Om nödsituationen inte innefattar någon som bara vill ha uppmärksamhet, för glo kan jag ju.

Igår pratade jag med en kompis på jobbet om vikten av att gå på HLR-utbildningar flera gånger. Hon var lite osäker på om hon skulle gå, eftersom det innebär att man blir "bestulen på en hel lördag" (En tanke som jag verkligen förstår... 9-17 en lördag om man dessutom jobbar samma tider mån-fre. Burr). Jag sa dock att det är lika bra att gå när man får chansen för man vet aldrig hur man kommer reagera i en nödsituation, så ju bättre det sitter desto större sannolikhet är det väl att man kan hantera vad som händer.

Väl...

Jag börjar tvivla ganska starkt på det där, eftersom jag insett att jag i vissa situationer är ungefär lika handlingskraftig som en kissnödig, uppspelt labradorvalp.

Exempel 1:
Jag står i receptionen på jobbet och pratar med M. Helt plötsligt ser han lite förvirrad ut och säger: "Ehm... du har en vattenpöl i receptionen....".
"Vaaaaaaa?!" utbrister jag och ser mig omkring. Då har kylen läckt så på receptionsgolvet är det en stor pöl med vatten. Jag ställer mig lite produktivt och råglor på pölen, som att den av ren förskräckelse skulle självtorka och helst laga kylen på köpet. Det gjorde den inte. Jag blev liksom tvungen att skicka iväg M, för jag var så upptagen med att panikartat stirra på pölen. Det tar kanske fem minuter innan jag kommer på att hämta moppen.

Exempel 2:
Jag vaknar idag och trycker som vanligt igång radion. Nähä, det gjorde jag visst inte. Då har jag väl glömt att sätta i sladden, tänkte jag, så jag sätter igång datorn först och fixar radion sen.

Hm, internet funkar inte. Datorn hittar inte ens mitt nätverk. Jag startar om datorn, den hittar ändå bara typ "JoOnTeS TeLeFåN" som nätverk. Tittar lite snabbt upp på nätverksroutern som står på en hylla. Den lyser inte. Tankarna snurrar lite. Jaha? Den ska funka, ju.

AHA! Det måste vara strömavbrott! Jag går upp och testar att tända lampan. No can do. Yes! Jag är så awesome som listade ut det där! tänker jag nöjt och ska sedan börja med frukosten. Eller vänta. Kan inte tina eller rosta bröd. Kan inte göra kaffe. Te? Nej inte det heller. Inser panikartat att allt i kyl och frys kommer tina och bli dåligt. Jag ringer pappa och får inget svar. Jag ringer mamma och får inget svar. Så jag gör det enda självklara - ställer mig i mitten av rummet och glor lite fånigt. Roterar lite åt höger.... glor på kylen. Roterar åt vänster och glor på datorn. Tillbaka till kylen. Kaffebryggaren (ÅH, jag som inte haft mjölk hemma på år och dar och därför inte kunnat dricka kaffe och nu när jag äntligen har mjölk så funkar inte kaffebryggarjäveln?!) och sedan brödrosten.

Jag kan berätta att jag nästan kissade på mig lite av lättnad över att allt helt plötsligt fungerade igen.

Så, summan av kardemumman är att jag kanske ska gå på HLR-kursen igen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0