Om jag inte visste att L:s mamma är en av världens bästa skulle jag nog fundera över hur L:s vardag ser ut. Idag har "vi" lekt att jag var sjuk. Minst en månad skulle jag vara sjuk och under tiden fick jag bara äta bananskal, sopor och glass blandat med senap och ketchup. Dessutom var mina enda repliker sådana som innefattade en enorm klagan över hur orättvist livet var och hur bra alla andra barnen hade det, de som fick äta godis och ta hem kompisar och leka.

Utöver detta fick jag mig en påminnelse om hur bokstavligt barn tar allt man säger.

L tar fram en pyttepyttepall till mig
L: Här är din kungatron!
Jag: Jag tror nog att min rumpa är liiiiite för stor för den där pallen
Jag går på toa och när jag kommer tillbaka har L tagit fram alla sina pallar och stolar och ställt på en rad.
L: Så, nu får till och med din stora rumpa plats!

Ja, tack för den <3