Som jag påvisat många gånger i denna saliga blogg är barn ibland lite roliga. Och ibland lite kloka. Men framför allt är de ärliga. De kan peka på jättefinnen i pannan och säga "Fröken, varför har du en äcklig bula på huvudet?". De kan peta lite försynt på en och säga "Fröken, hur många barn har du i magen?" och de kan, när man försöker tvinga på dem mössan, vråla "Du är inte min kompis längre!".

I egenskap av fröken har man dock alltid stora öron. De är bra när man ska hålla koll på barnen, för i den stunden öronen inte är till användning längre (det vill säga när allt tystnar), då vet man att nåt är i görningen. Idag hörde jag två tjejer på förskolan viska, tissla och tassla bakom mig. Konversationen bestod av uppmaningar som:
"Du får säga!"
"Nej, du!"
Till sist kom den ena tjejen fram till mig.
"Fröken?"
"Ja?" Åh herregud, vad är det nu för fel på mig? Har jag en "sparka mig"-skylt på ryggen? Är mina skor stora? Har jag tappat en arm?
"Du är så vacker!"
Mahaha! Säger ungarna det, then it must be true!

Sen har jag även utfört en god gärning idag. När jag satt på tunnelbanan idag gick det nämligen på två tanter, daterade till typ 1800 kallt. De såg lite vingliga ut, så jag ställde mig så klart upp och erbjöd dem min plats. Det ledde till att alla under 60 som satt i samma del av tunnelbanan flög upp från sätena de med. Och det var ju tur, för annars hade de två tanterna fått dela säte, vilket i och för sig hade varit något jag gärna bevittnat för mitt eget personliga nöjes skull - en tusenårig tant som sitter i knät på en tusenettårig tant. Nästan lika häpnadsväckande som när jag och min vän såg två tanter äta klubba. De var möjligen så gamla att de inte hade några tänder att knapra med, men det kanske var klubbätandet som föranlett tandlossningen.
Hur som haver, det sägs att bästa sättet att själv bli glad är att hjälpa andra. Så det gjorde jag!

För övrigt kom jag nyss på att det är Towel Day om två dagar. Kruxet är bara att jag inte har någon skola eller någonting, faktum är att jag har planerat att sitta hemma och plugga. Jaha, vem fan ska då se min handduk?! Jag får väl springa ett varv runt huset kanske?