Det är inte alltid jag orkar vara sådär hyperglad och rolig som jag försöker framstå som (mer eller mindre lyckat?) i den här bloggen. Som idag, när jag var en halv sekund från att skrika på vår lärare att hålla tyst, eftersom han höll halva diskussionen för sig själv. Det är nog därför jagi nte skulle passa som lärare trots allt, jag är också sådär äckligt egenkär. Hm, kanske inte heller är den mest önskvärda egenskapen om man ska bli socionom, hehe...?

Min poäng är att nu tänker yours truly sluta försöka vara någon hon inte är. Jag ska skriva det jag tänker och känner. Ibland blir det kanske roligt, ibland tänkvärt och förhoppningsvis oftast intressant. Ibland blir det nog helt hejdundrande tråkigt också. Men det är liksom så jag är, ganska... varierande.

Nu när jag fått detta infall anar jag en plötslig uppgång i antalet blogginlägg. Just för att jag är mig själv och skriver om det jag vill. Så, hoppas det är något för er. Om inte, hej svejs!

Amen.