Både gårdagen och denna dag bjöd på ganska mycket turbulens, vilket har tagit all min energi. Vid 16 idag började jag gnälla "Mamma, är det okej att gå och lägga sig nu?". En snabb powernap blev till en och en halv timmes sömn. Undrar om jag kommer kunna somna i kväll? Fast det känns verkligen som att det inte kommer att vara några problem.

Jag kan inte sluta tänka att det är fredag idag. Jag har ingen skola i morgon och vi åt tacos till middag så det var liksom upplagt. Lite irriterande dock när man går in för att kolla vilka filmer som visas på tv i kväll och det bara är serier. Då får jag väl sitta framför datorn med min serie i stället (SATC <3).

Tanken med detta inlägg var faktiskt att jag skulle skriva något intressant, jag hade det till och med på tungan. Men när jag loggade in - tomt. Okej kanske inte helt tomt, det vore lite deprimerande, men tomt på ämnen att skriva om.

Om lite drygt en vecka har jag min sista tenta och sedan är hela den här kursden över. Sa jag förresten att jag blev godkänd på omtentan i Biologisk psykologi? Det var det finaste E jag någonsin sett!

Det där är roligt. I gymnasiet, eller till och med i början på den här kursen, hade jag rynkat på näsan om jag fick E. Jag hade inte alls varit nöjd. Herregud, jag fick C på första delkursen och jag var inte nöjd med det ens. Men jag antar att man omvärderar utefter vad man behöver. Jag är jätteglad att jag fick E och visst, jag kunde fått bättre, det går ju liksom inte att förneka. Samtidigt är det inget jag går och grämer mig över direkt. Jag känner ändå att det där första F:et gav mig något ännu bättre; livserfarenhet. Det må låta sjukt corny, men det gjorde mig medveten om att jag levde, så att säga. Jag insåg att det går dåligt ibland, men det gör inte mig till en dålig människa. Jag lärde mig att omvandla frustrationen till något bra och bestämma mig för att göra bättre ifrån mig senare. Sedan lärde det mig också att hur mycket jag än väljer att blunda för mina känslor, så påverkar de likt förbannat mina prestationer. Jag kanske måste omvärdera hur jag har tagit hand om detta hittills.

Apropå det, att ta hand om mina känslor. Jag tänker faktiskt vara så där lagom kaxig och säga att jag är grymt stolt över mig själv och jag är sjukt bra. Självklart finns det tillfällen då jag grips av total panik, men mitt sätt att hantera det här är tusentals mil från det ställe jag hade befunnit mig på om detta hade hänt för, tja, ett år sedan. Eller två år sedan. Kontentan är att jag har utvecklats massor genom det här. Så tack.

Sex and the City och chai-teet kallar!

Puss och kram.