda dem och ge dem råd. Det som för tillfället känns som mitt största problem är att jag är rädd att jag ska bry mig för mycket. Det vill säga, att jag tar med mig jobbet hem. Funderar på lösningar och mår dåligt över någon annans situation och kanske över det faktum att jag inte kan hjälpa till så mycket som jag skulle vilja. Jag hoppas att det är något de tar upp under utbildningen, för det är väldigt viktigt. Visst, man ska självklart bry sig och vara engagerad i sitt arbete, men just i ett sånt här arbete tror jag att det är extra viktigt att kunna skilja arbetsliv från privatliv.

Hm, så mycket mer har jag nog inte att skriva om för tillfället. Mer än att idag är det tio dagar kvar tills jag fyller 20. Åldersnoja; check!

Puss och kram!

I morse gick jag upp klockan åtta (okej, halv nio) och satte mig nervöst vid datorn och väntade. Till slut, efter ca. 2 h, kom resultaten upp. Jag pratar om antagningen till höstens studier. I höst hittar ni mig på Stockholms Universitet, förmodligen med en massa litteratur om samhällskrav, psykologi och annat sjukt intressant.

Jag kom in på socionomutbildningen, här i Stockholm! Hela dagen har jag varit i extas, råflinat så fort någon frågat om jag sökt någon utbildning till hösten. Skuttat omkring hemma i bara handduk (jag är ensam hemma för tillfället så ingen skada skedd). Gett ifrån mig små "iiiih":n då och då när jag pratar med folk om det.

Dessutom är jag väldigt stolt över Axel, han kom in på den utbildningen han sökte! Jag har dock behövt jobba ganska flitigt hela dagen för att ignorera det uppenbara i detta; min älskling kommer flytta till Göteborg om ungefär en månad. Jag tänker inte tänka på det just nu, det går inte. Idag ska jag bara glädjas åt våra besked, i morgon kan jag fundera på framtiden.

Okej, nytt ämne, ignorera klumpen i magen.

Idag förvånade jag mig själv då jag faktiskt valde att köpa ELLE när jag var i mataffären. Liksom, jag tycker visserligen att det kan vara kul med mode och så, men jag har aldrig sett mig själv som en sådan människa som köper ELLE (vad det nu är för människor jag syftar på då). Ännu mer förvånad blev jag då jag faktiskt fann den ganska underhållande. Det var dock vissa saker jag blev lite förskräckt över, till exempel det faktum att de föreslår att man ska titta på barnavdelningen om man letar efter "tajta t-tröjor och stickat" eller att de verkar tycka att kurviga kroppar innebär stora bröst - inget annat. Dessutom var i stort sett ingenting i en prisklass lämplig för en student. Jag inser när jag läser det här att det låter som att jag egentligen inte tyckte att tidningen var bra alls, men det var den. Den var inspirerande, men inte så värst förankrad i verkligheten för min del.

För övrigt kan jag delge er information om att jag möjligtvis håller på att få bihåleinflammation. Det gör ont som fasen, bara av att... vara. Jag hoppas på att jag skrämde iväg den med all wasabi som jag åt idag under min och Cissis sushi-lunch. Fast nu när jag känner efter känns det som att jag har feber... Usch, hoppas inte.

Hur har er dag varit?

Puss och kram.

Idag är jag på ganska bra humör. Anlednignarna till det är några stycken; jag är käääääär i Axel, jag och Hanna ska ut i kväll, jag har träningsvärk i magen, Mathilda kommer hem snart, och ja, jag är allmänt glad bara.

Så mycket mer vet jag inte om jag har att skriva, jag bara kände att det var dags att skriva något nu.

Puss och kram!