Jag vet, jag vet. Inläggen haglar inte direkt här. Det är inte så att man går in på min blogg och tänker "jisses, vad kvinnan skriver! Hur ska jag någonsin hinna ikapp med läsandet? Bäst jag ställer in midsommarens firande i sommarstugan, för vi har inget internet och jag vill inte missa ännu fler av damens fantastiska inlägg!". Inte riktigt.

Hur som haver, idag är jag hemma från jobbet. Jag har ont i halsen och har dessutom nackspärr. Det är grovt likt mitt tillstånd in the early days of körtelfebern of 2009. Och, för er smartbyxor där ute som i denna stund sitter och skakar på huvudet bakom skärmen, tänkandes "Nej men lilla vän, man kan inte få körtelfeber mer än en gång, så lägg ner med hypokondri-fasonerna och bit ihop, helt enkelt" (Jooo, erkänn! Det var precis så ni tänkte!) kan jag berätta att det finns olika former av körtelfeber och man kan få dem allihopa om man har otur! (Jag känner er så väl, tro inte att jag inte vet att ni klickade er fram på vårdguidens hemsida och nu sitter och söker på "körtelfeber, olika former av". Gotcha!) Sen att jag inte är läkare och egentligen inte har någon rätt att uttala mig i frågan (och dessutom själv inte sökt på Vårdguiden för att bekräfta min hypotes), det är en annan femma.

För att fortsätta med min självdiagnostisering kan jag meddela att jag idag bestämde mig för att jag har en spricka i foten. Sedan jag stukade den har det fortsatt att göra ont och såhär en månad efter händelsen kan jag fortfarande inte springa eller böja foten i vissa vinklar (typ sitta i skräddarställning). Så en spricka it is. Nu är bara frågan hur jag själv ska kunna gipsa foten, eftersom det inte är säkert att någon läkare är villig att hålla med mig i min bedömning av situationen.