Okej, nu har halva min kropp somnat. Ni vet sådär när det liksomsticker i benen för att man har suttit konstigt. Så är det, fast det känns även som om denna stickighet börjar vandra upp till delar där solen inte skiner. Spännande faktiskt.

Anledningen till detta ytterst obehagliga kroppsliga tillstånd är att jag sitter på golvet. Varför? Jo men det är ju så att i morgon flyttar yours truly hemifrån och har därför packat ner allt hon äger och har i högst ofashionabla bruna kartonger och till råga på allt även flyttat ner sängen från övervåningen. För natten ska hon därför sussa i en tältsäng, vilken är högst instabil och förmodligen inte klarar av att man gosar upp sig och kollar på film/spelar FB-spel/bloggar. Därav golvsittandet.

Så, i morgon sker flytten. Efter detta har jag ingen som helst aning när jag kommer att ha internet igen så so long, adjöss, så länge. Detta gör mig lite ledsen, då datorn är min enda vän i Tullinge. Så datorn utan internet, det är som en vän utan... ben. Eller hjärna. Betyder detta att jag i själva verket kommer behöva ägna mig åt sådana hemska saker som att packa upp, laga mat, träna, promenera, fixa fint i lägenheten? Nja just det, det kanske inte är så farligt att vara utan internet. Liksom, folk klarade sig faktiskt på stenåldern......

Värre är att jag då inte kan prata lika ofta med Axel. Vi kom nämligen fram till att Skype nog är det bästa kommunikationsmedlet och framför allt billigast. Lite jobbigt dock, om man inte har internet till sitt förfogande. Axel åkte idag, jag saknar honom redan. Usch. Tänk er, FYRA ÅR?!?! Jag kommer bli galen.

Nej, big day ahead så man kanske ska sova lite nu. Om ni hör en duns följt av ett smärtsamt vrål som ljuder över hela Sverige i natt, så är det jag som brakar igenom tältsängen. Wish me luck. Amen.