Att träffa nya människor kan vara för jävligt, rent ut sagt. Jag blir alltid väldigt osäker och lite blyg. Gillar de mig? Sa jag rätt saker nu? Jag tror inte att jag är den enda som känner så. Igår kände jag bokstavligt talat ingen mer än Axel. Men det gick bra ändå, jag hade jättetrevligt.

Första delen av dagen var också trevligt, fastän jag överreagerade lite på en situation som uppstod. Jo jag erkänner att jag överreagerade och det var väldigt synd att det hände just på midsommarafton, men ibland orkar man bara inte höra sådana saker om och om igen. Till skillnad mot vad vissa trodde, menade jag faktiskt det jag sa. Jag sa ingenting hemskt, jag svor inte, skrek inte, ingenting sånt. Hon blev arg för att jag käftade emot. Visst, i hennes generation säger man inte emot någon äldre. Jag har dock alltid tyckt, vilket vuxna i min närhet inte alltid kunnat få grepp om, att respekt inte är något man behandlar människor med bara för att de är äldre. Likaså ska inte respekten utebli bara för att den man talar till är yngre. För mig är respekt något ömsesidigt som man får om man ger. I skolan fick vi alltid lära oss att respekt är något man behandlar alla med. Jag vill gärna tro (jag säger tro för jag vet att det förmodligen inte är så) att jag behandlar alla med respekt. De människor jag känner att jag inte kan behandla med respekt beblandar jag mig inte med över huvud taget. Kontentan är att det jag sa till min mormor igår var i stort sett att det hon sa till mig (Nej, hon kunde förstås inte säga det rakt ut, men jag förstod och frågade till och med om det var det hon menade) inte var okej att säga. Jag har hjälpt henne i trädgården, pratat med henne, tagit hennes parti (i och för sig i diskussioner som hon kanske inte ens vet om att de har ägt rum) och inte gjort något för att förtjäna hennes bedömningar och kritik. Det är bara en så onödig sak att säga (igen och igen och igen....) och till slut orkade jag inte höra det längre. Sedan blev hon arg för att jag inte behandlade henne med "respekt" (det vill säga höll tyst och bara log) varpå mitt svar blev att så länge hon behandlar mig respektlöst tänker jag ta mig rätten att säga ifrån och om det då uppfattas som respektlöst tillbaka, må så vara.

Ja, ett lite lättare samtalsämne kanske är på sin plats nu. Idag ska jag leka med Linnéa, vilket ska bli jättekul, det var så länge sen jag träffade henne. Jag tror att vi kommer ha jätteroligt, så nu laddar jag upp med lite kaffe och snart mat, så jag orkar leka läääänge!

Puss och kram.